Etikettarkiv: Politikbloggar

Klarar vi verkligen inte av att ta rätt beslut själva?

För ett tag sedan så bloggade jag om folkhälsa, ett område som täcker in väldigt mycket och jag funderade bland annat över om det är så att vi får för mycket information och att vi kanske till sist inte orkar ta till oss av allt. Dessutom så kommer forskare fram till olika saker och media är inte sena med att blåsa upp eller tysta ner rön och resultat utifrån vad man vill ska styra. Eftersom jag gillar reflektioner på saker och ting och gärna från olika håll så man själv får lite att fundera över, så uppskattar jag den bok som jag nu läser (Är det så farligt? av Johanna Nylander) som menar att vi har blivit mer eller mindre oförmögna att ta viktiga beslut själva då staten under många decennier har talat om vad vi ska och bör göra.

Det här är en spännande vinkling och även om jag inte är lika övertygad som författaren, så nog stämmer det till viss del. Men hur ska man balansera det här så att vi fortfarande kan ta beslut som individer och utifån vad som passar oss själva bäst samtidigt som vi behöver expertisen? Vissa hävdar att vi behöver informera mer, jag hävdar motsatsen eftersom det redan är en djungel. Nylander lyfter också fram hur myndigheter och skola bestämmer vad som ska få ätas eller inte och hur de balanserar maten för att komplettera vad eleverna äter hemma. Hon vill se mer inflytande och engagemang från föräldrarna i stället. Det är de som i första hand ska kräva bra mat och inte bli styrda. Jag kan hålla med till viss del, vi föräldrar har självklart huvudansvaret för att våra barn äter rätt, men jag tror ändå att det är viktigt med politiska beslut och myndigheters råd och rekommendationer. Problemet är väl snarare att dessa inte alltid hänger med i utvecklingen utan man lutar sig emot gamla underlag, även när det känns ytters tveksamt om det är rätt.

Men jag gillar titelt ”Är det så farligt?” och ibland undrar jag om vi inte borde luta oss lite tillbaka, njuta med gott samvete och värna den mentala hälsan. Precis som boken säger så handlar det om att äta rätt på det stora hela för då gör det inget om vi köper det där plockgodiset som vi är så förtjusta i. Man kan undra vart det sunda förnuftet har tagit vägen i dagens ajabajasamhälle.

 

Annonser

1 maj och demonstrationer

Den här dagen är de rödas dag och även om alla de politiska partierna vill synas så är fokuset givetvis störst på Socialdemokraterna. Det är demonstrationer och tal och en stor dag för många. Speciellt i år så är den säkert ännu större för då de politiska tiderna minst sagt är oroliga. Säkert så hoppas många av deras väljare på lugnande ord och framtidshopp och det behövs verkligen. Nu är det visserligen Miljöpartiet som har fått det största mediautrymmet de senaste veckorna kring allt som de gör och som de alltså inte borde göra och det spiller tyvärr över på S då de regerar ihop. Alla Socialdemokrater var nog inte nöjda ens från början när de här två partierna bildade regering, men med åtta partier i riksdagen så är det ett tufft läge; man har många konkurrenter och att få egen majoritet kan man bara drömma om. Därför så ska det bli spännande att se summeringen av dagens tal med efterföljande reaktioner och hur det största regeringspartiet ser på framtiden. Hur många S-väljare kommer att kräva att samarbetet avbryts?

Löfven slängde ut Vänsterpartiet dagen efter valet och inväntade alltså inte ens onsdagsräkningen. Nu brukar det inte ske några drastiska förändringar i samband med den, men varför denna omedelbara stress? Speciellt snyggt var de ju inte heller mot Sjöstedt eftersom statsministern inte hade antytt något om att han inte ville jobba med V under själva valrörelsen. Däremot så började han flirta med Liberalerna och Centerpartiet så fort som valdagen var över, men det gick som bekant inget vidare. Samma taktik fördes ute i kommunerna och ibland lyckades man, men ofta inte.

Hur ska man då göra framöver? Många S-väljare vill inte ha med MP att göra, men det verkar vara det enda alternativet som partiet har. Man sitter minst sagt fast i en rävsax. Det är nämligen helt uppenbart att allianspartierna håller samman, något som jag ser som positivt av flera anledningar. Bland annat så behöver landet ett stabilt alternativ som klarar av att jobba ihop och det skulle jag vilja påstå att alliansen är och blickar man framåt så gissar nog de flesta att vi får en ny regering efter nästa val. Socialdemokraterna är vana att regera, men det är inte Miljöpartiet. Att styra i minoritet, med en statsminister utan tidigare politiska erfarenheter och med ett stort gäng ministrar som för första gången inte är oppositionspolitiker är mer än vad de flesta mäktar med och det är det som syns nu. Landet är verkligen i gungning. Fortsättning följer alltså, för det räcker inte enbart med vackra tal och 1 majdemonstrationer även om de är viktiga för att ingjuta framtidstro.