Etikettarkiv: politikblogg

Respekt för våra politiker

Jo jag har respekt för dem, stor respekt för det mesta. Med tanke på ”sandlådeinlägget” kanske det inte verkar så, men ibland måste man få ur sig sin frustration. Dessa damer och herrar gör säkert så gott de kan och jag är alldeles övertygad om att de vill både landet och medborgarna väl. Ändå blir det så vansinnigt fel och det kan jag däremot inte har någon respekt för. När principer blir viktigare än landets bästa, då är något vansinnigt galet.

Självfallet så förstår jag att saker inte alltid är så enkelt. Jag har själv varit politiker och vet att det behövs massor av kompromissanden ibland. Den delen har jag också respekt för. Det jag alltså ogillar är att man sätter upp villkor som i praktiken endera är omöjliga att fullfölja, eller också så stjälper den ens politik. Man får avstå makten och möjligheten att förändra på grund av principer som man aldrig borde ha skaffat sig. Fler och fler retar sig på det här och det märks tydligt att det inte bara gäller väljarna utan även internt. Det här är inte bra för demokratin.

Varför ska man rösta på ett parti när de inte gör allt de kan för att få styra landet? Det handlar inte om att sälja sig eller göra något omoraliskt. Men många tycks av någon obegriplig anledning tro det. Varför? Man har dessutom valt att sätta demokratin ur spel, vilket inte alls är bra för landet. Det finns hur mycket som helst att säga om det här och det är med uppgivenhet som jag ser på när alla partiledare ställer krav och villkor som för övrigt inte står i proportion till partiets storlek. Det är högst beklagligt det som nu sker.

 

Angående militära insatser i samhället

Jag har i min blogg uttryckt mig positivt till militära insatser i samhället där polisens resurser uppenbarligen inte räcker till, men vill förtydliga lite eftersom det inte är något som ska tas lättvindligt på. Många människor anser att vi nu måste ta till så drastiska åtgärder med tanke på hur kriminaliteten tar över allt mer. Andra menar att det är polisens och enbart polisens uppgift att stävja problemen och att militära insatser riskerar att trappa upp det hela i stället för tvärtom. Den åsikten har jag respekt för och delar den egentligen.

Varför vill jag då att militären ska kunna kallas in? Jo av den enkla anledningen att kriminaliteten breder ut sig mer och mer och snart så kommer vi att hamna i ett läge där vi inte kan vända skutan, i alla fall inte på ett enkelt sätt eller tillräckligt snabbt. Dessutom så är polisens resurser för små och även när de finns så klarar de ofta inte av uppgiften. Deras befogenheter måste bli större och arbetssättet annorlunda.

Självklart så ska inte militären hänga polisen hack i häl vid varenda utryckning, men möjligheten att ta till deras hjälp måste finnas i extrema situationer. Jag hoppas att det aldrig ska behöva ske, men det finns dessvärre situationer numera där det förmodligen är alldeles nödvändigt. Så här sa statsminister Stefan Löfven för några dagar sedan: ”Det är inte min förstahandsåtgärd men vi måste göra vad som krävs för att den organiserade brottsligheten ska bort ifrån Sverige, den kväver vårat samhällsbygge, säger statsministern.” Ett av hans förnuftigaste uttalanden och bra att han poängterar att det inte är ett förstahandsval. Jag hoppas att det här innebär att han äntligen har vaknat.

 

Väljer du ditt umgänge utifrån var de står politiskt?

Ungefär så ställdes en fråga i ett av de debattforum som jag är med i på facebook. Det är en intressant fråga, för även om de flesta av oss säkerligen inte gör det, så finns det ju tyvärr människor som väljer eller väljer bort potentiella vänner för att de har ”fel åsikter”. Naturligtvis så finns det åsikter som man reagerar mer på än andra och det finns åsikter som man tycker är helt uppåt väggarna. Men att välja bort en god vän på grund av detta? Absolut inte säger jag. Då ska det verkligen vara en person med extrema åsikter.

Jag vet, utan att ens fråga, att vissa av min familj och mina vänner och bekanta befinner sig väääldigt långt från mig själv politiskt. Stör det mig? Inte för fem öre. En sanning med modifikation kanske, för det beror ju på vad det handlar om så klart, men om man nu inte har vänner som är nazister eller bokstavskommuniater, så bör vi vara toleranta. Alla är dock inte det.

