Etikettarkiv: rasism

Vad är rasism?

”Invandringsfrågan är inte svartvit, fortsätter Kajsa. Jo, det är den. Det är den både bildligt och bokstavligt. Klassamhället likaså. Svart eller vitt. Antingen tillstår du att det finns problem med rasism och klass. Eller så gör du det inte. Eller så tar du Kajsa-klivet över alla gränser och pratar om vad som är ”svenskt” och ”vanlig mat.” Det här är ett citat ur Malin Wollins kolumn som bemöter en kvinna vid namn Kajsa Dovstad. Här är de båda texterna: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/GG5QLx/herregud-sa-rasistisk-texten-om-jimmie-moments-ar, https://www.gp.se/ledare/har-du-haft-ett-jimmie-moment-1.15599350. Läs dem gärna och fundera över vad de egentligen betyder.

Jag vet inte om ”Jimmie moment” används för att göra det hela lite mindre uppseendeväckande. Däremot så förstår jag vad skribenten menar och tror att hon sätter fingret på något viktigt och väldigt vanligt. Många känner inte igen sig längre. Samtidigt så måste ju en näringsidkare kunna sälja mat från andra länder och ha en sådan nisch. Men att göra det till rasism så illa så man sätter rubriken: ”Herregud, så rasistisk texten om ”Jimmie moments” är” på sitt svar på gästkolumnen, vilket Wollin gör, tycker jag är att ta i. Vari ligger rasismen när man säger att man inte känner igen sig längre? Det är ett konstaterande, även om man kan ha åsikter om exemplet Dovstad tar.

Att rasism är svart eller vitt håller jag inte med om. Den borde kanske vara det, men när man reagerar så kraftigt på krönikan så känns det nästan som att man inte förstår innebörden av ordet. Så vad som blir resultatet är att Wollin gör rasistbegreppet till något annat än vad det är. Jag tänker ofta på att många invandrare drabbas av den politik som förs och jag beklagar det, men den här typen av kolumner gör inte saken bättre, utan är bara kontraproduktiva. Ska vi hjälpa dem som blir utsatta för rasism, så måste vi förstå att människor kan känna och tycka saker och vi måste våga prata om det. Man kan ha både kolleger och vänner från andra länder och se det positiva med sådant som är nytt och annorlunda, samtidigt som man inte vill att samhällsförändringarna går för snabbt. Förstår vi inte det så blir det just det svart eller vitt, men inte på något bra sätt.

 

Annonser

”Alla dessa män” ja…

En före detta riksdagsledamot och Socialdemokrat, Jan Emanuel Johansson, har skrivit en debattartikel om asylpolitiken. Den tar upp ungefär samma saker som jag själv har bloggat om vid några tillfällen, alltså den icke feministiska politik som regeringen förs, inte minst ivrigt påhejade av Miljöpartiet. Johanssons debattartikel är publicerad av Expressen och här kan du läsa den: https://www.expressen.se/debatt/-alla-dessa-man-hur-tanker-var-feministiska-regering/ Bland annat så nämner han just det jag själv har varit upprörd över så länge, alltså hur de svagaste inte nås av vår hjälp och att man för att kunna prioritera dem som kommer hit drar ner på u-landsbiståndet. Det är inte utan att det vänder sig i magen på en, och har man dessutom mage (ursäkta upprepningen av ord) att påpeka detta och förespråka en annan politik, ja då är man rasist. Det är bara skyddande av flyktingar som tar sig hit som är det rätta.

När vi ändå är inne på ämnet så är det väl värt att notera att det läggs miljard efter miljard på män utan identitetshandlingar, ofta grovt kriminella sådana. Man till och med sätter dem i gymnasiet trots att man på förhand vet att ingen som knappt har grundskola i bagaget klarar av den utmaningen. Men nu är vi i Sverige och då tror man att det ska gå bra. Finansieringen? Ja som sagt var, det går alltid att dra ner på u-landsbiståndet och offra flickors skolgång där. Givetvis så är jag inte emot att de som kommer hit och får stanna ska gå i skolan, det är så självklart så det knappt behöver kommenteras, det som upprör är när man inte ens har asylskäl och får förmånen på bekostnad av andra som lider större nöd. Vi vet ju alla att det är så, men vi fortsätter i samma hjulspår.

Jag tänker avsluta det här blogginlägget med ett citat från texten som så tydligt illustrerar vad vi håller på med. Inte för att jag tror att regeringen eller riksdagen vaknar, men för att jag anser att det är viktigt och jag tror på det där med att det är droppen som urholkar stenen. ”Slutligen drabbas kvinnor genom att det nuvarande asylsystemet styr resurser till de som haft styrkan att ta sig hit. Grupper som exempelvis de yezidiska kvinnor som förslavats och våldtagits av IS erbjuds inte skydd då de helt enkelt inte har samma möjligheter att ta sig hit.”

