Etikettarkiv: religionsfrihet

Att ta eller inte ta seden dit man kommer

Eller kanske mer riktigt att inte vilja följa arbetsgivares regler. Men det handlar ändå om att ta seden dit man kommer då vi i Sverige skakar hand med varandra när vi hälsar, vilket tyvärr inte alla ställer upp på. Nu kan lärarvikarien i och för sig vara född och uppvuxen här, men i så fall så borde hon ha vetat att handskakning är gängse. Hur som helst. I dag har ett fall avgjorts och då till arbetsgivarens fördel, helt i sin ordning. https://www.expressen.se/debatt/ett-handslag-inte-enda-sattet-att-visa-respekt/ Det anser däremot inte fackförbundet Union, vars artikel från gårdagen jag här länkar till. De tycker inte allt att en lärare behöver behandla sina kolleger likvärdigt. Vill man inte ta den ena i hand, men göra det med den andra så ska man vara i sin fulla rätt att göra så. Varför?

I dag kom då domen och den lärarvikarie som försökt mjölka skolan på 120 000 kronor förlorade. https://lararnastidning.se/lararvikarie-forlorade-handskakningstvist/ Att det just är en lärare som inte ställer upp på skolans jämställdhetsregler är naturligtvis extra anmärkningsvärt då personen ifråga är en vuxen förebild för eleverna. I Expressens debattartikel skriven av Unionen kan man läsa följande: ”Ta alla i hand eller lämna skolan. Lärarvikarien valde att lämna skolan, eftersom hon inte tilläts att arbeta på skolan på grund av hennes religionsutövning och ser med oro på sitt framtida arbetsliv.” Det gör en ju än mer fundersam över det hela. Hon är alltså bekymrad för sin framtid, men tycker att sin egen ”sed” är viktigare än sin försörjning.

Det är nu det här med att ta seden dit man kommer, kommer in. Man måste för att samhället ska fungera smidigt kunna anpassa sig och vi har alldeles för många kostsamma rättegångar på grund av att man inte vill göra den anpassningen. Sverige är sekulärt, det vet alla, vi är till och med världskända för det. Att då inte bara låta bli att respektera sekulariteten, utan även försöka tjäna pengar genom att kräva skadestånd är givetvis fel. Söker man ett jobb så vet man sannolikt vilka regler som gäller och då repsketerar man dem. Hur skulle samhället bli om alla vi enskilda individer sätter upp våra egna regler och anser att alla ska utgå ifrån dem? Det blir kaos, därför har vi sociala regler och annat i form av exempelvis lagar. Följer vi alla dessa så blir samspelet oss människor emellan så mycket enklare.

 

Annonser

Religionsfunderingar

I går så läste jag en så bra krönika http://www.expressen.se/kronikorer/elaf-ali/kvinnan-ar-forlorare-i-alla-religioner/ Den belyser något väldigt viktigt, nämligen att det finns otroligt mycket förtryck inom olika religioner, bara att det inte alltid syns. Slöjan syns, en symbol som ofta är föremål i förtryckardebatten, men förbud syns många gånger inte och de kanske inte ens uttalas. Det är häpnadsväckande hur vuxna människor anser att de ska bestämma över andra vuxna människor, och man kan undra varför just vissa har den rätten, men inte andra.

En annan viktigt sak som nämns i krönikan är att de allra flesta religiösa aldrig skulle behandla andra fel eller pådyvla någon sin tro. Så är det och det är viktigt att vi alla får göra våra val, tro eller inte. Men det är också intressant att författaren nämner att i de fall där vänner har varit förtryckta och kontrollerande så har det alltid varit i religiösa familjer. Religionen tillåts att ta alldeles för stor plats. Det är inte samma sak som att ateister alltid lever sunt och tolerant, men det är viktigt att förstå hur religiös fanatism fungerar.

Annat som är viktigt här är att allt elände inte handlar om islam, och de fall som hon tar upp är inom andra religioner. Jag har skrivit om religion förut och framför allt vikten av att barn och ungdomar skonas från föräldrarnas kontrollerande och värderingar. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2016/09/17/artikel-14-i-barnkonventionen/ Alla måste vara fria att göra sina egna val och det gäller oavsett vilken religion som råder i hemmet.

 

Slöja och religionsfrihet

Häromdagen så skrev en imam i Dagens Samhälle om religionsfrihet i samband med den slöjdebatt som då och då blossar upp. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/viktigt-visa-att-vi-har-religionsfrihet-32419 Det finns en del i artikeln som väcker frågetecken. Kashif Virk skriver att ingen ska ha rätt till ”särbehandling” för privata eller religiösa preferenser. Jag håller med, men varför står det inom citationstecken? Menar han att vissas, men inte andras önskemål, inte är särbehandling? Han talar även om att Sverige är starkt sekulariserat och att vi verkar ha passerat förståelsen av betydelsen för religiositeten för vissa. Tvärtom skulle jag vilja påstå.

Vi har separerat religion och politik och jobbat för jämlikhet, vilket många starkt religiösa länder inte alls gör. Där är det snarare dödsstraff på att inte hålla sig till ”rätt religion”. Tack vare vår vidsynthet så har vi kunnat skriva in i lagen att alla får tro på det de vill eller inte tro alls. Han tycker vidare att det är obegripligt att slöjan jämförs med andra religiösa symboler. Varför kan man undra? Skulle han som kvinna resonera likadant? Och om han gjorde det, skulle det då bero på att han vet konsekvenserna av att ta den av sig?