Nu behöver man inte ens prata om politik ifall det blir otrevligt, men det är ju svårt ibland ändå eftersom vi alla har våra värderingar och synpunkter om saker och vill man inte bara prata om ytligheter så märks ju sådant förr eller senare i alla fall. Om det blir ett problem eller ej beror ju på hur vi hanterar saken, men tillåter vi oss att tycka olika så kan det i stället bli utvecklande diskussioner. Är man öppensinnad så kan man för övrigt lära sig ett och annat. Vi vill ju själva ha rätt till våra åsikter, då är det väl rimligt att andra också får ha det, utan att bli ratade av oss.

 

Vad säger de politiska partierna om dödshjälp?

Ja det ska väl vara enkelt att ta reda på tänkte jag. Det borde väl stå på deras sajter vad de anser om den saken, så jag gick in på var och en och sökte på ordet ”dödshjälp”. Hur många träffar blev det då? På Moderaternas, Socialdemokraternas och Miljöpartiets sajter, vilka var de första jag sökte på, så blev det inte en enda träff!!! Däremot så fick jag träff hos Vänsterpartiet, men bara en enda och det var ett debattinlägg från förra året från en enskild medlem. Fast det är i alla fall mer än ingenting. Här kan ni läsa det och Staffan Norberg som har skrivit om dödshjälp är positiv och vill att partiet ska jobba för ett införande. http://www.vansterpartiet.se/vansterpress/vansterpartiet-borde-ge-sitt-stod-till-aktiv-och-frivillig-dodshjalp-2

Hos Liberalerna blir det flera träffar och första träffen är partiets ståndpunk och de säger nej till dödshjälp: https://www.liberalerna.se/politik/dodshjalp/# Det är med viss förvåning som jag konstaterar detta eftersom det är ett parti som är väldigt inriktat på individen och dess rättigheter till åsikter och egna beslut. Nästa parti som det blir flera träffar hos är Centerpartiet, vilka tar tydligt avstånd från dödshjälp. https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/vard-och-omsorg/dodshjalp.html

Hos Kristdemokraterna får jag inte heller några träffar, vilket faktiskt förvånar mig. Så till sist, vad säger då Sverigedemokraterna, vårt åttonde riksdagsparti? Ingenting de heller. Det är intressant att så många inte ens berättar var de står i frågan, samt att flera tar avstånd och det enda positiva som jag får fram är ett enskilt debattinlägg. Hur kan en fråga som berör alla, alltså döden, vara en ickefråga hos så många riksdagspartier? Jag kommer absolut att ta reda på mer om det här.

 

Om alla tänkte som Maud Olofsson gjorde

Det finns mycket av centerpolitiken som jag tycker är väldigt bra, men det finns annat som jag inte alls håller med om. Däremot så finns det en del grundläggande åsikter som deras före detta partiledare Maud Olofsson skriver i sin bok som jag helt och hållet instämmer i. Bland annat vikten av att hålla ihop i ett politiskt samarbete. Hon skriver om när alliansregeringen hamnade i svåra förhandlingslägen internt och hur hon och de andra ibland fick sätta samarbetet före partiets frågor. Men hon skriver också att svåra beslut kan ge utdelning längre fram. Taktik med andra ord!

Hon tar i sammanhanget också upp vikten av att hålla ihop för att visa regeringsduglighet och där tror jag att hon trycker på något väldigt viktigt. Om det blir för fladdrigt och partierna går emot samarbetet när de tycker att något inte passar, vilket kan leda till att regeringen spricker eller att samarbetet kommer att kärva rejält framöver, ja vem vinner på det? Absolut inte väljarna. För mig handlar det även om att kunna lita på varandra eftersom det annars ständigt finns en misstänksamhet mellan partierna. Moralen upprätthålls helt enkelt inte om någon säger en sak men gör en annan eller går emot en överenskommelse, något som sannerligen inte gynnar demokratin.

Men… man ska självklart få ut något av att vara lojal och jag tror att det är precis vad Olofsson menar, en bra samarbetspart belönas, en dålig får på sikt svårare att få igenom sin politik. Däremot så ska man vara en tuff förhandlare och det går alldeles utmärkt även i ett ärligt spel. Man är som ledare satt att driva partiets politik och det får man inte tumma på. För mig så är Maud Olofsson en förebild där: hon visste när hon kunde vara tuff och hon visste när hon skulle vara ödmjuk. Ingen lätt balansgång, speciellt inte då hon ofta hade partikamraternas åsikter att tampas med. Men jag tror att hon lyckades ganska hyggligt.