Ett par av mina tidigare inlägg på temat:

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2018/03/20/vad-haller-regeringen-pa-med-egentligen-2/

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/03/02/flyktinglager-och-neddragningar-till-vastsahara/

Bedrövligt beteende mot politiker

Då har återigen någon oprovocerat hoppat på en annan människa, enbart utifrån dess utseende. Det handlar om en Göteborgspolitiker vid namn Shahbaz Khan. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/goteborgspolitiker-utsatt-for-rasistattack En person kom emot honom och skrek rasistiska saker. Shahbaz hade dessutom fyra barn med sig. Hur kan man bli så hatisk så man hoppar på någon på det här viset? Att dessutom bära sig illa åt mot någon som är i sällskap med flera barn övergår mitt förstånd.

Bortsett från det obegripliga beteendet så undrar man ju vad mannen var ute efter. Om han ogillar muslimer och invandrare rent allmänt så är detta beteende väldigt kontraproduktivt. Han vinner inte ett dyft på det. Däremot så ger han offret sympatier, naturligtvis med rätta, men jag tror knappast att det var vad han ville.

Nu visste förmodligen vederbörande inte om att det var en politiker som han hoppade på, men om han hade den vetskapen så begick han även ett angrepp mot vår demokrati. Att försöka tysta en politiker är alltid allvarligt. Det gör mig dessutom än mer upprörd när jag tänker på att Shahbaz Khan sannolikt bidrar mer till samhället genom sitt engagemang än vad den här hatiska personen gör. En mycket beklaglig historia och som sagt var, speciellt med tanke på barnen som var med.

 

Varför skyddar man förövarna?

En av mina facebookvänner hade delat en text av Katerina Janouch där hon beskrev sin rädsla för sig själv och sin familj. Det handlade om alla dessa flykting- och invandrarungdomar som begår kränkande handlingar mot sina medmänniskor. Hon berättade hur hon undviker sena promenader numera, hur hon hade gått en annan väg när hon insåg att hon snart skulle vara utom synhåll och möta ett av dessa gäng. Janouch beskrev även det ökade antalet våldtäkter, den nya företeelsen med trakasserier på nöjesparker och på festivaler i den omfattning som numera förekommer. Hon menade även att polisen inte längre fanns som den trygghet vi är vana.

Allt som hon tar upp är relevant och även om jag tror att hon är räddare än många, vilket kan bero på hur nära man har kommit problemen, så nog tusan har vi kvinnor överlag börjat känna oss bra mycket mer otrygga än förr. Det är inte rimligt att det ska vara så, det är helt oacceptabelt. Men Ygeman och Eliasson, båda män, fortsätter att sitta på läktaren och se på, sannolikt på grund av stolthet, det är ju inte kul att erkänna att man har gjort fel, men kanske ännu troligare, på grund av rädslan att bli kallad rasist.

I kommentarsfältet på facebook så ryckte debattören Henrik Arnstad ut till ”de godas” försvar och anklagade Janouch för att vara rasist. Det är syniskt och det är kränkande mot alla drabbade, både kvinnor och män. Man måste våga erkänna att vi ofta har olika värderingar utifrån den fostran som vi har fått och de sammanhang vi har vuxit upp i. Det är inte rasism att erkänna detta och att vilja bevara det relativt trygga samhälle som generationer har jobbat för att vi ska få. Det är däremot bedrövligt att vissa tar så lätt på det. Men det får väl vara värt några våldtäkter, ett antal sexuella påhopp på tjejer på musikfestivaler och att framför allt kvinnor ser sig om över axeln både en och tre gånger eller inte går ut alls om det inte är på dagtid, för att kunna slänga rasiststämpeln i ansiktet på alla som ser en trend som är ytterst oroväckande.

 

Ska jobbansökningar vara anonyma?

Personligen så tycker jag inte det, även om jag förstår varför de som vill ha det föreslår det. Jag kikade för skoj skull in på SSU:s sajt och i deras program så står just det här som förslag. Jag säger inte att det inte skulle kunna ha någon positiv effekt, men jag är tveksam om att den är så stor så att det är värt att genomföra förslaget. Dessutom så finns det en del saker som alla kanske inte tänker på.

Jobbar man med jobbansökningar så är man van att se olika handstilar. Visserligen så skriver de flesta brev på sin dator, men bara adressen på kuvertet kan avslöja vilket land du kommer ifrån, eller åtminstone om du är svensk eller ej. Även tidigare anställningar och utbildningar kan ”avslöja” en person, om nu det viktigaste är att inte tala om vilken bakgrund man har.

