Etikettarkiv: Politik

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

Annonser

Lokala partier i svensk politik

Hur länge har det funnits lokala partier i Sverige? När började vi röstdela? Hur många mandat måste man ha i ett kommunfullmäktige? Får vem som helst bilda ett lokalt parti? Hur finansieras de lokala och övriga partierna? Har alla kommuner lokalpartier? Hur många politiker har vi i Sverige? Vilken åldersgrupp har flest representanter i politiken? Får man vara medlem i flera partier om man vill? Vad är den jämkade uddatalsmetoden? Hur många kommuner finns det?

Dessa och många fler frågor får du svar på i min bok Lokala partier i svensk politik. Där kan du också läsa ett flertal intervjuer med representanter för lokala partier samt före detta partier. Boken tar upp de här partierna roll parallellt med riksdagspartierna och deras utveckling. Jag som har skrivit boken är före detta politisk sekreterare och kommunalråd, vilket jag ägnade mig åt under många år innan jag gick över till skrivandet. Politik är både spännande och roligt och jag tror att även du som inte är aktiv kommer att läsa den med intresse.

Ute på marknaden kostar boken runt 150 – 180 kronor. Beställer du den som läsare på min blogg så betalar du endast 130 kronor inklusive porto. Vill du ha den signerad så får du självklart det. Mejla mig på k.wallenborg@mail.com Trevlig läsning!

IMG_1274

 

Insamling av högerskor

Ja nu är den i full gång, insamlingen av högerskor till Centerpartiets Annie Lööf. Hon skulle ju äta upp sin högersko hellre än att bli stödhjul till Socialdemokraterna. Kanske blev hungern för stor och skon såg för läcker ut, för hon ändrade sig. Men när den är slut så behöver hon inte vara orolig, för det finns många politiker och väljare som har fler högerskor att bidra med. MUF och KDU jobbar på för att ge henne fler och även andra hjälper till. Jag delade förresten Moderata ungdomsförbundets insamling på facebook och fick svar från en Centerpartist att det var infantilt och fjantigt. Det här är en politiker jag har stor respekt för och som person tycker jag mycket om henne, men just nu är mina känslor för hennes parti mycket låga och jag önskar att både hon och övriga medlemmar förstår vad partiet ställer till med. Det här är inget som sker utan framtida konsekvenser.

Jag svarade henne så här angående det infantila: ”Ja egentligen är det det, men jag antar att det är ett uttryck för frustration, sorg och ilska. Jag är själv helt ställd, bedrövad faktiskt. Med tanke på reaktionerna från både höger- och vänsterhåll så är det hon/partiet har gjort både unikt och bedrövligt. Jag hade respekt för Annie förr, men den har försvunnit sedan länge tyvärr. Nu är det inte bara hon som person givetvis, men något är annorlunda än förr. Jag gissar att även många Centerpartister känner ilska och tomhet i dag. Det skulle i alla fall jag ha gjort.”

För mig är politik på riktigt och jag blir beklämd varje gång en politiker sviker ett löfte. Nu hade det visserligen blivit svikna löften vad än C hade gjort eftersom de har agerat först och tänkt sedan under lång tid. Förmodligen ser vi bara resultatet av ren desperation nu och Annie Lööf är inte mer än människa hon heller och innerst inne tror jag inte att det här beslutet känns bra. Men att svika sina allianskolleger och alliansväljarna så här grovt, det är oförlåtligt och som jag avslutade mitt svar så är nog många inom partiet lika bedrövade som andra av oss. Och infantilt? Visst, men det är inte i paritet med Centerpartiets svek.

 

För tre år sedan

1 januari 2016 skrev jag mitt första blogginlägg på den här bloggen. Sedan dess har jag gjort 674 inlägg och nu skriver jag alltså på mitt 675:e. Det har varit spännande och jag ser fram emot att fortsätta skriva. Ämnena som har avhandlats har varit många och tack vare sociala medier kan vi alla delta i den politiska debatten, något som jag tycker är väldigt bra. Givetvis kan vi delta även på andra sätt, det ingår i vår demokratiska rättighet. Men vi är alla olika och att exempelvis argumentera från en talarstol eller delta i stormöten med okända människor passar inte alla. Jag vill ändå tillägga att det inte alls är lika jobbigt som det kanske verkar, och man vänjer sig vid allt efter ett tag och övning ger färdighet.