Men, de allra flesta muslimer hävdar att det är frivilligt att bära slöja och i så fall är det här ett ickeproblem. Då följer man de regler som arbetsgivaren har, vilka gäller alla som jobbar på arbetsplatsen och sedan så klär man sig som man vill privat. Om inte så går vi återigen förtryckande mäns ärenden. ”Även åsikten att ”religionen kan man lämna hemma” och att religionen är något privat, är något relativt unikt för Sverige”, skriver Virk. Ja det är unikt och det är jag stolt över. Vi har drivit både en jämlikhets- och jämställdhetskamp i Sverige mer än ett sekel och det har gjort oss till ett av världens bästa länder att bo i. Jag gissar att det även tilltalade imamen då han valde att bosätta sig i vårt land. Det kanske är något att fundera över och inte minst visa respekt för.

 

Hur mycket plats ska religionen få ta?

Vi har religionsfrihet i Sverige och för mig är det helt självklart att man får tro på det man vill om man vill tro. Sedan så finns det de som tvekar och inte vet var de står och det finns de som inte tror alls. Det här är helt i sin ordning och ingen ska försöka tvinga på någon annan ens eget synsätt. Man ska även vara försiktig med att döma. Man kan tycka att det är konsigt att tro på något och man kan tycka att det är konstigt att inte tro, men man ska alltid komma ihåg att en människa är mycket mer än bara det här. Jag hoppas att de flesta av oss förstår och respekterar detta, men det finns tvärr många som inte verkar göra det.

För mig som anser att religion är en privatsak och inte ska blandas in i politiken så har jag med viss oro sett hur vi sedan flera år faktiskt, verkar ta flera steg tillbaka istället för framåt i samhället och det just på grund av religion. Sverige har jobbat så hårt för jämställdhet och jämlikhet och vi har lyckats få en skola och arbetsplatser där religionen inte styr och där vi alla känner oss bekväma. Morgonbönen i skolan är sedan länge ett minne och att tvinga människor som inte vill att gå i kyrkan, likaså. Trots detta så går debatterna heta om hur samhället ska anpassa sig till religionsutövning. Det kanske funderar om det bara finns ett synstätt, men nu gör det ju inte det.

De som begränsas av sin tro tenderar ibland att begränsa även andra om den för stort utrymme. Det blir även konflikter och vissa saker verkar vara oförenliga. Sverige är sekulariserat och jag är stolt över hur långt vi har kommit här. Jag vill fortsätta utvecklingen och jag vill att alla funderar över sin egen roll i det här. Bidrar jag eller bromsar jag? Gör min tro att jag inte kan ta vissa arbeten? Är det i så fall verkligen rimligt? Vi behöver alla stanna upp och reflektera över livet ibland och en sak har jag lärt mig, att oavsett vad det handlar om så går det ofta att kompromissa och ändå vara den man är. Det finns dessutom ”två upplagor” av oss, den privata och den professionella. De här två måste vi alla kunna skilja på. Gör vi det så slipper vi många kollisioner.

 

Barn ska inte utöva religion åt sina föräldrar!

I dagens DN skriver en före detta medlem i Jehovas vittnen om hur hennes barn fick växa upp och vara budbärare av hennes och mannens religion, fast de egentligen inte borde ha varit det. Som utomstående så blir man förundrad över hur en förälder kan tvinga sina barn att inte ens få resa sig upp och sjunga för en klasskamrat som fyller år, eller hur föräldrarna kan bestämma att de ska vara med på möten och bara sitta tysta i timmar och inte störa. Men man ska kanske inte döma för hårt, för det är inte alltid så lätt att se nyktert på saker när man befinner sig mitt uppe i dem. Därför så borde skolan ha haft möjlighet att agera här och givetvis i alla andra liknande fall.

Den här artikeln grep tag i en, för man förstår verkligen vad vuxenvärlden gör med barnen när de inte förmår att skilja på sina egna och barnens intressen. Skolan borde vara en frizon där man inte ska behöva vara den där udda och konstiga individen som inte får göra samma saker som andra barn gör.

Jag minns själv att jag påpekade att barn inte kan ha någon trosuppfattning när vi skulle godkänna politiska dokument i förskolenämnden där jag var vice ordförande här i Huddinge. Men jag lyckades inte få till någon förändring utan man hänvisade till läroplanen. Nu står det visserligen endast att varje barn ska utveckla förståelse för att alla människor har samma värde oavsett religion eller annan trosuppfattning och det är i grunden bra. Men blir det som kvinnan i artikeln beskriver det så blir det i stället fel eftersom ett barn inte kan ha någon uppfattning om religion i ett så stort perspektiv så att det kan ta ställning i frågan. Det blir alltså föräldrarnas tro och vilja som styr och barnet begränsas.

Läs Rose Carlmarks intressanta inlägg i dagens DN: http://asikt.dn.se/asikt/debatt/revidera-lagen-om-religionsfrihet-for-barnens-skull/