Etikettarkiv: Politikbloggar

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

Annonser

Klimatsmart…

I går funderade jag återigen på just det ordet och hur märkligt det är och hur det har kunnat få så stor spridning. Jag var övertygad om att jag någon gång hade bloggat om det, men upptäckte att så inte var fallet. En av anledningarna är säkert att jag aldrig någonsin har använt det, men jag skulle ändå ha kunnat skriva om det så klart. Men nu så, nu ska det bli av. När jag själv var heltidspolitiker och vi jobbade med ett nytt större dokument så sa jag att jag tyckte att ordet var för pratigt och inte passade i en formell text. Så tycker jag fortfarande. Huruvida de andra höll med eller inte var svårt att avgöra, för just det här med klimatet är en så het potatis så det är omöjligt att tala om det på ett vettigt sätt, oavsett om det handlar om ordet som sådant eller innebörden av det. Klimatsmart har helt enkelt blivit ett modeord och det ska bara med. Det är faktiskt förbryllande. Men gör gärna en sökning och det bara sprutar träffar.

Behöver det då vara fel med modeord, de finns ju överallt? Så klart inte, men de ska i så fall användas av rätt anledning och det tycker jag  inte att klimatsmart alla gånger gör. Det vi bör diskutera är vår miljö och vad vi gör med den när vi inte tänker på hur vi lever. Det är konkret och det är mer seriöst. Som debatten förs nu så känns det som att bara vi gör vad vi ska för att inte jordens temperatur ska stiga så är vi automatiskt miljömedvetna och gör rätt. Men om vi lortar ner ännu mer vatten så att ännu fler blir utan rent sådant så att de kan överleva, är inte det att missgynna miljön? Även om det inte påverkar temperaturen ett dyft? Eller om vi besprutar jorden vi odlar vår mat i ännu mer? Debatten handlar mer om att hålla sig i åsiktskorridoren, uttrycka sig rätt och visa att man minsann är medveten och gör och säger rätt saker än att verkligen vara miljömedveten. Men hur många gånger har vi inte sett motsatsen trots detta? Bilen som körde väldigt tunga stenar, men samtidigt släppte ut massor av ohälsosamma avgaser, eller båten som målades med giftig färg säger väl allt?

Så nej, det är inte att värna miljön jag vänder mig emot, utan när politiken mer handlar om mode än mening. Att många är fullt seriösa betvivlar jag inte alls, men det finns alldeles för många som tar till sig allt som ”bör sägas” utan att egentligen reflektera över innebörden. Vidare finns en stor rädsla för att inte hålla sig så lång som möjligt i mitten av mittfåran. Men jag tror att klimatdiskussionen hur den än förs, gör att många känner att den är avlägsen och till och med omöjlig att kunna leva upp till. Varför inte återgå till att tala om vår miljö och vad vi i vardagen kan göra för den? Och om vi nu ska ha något ord, så är faktiskt klimatklok, klimatanpassad eller klimatgenomtänkt mer seriöst. Ord som är begripliga men ändå har ett visst mått av formalitet över sig sänder alltid ett annat och bättre budskap. De känns helt enkelt inte så politiskt korrekta och man får inte samma känsla av att de används ”bara för att”.

 

Vi borde visa dessa kvinnor mer respekt

Ni som har följt min blogg vet att för min del så räcker en enda sak för att få mig till valurnan och det är att visa respekt för de kvinnor som gav mig den möjligheten, vilken jag ser som både en rättighet och en skyldighet. Jag är fullt medveten, om än samtidigt förvånad, över att jag inte är representativ i mitt tänkande. Fundera över hur det var innan vi hade rösträtt och fundera över vad du tycker om att inte ha den. Det fanns en förkämpe i USA som hette Susan B Anthony och hon föddes 1820 och var en drivande kraft för att ge kvinnor där rösträtt; här är en kopia av beskrivningen av henne från sajten http://susanbanthonyhouse.org/index.php

Biography of Susan B. Anthony

Susan B. Anthony was born February 15, 1820 in Adams, Massachusetts. She was brought up in a Quaker family with long activist traditions. Early in her life she developed a sense of justice and moral zeal.

After teaching for fifteen years, she became active in temperance. Because she was a woman, she was not allowed to speak at temperance rallies. This experience, and her acquaintance with Elizabeth Cady Stanton, led her to join the women’s rights movement in 1852. Soon after, she dedicated her life to woman suffrage.