Men, bloggar, facebook, tidningssajter med mera är perfekta ställen att mötas på. Det enda tråkiga är att många inte respekterar att andra inte delar deras åsikter. Vissa har också svårt med att få orden och argumenten att räcka till och då tar reptilhjärnan lätt över och man går till personangrepp i stället för att använda sakliga argument. Det kommer tyvärr på köpet med datorer och smarta telefoner. Men jag tror att ju mer vi jobbar på det, ju mindre av sådant kommer vi att se. Fast det hänger på att vi verkligen är många som reagerar och jobbar för ett bra samtalsklimat i den skrivna texten.

Vissa undviker politik som samtalsämne när de ses, speciellt om man röstar olika, men ärligt talat, vad kan vara mer uppfriskande och intressant än att tala med någon av annan åsikt? Så länge som vi skiljer på sak och person så går det alldeles utmärkt. Själv umgås jag med människor som röstar både på Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och partierna däremellan. Nu pratar vi inte alltid politik, men som många gör, alltså att döma andra utifrån politisk åsikt är både sorgligt och farligt. En människa är mer komplex än så och tänk på att ingen av oss vet vad som egentligen är den bästa vägen att går just nu, det visar sig först om flera år när vi har facit, så var ödmjuk. Det gör också att vi vidgar våra vyer och lär oss nya saker. Inte så dumt att börja det nya året på det viset, eller hur?

 

Det blev inte tredje gången gillt,

om nu någon hade trott det. I dag meddelade Centerpartiets partiledare Annie Lööf att hon slänger in handduken. https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11937798 Jag gissar att senaste veckan har varit svår på många sätt. Säkerligen har hon gjort vad hon har kunnat för att få ihop en ny regering, men ingen är väl förvånad över hennes misslyckande? För övrigt så är det ju inte ett misslyckande i en traditionell mening med tanke på läget. Hon är den tredje partiledaren som har fått ett så kallat sonderingsuppdrag. Först Kristersson, sedan Löfven och nu Lööf. Inte bådar det gott inte.

Hon var väldigt tydlig med situationen på presskonferensen och hon berättade om olika alternativ och gav en klar blick över problemen. Däremot så blev jag lite irriterad över hennes sätt att uttrycka sig. Visst kan man ha en statsminister i en regering från ett litet parti, men ingen kan väl anklaga Moderaterna och Socialdemokraterna för att vilja ha den tyngsta posten med tanke på partiernas storlek? M fick 19,84 procent av väljarnas röster och 70 mandat och S fick 28,26 procent och 100 mandat.

Jag kan givetvis ha fel, men jag har en känsla av att Centerpartiet ser sig som större än vad de är. Kanske har all uppmärksamhet påverkat. 8,61 procent och 31 av riksdagens 349 mandat ska självklart inte föraktas, men i relation till de andra så förstår jag om de inte vill låta henne bli statsminister, vilket hon sa att hon var beredd att bli. Hon menade att låsningen till stor del bestod i Moderaternas och Socialdemokraternas agerande, vilket jag inte fullt ut håller med om. Centerpartiet är utan tvekan ett av de partier som har ställt till det värst genom att göra ett ställningstagande redan innan valet som inte är förenligt med verkligheten. Självkritik är ingen dålig egenskap, Annie Lööf.

 

Skogs- eller bilbränder?