 

Identifierade terrorister ska dömas

Det är självklart och som jag skrev i går så är det också vad många menar och även vad regeringen säger. Nu kommer detta som en motreaktion på alla medier där det har stått att vissa vill ge återvändande terrorister förmåner i samhället. Allt annat går ju självklart emot både sunt förnuft och moral. Men det finns dessvärre alldeles för många som öppnar famnen för terrorister. En av dem är Örebros före detta centerpartistiske kommunalråd Rasmus Persson, som i början av förra året bland annat sa att: ”Om man har krigat med IS så behöver man stöd och hjälp. Dels för att man har extrema åsikter, men också för att man varit med om hemska saker.” Jo men, så kan man också se det. Tacka tusan för att man har man extrema åsikter om man har deltagit i detta vansinne, behöver det ens påpekas?

Men om jag själv skulle ha möjlighet att prioritera resurserna så skulle de självklart gå till offren, inte terroristerna. För det är terrorister de är, de som deltar, oavsett vad som har föranlett att de har åkt ner och deltagit i detta vettlösa krig. Som lagen ser ut så blir man naturligtvis dömd för brott som kan styrkas, men alla dem som kommer tillbaka och som vi inte kan veta vad de har gjort, även om man med stor sannolikhet ”vet”? Ska vi överhuvudtaget ta emot återvändande terrorister om vi inte är tvingade? Det är ändå en aktiv handling att resa flera hundra mil för att delta i detta ofattbart hemska krig.

Rasmus Persson är förresten inte ensam om att vilja lägga pengar på terrorister, pengar som kunnat gå till offren. Det har inte ens gått ett år sedan de rödgröna i Stockholms stad i kommunfullmäktige klubbade igenom ett förslag som bland annat innebar att de återvändande terroristerna skulle få möjlighet till försörjningsstöd samt kontakt och hjälp via arbetsförmedlingen. Samverkan ska även ske med bostadsbolagen, med andra ord så innebär detta att icke krigande invånare kan halka efter i kön då återvändarna behöver bostäder. Rätt eller fel? Jag vet i alla fall vad jag tycker.

 

 

 

 

Viktigt med dialog

I dag har jag återigen varit moderator på ett möte som lokalpartiet Sorundanet i Nynäshamn hade bjudit in till. Den här gången handlade det om skolan och främst sexårsverksamheten/förskoleklasserna. Nynäshamn är en kommun med både tätort och landsbygd och man står inför en viktiga förändringar framöver. Många föräldrar är naturligtvis oroliga för vad som ska hända för just deras barn. Bor man dessutom på landsbygden så är det stora avstånd som det handlar om ifall man måste byta skola eller börja på annat håll än där som det var planerat.

Med på mötet var förutom flera föräldrar även politiker från olika partier och då bland annat ordförande och vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden samt tjänstemän. Det var bra att det fanns så många beslutsfattare på plats då det kom många frågor. Men det skickades även med förslag och idéer för framtiden, något som jag tycker är positivt. Som förälder är man trots allt den som bäst ser vilka behov som finns. Sedan så måste ju detta kombineras med verkligheten naturligtvis och jag hoppas att man från kommunens sida tar med sig de synpunkter och önskemål som kom fram.

Som före detta politiker och förälder så har jag befunnit mig på båda sidor så att säga. Är man förtroendevald så ska man naturligtvis ta de beslut som är bäst för helheten och man ska även ta hänsyn till ekonomin. Men, precis som det står i den skolutredning som låg till grund för mötet, medborgardialg är mycket viktigt och som förälder så ska man ha möjlighet att påverka. Jag hoppas verkligen att de orden har innebörd och att de inte finns där för syns skull, men jag både hoppas och tror att de som hade kommit i dag blev lyssnade på. Att träffas och prata är viktigt och det är en del av demokratin att det inte bara tas beslut som man inte tillåts reagera på. I höst kommer det även att bli rådslag och då blir det alltså tillfälle för alla föräldrar att vara delaktiga så att det blir så bra som möjligt för deras barn.