Etikettarkiv: politikerförakt

Tala om att ge Sverigedemokraterna inflytande

Vissa hyllar Liberalerna och Centerpartiet i dag, men sannerligen inte alla. Nu börjar det dessutom skrivas om att Annie Lööf är beredd att släppa fram Stefan Löfven i stället. Är det så att man har sonderat terrängen bakom ryggen på politikerkolleger och väljare? Som aktiv på sociala medier ser jag besvikelsen och ilskan hos många, men sedan finns det som sagt var vissa som är nöjda och gärna ser exempelvis Löfven som statsminister igen. För egen del vill jag ha Ulf Kristersson som statsminister, men just nu är det inte det som stör mig mest, utan hur ansvarslöst vissa agerar, även om de hävdar att de gör motsatsen.

Själv är jag väldigt besviken på L och C, men även andra riksdagspartier. Allt kretsar kring SD, alla beslut utgår från dem. De har så mycket indirekt makt så man blir mörkrädd. Jag tror att den här sandlådan kommer få färre att rösta i nästa val, och det vore verkligen inte bra i så fall. Man ska ha respekt för demokratin, men nu sitter alla mest i sitt eget hörn och vägrar vara den vuxna i rummet, för att använda ett numera känt uttryck.

Både förra och förrförra regeringen har varit SD-beroende för övrigt eftersom de har styrt i minoritet. Vad är skillnaden nu? Jag tror inte kraven från SD hade blivit så stora och man har inte ens velat ta reda på det. Det viktigaste måste väl ändå vara att kunna driva den politik man är vald till, inte att offra den av princip? Säga vad man vill, men om inte dagens agerande i riksdagen är att ge SD makt och låta dem styra, vad i hela friden är det i så fall? Det partierna är skyldiga oss väljare är att göra allt de kan för att ta makten och sedan driva den politik de lovade. Vissa försöker, andra förstör. Sådant här skapar tyvärr politikerförakt.

 

Annonser

Varför utnyttjar så få sin möjlighet att påverka?

Eftersom jag har varit politiskt aktiv i nästan hela mitt vuxna liv och då som förtroendevald och numera som engagerad invånare och medborgare, så har jag många, många gånger funderat över att så få av oss verkligen tar steget och är med och påverkar. Vi lever i ett fantastiskt land där alla har rätt att engagera sig i politiken och man kan fritt välja sitt parti och vi har yttrandefrihet. Det är dessutom väldigt lätt att bli politiskt aktiv i Sverige och eftersom alla partier alltid behöver fler medlemmar så är de oftast väldigt välkomnande.

I min hemkommun, Huddinge, är det inte mycket mer än 25 promille som har förtroendeuppdrag inom politiken. Det är ledsamt och det är illa för demokratin. Det innebär samtidigt att i princip hela kommunens invånare lämnar ifrån sig ansvaret till knappt några hundra personer att bestämma allt åt dem. Ibland så är vissa upprörda över att det inte finns någon eller väldigt få politiker i det område där man själv bor, men det är ju inga andra än dem som bor där som kan bli dessa representanter och varför inte jag själv om jag vill ha bättre representation i stället för att hoppas på att grannen ska bli den där politikern som jag saknar? Tar jag själv steget så vet jag dessutom att de åsikter som jag själv står för verkligen blir dem som framförs.

Min erfarenhet av politiker, både från Huddinge och andra kommuner, är att de flesta är bra människor som är där av rätt anledning, de vill påverka och förbättra saker. Men det finns även många som inte är speciellt aktiva tyvärr och ju färre människor som ansluter sig till partierna och tar på sig uppdrag, ju större är risken att partimedlemmar som egentligen inte brinner för vissa frågor ändå måste ta på sig uppdrag i en nämnd som jobbar med sådant som inte engagerar dem, bara för att ingen annan finns som ställer upp. Ju fler som ställer upp, ju fler finns att välja på och det ökar kvalitén på våra politiker.

Det är så lätt att ha åsikter om politiker, men tänk om alla politiker här i kommunen tänkte som övriga 99,75 procenten i Huddinge, vilka skulle då värna om demokratin och se till att vi invånare trots allt fick vår röst hörd? Fler måste engagera sig och inse att demokratin är viktigare än så här och vi vet att runt 15 – 16 procent skulle kunna tänka sig att engagera sig politiskt. Jag hoppas att de tar steget, för politik är även väldigt roligt och man lär sig massor samtidigt som man fyller en viktig funktion. Jag hoppas att även invånarna i resterande 289 kommuner gör detsamma.