Etikettarkiv: politiskt korrekt

Almedalstal

Sådär, nu har jag tittat ikapp alla Almedalstalen. Den där veckan ligger för många mitt i semestern, men därför är det så bra att programmen ligger kvar så man kan titta efteråt. Gillar man politik så är det svårt att inte titta på alla. Dessutom så är det kommentarer från debattörer efteråt och de är ju nästan lika intressanta de att lyssna på. Det som är roligt med partiledartalen är att alla fritt får prata om det de vill. Det gör att variationen av ämnen blir större och talen känns mer spontana. Alla partiledarna var där, utom den självskrivne, alltså vår statsminister. Han har gjort det förr och gör det igen, låter bli att resa dit och skickar en ersättare. Inte alls snyggt. Men finansministern klarade det galant, ja bättre än Löfven själv så klart.

Hur som helst så får det som sägs en att fundera vidare och alla möjliga tankar dyker upp i huvudet. Alla talade självklart om Sverige och den verklighet vi lever i och vilken framtid vi ska ha. Verkligheten och visionerna ser lite olika ut, men det är intressant att få allas perspektiv på saken. Dock kan jag känna att vissa är väldigt långt från verkligheten, eller att det politiskt korrekta lever kvar mer än nödvändigt. Populism kan man också kalla det. Men visst, alla vill ha väljare och ibland är det nästan övertydligt hur man formulerar sig för den saken. Jag tror att partiledarna i stort säger vad de är övertygade om, men ibland så blir det lite väl mycket valfläsk även om det är drygt tre år kvar.

Hur lyckades de då? Bra vill jag säga och de fick överlag goda betyg av kritikerna efteråt. Tyvärr är Nyamko Sabuni alldeles ny på sin post och stakade sig väldigt mycket. Det var synd, för hon är annars en rutinerad politiker. Jag tror att det här var en engångsföreteelse. Per Bolund är också ny, men har ändå haft två månader på sig att komma in i sin nya roll. Vidare så har han inte Sabunis splittrade parti att förhålla sig till, vilket gjorde att han framförde sitt tal mycket bra. Kanske ska man till och med kosta på sig ett tack till alla partiledarna. Det har varit intressant att lyssna till er och det ska bli lika roligt igen nästa sommar.

 

Annonser

Har vår politiska korrekthet kostat mer än vad den har smakat?

Vissa tror det, eller rättare sagt många, och jag håller med. Nyligen så läste jag ett par artiklar i tidningen Södra sidan om hur många upplever att Sverige har förändrats och det till det sämre. Det här gäller både svenskar och invandrare. Men jag tror framför allt äldre svenskar som var med på den tiden när landet fick sin välfärd känner störst oro inför framtiden. Jag är ju själv så gammal så att jag ser en förändring fast det gör nog även unga. Men jag förstår så klart att äldre har en annan helheltsbild av allt. Vi ser dock alla hur vissa områden verkligen är i kris och det är vi själva som har låtit det bli så.

Hur har det kunnat bli så här då? Varför denna enorma ängslighet och faktiskt stora pajkastning och påhopp varje gång som någon har försökt göra något för att komma tillrätta med saker. Balansgången är svår och man måste vara försiktig så att inte oskyldiga människor hängs ut, men jag har ofta funderat på det här med att när vi accepterar vissa beteenden, eller åtminstone är rädda för att kritisera dem så drabbar även det oskyldiga och det varenda gång. Hur många politiker stod verkligen upp och kritiserade det som hände i Husby för ett par år sedan? För få skulle jag vilja säga. Vilka drabbar det? Jo alla utom dem som bar sig illa åt.

Varför accepterar vi att så många invandrarungdomar inte klarar av sin skolgång? Varför tillåter vi generation efter generation att leva på bidrag? När ska vi underlätta för människor att driva företag så att fler kan få jobb? Vi vet ju att många vill det. Hur kan vi tillåta att föräldrarna till den minderåriga som har begått ett brott inte kommer till förhöret hos polisen? Varför låter vi allt det här ske? Vågar vi inte göra något eller bryr sig vissa inte eftersom det inte rör människor från deras egen kultur och ursprung? Är det viktigare att vara politiskt korrekt än att våga se verkligheten? Oavsett så är det sorgligt hur vi har tillåtit allt att hända.

1 maj och demonstrationer

Den här dagen är de rödas dag och även om alla de politiska partierna vill synas så är fokuset givetvis störst på Socialdemokraterna. Det är demonstrationer och tal och en stor dag för många. Speciellt i år så är den säkert ännu större för då de politiska tiderna minst sagt är oroliga. Säkert så hoppas många av deras väljare på lugnande ord och framtidshopp och det behövs verkligen. Nu är det visserligen Miljöpartiet som har fått det största mediautrymmet de senaste veckorna kring allt som de gör och som de alltså inte borde göra och det spiller tyvärr över på S då de regerar ihop. Alla Socialdemokrater var nog inte nöjda ens från början när de här två partierna bildade regering, men med åtta partier i riksdagen så är det ett tufft läge; man har många konkurrenter och att få egen majoritet kan man bara drömma om. Därför så ska det bli spännande att se summeringen av dagens tal med efterföljande reaktioner och hur det största regeringspartiet ser på framtiden. Hur många S-väljare kommer att kräva att samarbetet avbryts?

Löfven slängde ut Vänsterpartiet dagen efter valet och inväntade alltså inte ens onsdagsräkningen. Nu brukar det inte ske några drastiska förändringar i samband med den, men varför denna omedelbara stress? Speciellt snyggt var de ju inte heller mot Sjöstedt eftersom statsministern inte hade antytt något om att han inte ville jobba med V under själva valrörelsen. Däremot så började han flirta med Liberalerna och Centerpartiet så fort som valdagen var över, men det gick som bekant inget vidare. Samma taktik fördes ute i kommunerna och ibland lyckades man, men ofta inte.

Hur ska man då göra framöver? Många S-väljare vill inte ha med MP att göra, men det verkar vara det enda alternativet som partiet har. Man sitter minst sagt fast i en rävsax. Det är nämligen helt uppenbart att allianspartierna håller samman, något som jag ser som positivt av flera anledningar. Bland annat så behöver landet ett stabilt alternativ som klarar av att jobba ihop och det skulle jag vilja påstå att alliansen är och blickar man framåt så gissar nog de flesta att vi får en ny regering efter nästa val. Socialdemokraterna är vana att regera, men det är inte Miljöpartiet. Att styra i minoritet, med en statsminister utan tidigare politiska erfarenheter och med ett stort gäng ministrar som för första gången inte är oppositionspolitiker är mer än vad de flesta mäktar med och det är det som syns nu. Landet är verkligen i gungning. Fortsättning följer alltså, för det räcker inte enbart med vackra tal och 1 majdemonstrationer även om de är viktiga för att ingjuta framtidstro.