Ja det är tydligen frågan. För mig är det en obegriplig jämförelse. Och varför skulle man alls ställa sakerna emot varandra eller rangordna deras viktighet? Att göra jämförelser är ett vanligt grepp för att endera fånga människors uppmärksamhet, eller ta till något som låter bra när argumenten tryter. Häromdagen skrev miljöpartisten Martin Marmgren följande debattartikel: https://asikt.dn.se/asikt/debatt/klimathotet-mycket-varre-an-bilbrander/ Den kunde ha varit kortare, men läs den ändå. Jag tänker göra några reflektioner kring den eftersom jag som före detta politiker och samhällsengagerad inte kunde låta bli att reagera på en hel del av vad han skriver. Speciellt som polis vilket han också är, så blir vissa uttalanden än mer anmärkningsvärda. Här är ett par citat som inte går att låta bli att reagera över.

”Bilbränder är problem på en helt annan skala än klimatförändringarna som sommarens torka och skogsbränder är en förutsägbar konsekvens av.”

”De politiska krafter som drar åt det gröna hållet strävar efter att möta problem med politik som skapar sammanhållning och framtidstro, samtidigt som man betonar det gemensamma och egna ansvaret. Högerpopulistiska strömningar gör allt för att peka ut en extern fiende man kan skrämma och splittra med medan den egna målgruppen alltid hålls ansvarslös (exempelvis är sexualbrott bara intressanta att lyfta om de kan kopplas till invandringen). Miljö- och klimatproblem, när de inte helt förnekas, handlar om att någon annan någon annanstans bör agera.”

Det är anmärkningsvärda uttalanden. Att människor skräms av den grova kriminaliteten som kostar åskilliga miljarder samt åsamkar stort lidande handlar inte om vare sig rasism eller bristande förståelse för vår miljö. Men ska vi ha ork och pengar att engagera oss för våra barns och barnbarns framtida jord så behövs ett tryggt samhälle och framtidstro. Det fås inte genom att förminska det som händer. Fortsätter Miljöpartiet och andra att blunda eller vifta bort allvaret så kommer laglösheten på vissa håll snart vara etablerad. Det drabbar alla laglydiga medborgare och det skapar ännu större otrygghet för dem som bor i områdena där bilar gärna bränns. Jag vet inte om några av riksdagspartierna räknas in bland de högerpopulistiska, men artikeln antyder utan tvekan det. Sverigedemokraterna är socialkonservativa, så det är väl Moderaterna och Kristdemokraterna som åsyftas. Att anklaga partierna för det Marmgren gör är inte bara grovt utan även fräckt, och det gör då vare sig något positivt för samhället eller klimatet.

 

Kommunala minoritetsstyren

Efter det senaste valet så fick vi fler minoritetsstyren än någonsin i våra kommuner. Av 290 så fick 92 den typen av kommunledningar. Någon kanske undrar varför, eller så har ni redan räknat ut att det beror på SD. Ingen vill styra med partiet och med tanke på att de är så stora så blir det som det blir. Vidare så har våra kommuner ofta många fler partier än förr. Backar vi ungefär 45 år i tiden så var det allra vanligast med bara fem partier i kommunfullmäktigeförsamlingarna. Nu har de flesta fler och i Kiruna har man till och med tolv partier. Vem kan styra tillsammans med vem och så vidare.

Med andra ord så är det knepigt även utan SD, och det finns minoritetsstyren som bildas utan att det har med dem att göra, men de är undantag. Vad ska då anledningen att bilda ett politiskt styre vara? Ja det primära är så klart att man får makt. Det är då man har möjlighet att få igenom sin politik. För även om man har fått många mandat så är den möjligheten ytterst begränsad om man hamnar i opposition. Alla partier vill naturligtvis kunna påverka, så det är ju anledningen att man ingår i ett styre. Men i övrigt då?

Ja, för att inte ge Sverigedemokraterna någon makt eller något inflytande. Jag var själv med och bildade en sådan minoritet, så jag har full förståelse för att man gör det. Samtidigt så är ju det bästa att ha majoriteter som styr. Men, det behöver inte bli dåligt om kommunikationen mellan minoriteten och oppositionen fungerar. Det gör den i många fall, men inte alltid. Det kan både bero på dem som styr, men det kan lika väl handla om att oppositionen inte kan acceptera att de själva inte är de som sitter vid rodret. Blir det då fler eller färre minoriteter efter höstens val? Svårt att veta, men färre gissar jag.