Ignoring opposition and abuse, Anthony traveled, lectured, and canvassed across the nation for the vote. She also campaigned for the abolition of slavery, the right for women to own their own property and retain their earnings, and she advocated for women’s labor organizations. In 1900, Anthony persuaded the University of Rochester to admit women.

Anthony, who never married, was aggressive and compassionate by nature. She had a keen mind and a great ability to inspire. She remained active until her death on March 13, 1906.

Intressant, och visst är hon värd att utnyttja sin rösträtt för?

 

Sverige och omvärldens fattigdom

Så länge som jag kan minnas har utvecklingsländernas och krigsdrabbade människors lidande berört mig. Det är väl därför som jag alltid har haft faddebarn och det är väl därför som jag bloggar om det här, jag vill göra fler medvetna. Jag ser det också som positivt att unga människor reser så mycket mer nu för tiden, de får perspektiv på saker och blir förhoppningsvis både mer tacksamma för det de har, men även medkännande och hjälper andra. En del av det här är givetvis att ta emot de värst drabbade flyktingarna. De som vi har möjlighet att hjälpa alltså, för rädda världen kan vare sig Sverige eller något annar land ensamt göra. Trots att det finns så många i nöd, så anser jag ändå att vi för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimligt när det handlar om att ta emot människor hit. Vi måste mäkta med och vi måste kunna fortsätta hjälpa dem som lever i misär och aldrig kan göra resan hit.

Jag har varit in på Unices sajt och här är en del information som finns att läsa där. Man blir beklämd, men så här ser verkligheten ut. I världens fattigaste länder har endast 27 procent av människorna möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten. Samtidigt så kan god handhygien minska risken att drabbas av diarré med upp till 50 procent. Tänk bara på hur influensa sprider sig här hemma i Sverige på grund av att människor struntar i att sköta hygienen fast de kan och då handlar det om en minoritet som inte tvättar händerna. Har man då inte möjlighet alls, vilket leder till bra mycket allvarligare sjukdomar än en vecka i sängen, så inser man snabbt problemet. Smittor är oundvikliga och många dör av uttorkning.

Kanske tror man att tillgång på vatten handlar om att man inte kan rena det helt enkelt, men i krig finns inga begränsningar, och det händer att vattenreningsverk bombas. Det är en katastrof, vi kan ju inte leva utan vatten. Det är sådant här som vi måste prata mer om när vi fördelar pengar till hjälpbehövande. Vill man bidra själv, för det kan vi alltid göra, så kan man till exempel köpa ett hjälppaket genom Unicef för 200 kronor. Det innehåller:

– en filt
– 400 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 2 000 liter vatten)
– 25 påsar vätskeersättning
– 30 påsar nötkräm mot undernäring

https://unicef.se/gavoshop/332-katastrofpaket

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, visst är det ett bra ordspråk?

 

Janouch, Dinamarca och Viking Line

Vissa hävdar att man inte får säga vad man vill i Sverige och att åsiktskorridoren krymper, att det är så vet Janouch den hårda vägen då till och med statsministern gav sig in i debatten i vintras. Andra menar att man visst kan säga vad som helst och det kan man så klart göra, men det får koncenkvenser. De senaste rubrikerna handlar visserligen inte om politik i traditionell mening men det handlar ändå om vad som tillåts. Katerina Janouch började med ett onödigt och plumpt tweet om Rossana Dinamarca och sedan så eskalerade allt. Dinamarca surnade på resans gång till rejält och polisanmälde henne. Detta trots att hon gärna poserat på en strand för ett par år sedan i en T-shirt med utnämningen ”Sveriges sexigaste politiker,” något som man så klart också kan ifrågasätta när hon är folkvald politiker.

Janouch har återigen förlorat jobb på sin frispråkighet, den här gången hos Viking Line. De gillade inte heller hennes nedlåtande kommentarer om Vänsterpartisten. Rederiet gör naturligtvis som de vill, men det är en trend att fler och fler företag agerar politiska partier och fördömer och säger upp personal eller avbokar det ena och det andra. Det är deras rätt och den ska de naturligtvis nyttja, men det verkar inte finnas rim och reson i det hela alla gånger. Och det gör det inte här. Janouch borde ha fått sig en åthutning av Viking Line, men inte mer än så. Hon har inte begått ett brott eller visat sig oduglig i sitt uppdrag hos dem. Att då säga upp henne är en farlig väg att slå i på.