Sedan så kan man fundera över vad som ska tas med som meriter. Är språk en merit? I många sammanhang så är det det, men i en jobbansökan kan det genast bli ett problem i stället, om nu syftet återigen är att dölja vem man är. Det är klart att många kan lyckas med att komma till en intervju utan att röja varifrån de kommer, men vad hjälper det om de råkar ut för en tvättäkta rasist? Inte mycket tyvärr. Jag har inte lösningen på problemet, men har svårt att se att den är att göra en jobbansökan anonym.

 

Det börjar i det lilla, oavsett vad vi tror

Första gången som jag blev rädd på riktigt för vad som skulle kunna hända i framtiden var i samband med föra Europaparlamentsvalet. Det var jag inte ensam om, och media rapporterade om högerextrema som vann mark. Vad hände med det? När läser vi om hur det blev i parlamentet och vad partierna egentligen driver. Vem bevakar detta? Och framför allt: vad görs från andra partiers håll? Eller är det så enkelt så att vi har slappnat av och att de politiska reportrarna missbedömer situationen och inte finner den viktig längre? Inte vet jag, men jag är övertygad om att frågan är lika viktig nu som då.

Men verkligheten är inte så enkel som att något bara händer, det finns alltid en bakgrund till allt det som vi gärna ser som engångsföreteelser, eller helst rationaliserar bort, eller hoppas att någon annan ska lösa, men det kan dessvärre vara det som lägger grunden till motsättningar som sedan växer och får hatet att bli så stort så vi inte ser klart och kan stoppa det till sist. Vi har alla ett ansvar för hur samhället utvecklas och det även i det lilla i vardagen. Det handlar om hur vi ser på varandra och behandlar varandra. Sådant måste vi ta på större allvar, för allt som stävjas tidigt förebygger att hatet växer.

Varför accepterar vissa till exempel att deras barn kallar dem för jävla idiot och tänker att det växer bort? Varför säger en del föräldrar åt barnen att de ska slå om någon är taskig mot dem? Hur kan en man spotta på en okänd kvinna därför att hon är svart? Eller pappan som mördar sin dotter bara för att hon är kär i en svensk man trots att han har valt att ta sin familj till vårt land? Varför reagerar vi inte starkare när människor dömer hela grupper på grund av vad vissa individer gör? Hur blir man så hatisk så man tänder eld på ett flyktingboende samtidigt som man hoppas att det ska finnas människor där inne? Eller när en invandrarkille slänger ur sig en kränkande kommentar till en kvinna bara för att hon är etnisk svensk? Varför gör inte samhället mer när de ser att en kille plötsligt blir nazist? Det finns så otroligt mycket som föregår större problem, men ofta så stannar det vid att vi blir upprörda ett tag och sedan så fortsätter vi släcka bränder, trots att vi vet att hade vi reagerat direkt och gjort mer för att läsa problemen där och då så kanske det aldrig hade börjat brinna.

 

 

Är Trump på riktigt?

Det slänger och i början på nästa vinter så är det presidentval i USA. Det ska bli väldigt spännande att följa det. Däremot så finns det en kandidat som inte är ett dugg spännande och då tänker jag på Donald Trump och man undrar ju om karlen är på riktigt. Ett tag tänkte jag att han gjorde vissa övertramp medvetet, som en strategi för att få uppmärksamhet och ibland för att föra folkets talan när ingen annan politiker vågade det. Men sedan så inser man att nej, det var inte strategi, han är dum på riktigt. Jag känner att jag själv passerar gränsen här som kallar honom dum, men varje gång som man ser eller hör något om honom så är det på grund av en ny groda som har hoppat ut ur munnen på honom.

Han hånar människor för hur de ser ut och han slänger ur sig plumpa kommentarer till och om kvinnor. Sexistiska skämt verkar ligga honom speciellt varmt om hjärtat. Ett av alla dessa låga citat är det om Hilary Rodham Clinton: ”Om Hilary Clinton inte ens kan tillfredsställa sin man, varför skulle hon då kunna tillfredsställa Amerika?” En annan grov kommentar är den här: ”Lathet är ett vanligt drag hos svarta människor.” Han anser inte heller att muslimer ska få vare sig resa till eller bosätta sig i USA.

Det här är bara några exempel och det är inte svårt att få känslan av att han gör bort sig i varenda debatt som han är med i plus att han fortsätter med plumpheterna genom alla dumheter som han bidrar med genom att knappa på datorn eller smartphonen. Ett land med ungefär 319 miljoner invånare och de flesta givetvis födda i USA (ett krav för att bli president), borde kunna skaka fram en bättre kandidat än så här. Men det sorgliga är att en ansenlig andel amerikaner stödjer honom. Man slutar aldrig att häpna över mänskligheten.