Vår yttrandefrihet och vår tillåtelse att skriva sådana här dumma tweet ingår i vår öppenhet och demokrati. Priset blir att människor ibland gör dumma saker. Men vem av oss är perfekt och vem av oss vill ha ett samhälle där alla alltid är oroliga för att förlora något för att det kanske missuppfattas eller blåses upp? Lättkränktheten och ängsligheten har gjort att i princip alla tar chansen att göra kraftiga markeringar direkt som något händer. Självklart så har inte Viking Line en allt igenom perfekt ledning och naturligtvis så har även Dinamarca gjort plumpa uttalanden genom åren. Varför? Jo, för att de heller inte är annat än människor med fel och brister. Jag hoppas att rederiet – vilket jag även har messat dem om – låter Janouch stanna och att de gör det för att inte bidra till att inskränka vår rätt att yttra oss, även om det ibland blir tokigt.

 

Politikers trovärdighet

Hur upprörd jag än är över det som händer i regeringen just nu, så blir jag bedrövad över hur vissa människor utan att blinka drar alla politiker över en kam. Tänker de alls på hur samhället skulle se ut om ingen tog på sig politiska uppdrag och funderar de alls över vad uppdragen innebär? För hur illa det än är nu så vidhåller jag att de flesta människor i politiken är där för att de vill bidra till samhället och driva frågor som de tror på och som gynnar invånare och medborgare.

Samtidigt – när sådant sker som nu, så skapar det misstro och det med rätta. Att vissa inte tar sitt uppdrag på allvar eller saknar ledarskapsförmåga eller vad det nu kan vara, spiller över på alla andra också. Därför så måste vi tänka efter och behålla någon form av rättvisa i vårt resonemang. För även om det inte går att rättfärdiga eller bortförklara vad som har hänt, så gör de flesta politiker ett bra jobb.

Men det är otroligt synd att alla inblandade håller varandra bakom ryggen och uttrycker sitt förtroende för varandra, eller bortförklara sig med lama ursäkter, eller ännu värre, skyller andra för sina egna fel. Det här gör att det är alldeles för sent att göra en pudel nu. Det skulle bara framstå som att de hade ljugit tidigare. För är det något som man ska passa sig för, så är det att underskatta väljarna. Att förolämpa deras intelligens genom att tro att vita lögner eller regelrätta dito ska fixa problemen, skapar bara politierförakt. Nu är det bara att invänta morgondagen och se vad Socialdemokraterna tar som nästa steg.

 

Besvärande segregation

Vad tänker du på när du hör de orden? Utan att ha undersökt saken så närmare så gissar jag att de flesta tänker på problemområden. Det gör däremot inte kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka, Ebba Östlin, Socialdemokraterna. Hon ser framför sig de två områden i kommunen där det är minst sociala problem, nämligen Tullinge och Uttran. I det senaste numret av Dagens Samhälle så menade hon just att den mest besvärande segregationen finns där. Hon utvecklar detta med att det är mest villor och att invånarna är födda i Sveige.

Är det här värdigt en politiker som ska företräda alla sina invånare och väljare? Någon som ska arbeta för att lösa problemen utan att tala negativt om de boende? Jag anser inte det. För det första, var man är född är väl det sista som man kan påverka och att ha åsikter om det när de boende inte ens har gjort något fel är för mig helt obegripligt. Att boende i Sverige för övrigt är födda här får väl anses som helt naturligt. För det andra, om man trivs i villa, ska man då behöva försvara den typen av boende om man bor i vissa delar av Botkyrka? Det märkliga i kråksången är nämligen att hon i samma intervju talar om hur glad hon är för att man har sålt ett antal villatomter i Alby och ingen gick under 2 miljoner kronor. (Alby har en dominans av invandrare.)

Det är allmänt känt att en blandning av människor ofta är positivt, så länge som det sociala fungerar vill säga. Det finns ett mervärde i att lära känna andra som är annorlunda. För egen del så har jag vänner och bekanta i flera olika länder och det är en rikedom för mig. Förutom att jag lär mig nya saker så har jag också lärt mig att vi i grund och botten är väldigt lika. Problemet är alltså inte först och främst vem som bor var och i vilken typ av bostad, utan om det finns sociala problem och kriminalitet. För det har det alltid gjort även i områden med många svenskar. Att en toppolitiker därför går ut och talar negativt om invånare som är skötsamma tolkar många som en provokation. Vad är hon egentligen ute efter? Vill hon provocera och i så fall varför, eller försöker hon bara plocka politiska poäng? Är det det senare så tror jag att hon misslyckas faktiskt.