Etikettarkiv: Rose Carlmark

Mer yoga i skolan!

Tänk vad mycket bättre många barn och ungdomar skulle må om det fick lära sig yoga i skolan. Vissa är lyckliga nog att få det, men på vissa håll så händer det att föräldrarna sätter stopp. Varför? Jo, därför att de tror att det är kopplat till religion och därför går emot deras egen övertygelse, vilket det inte är. Läs gärna den här artikeln från Allt om yogas webbsida: http://alltomyoga.se/mer-yoga-i-skolan/ För övrigt så handlar detta alltså om att en del föräldrar som bekänner sig till en viss religion förbjuder barnen att delta om skolan anordnar yoga. Men ska våra barn vara sina föräldrars religiösa budbärarae?

Jag har tidigare reagerat på detta och till stor del tack vare Rose Carlmark, en kvinna som tidigare tillhörde Jehovas vittnen och berättar om vilket lidande hennes barn utsattes för på grund av hennes och makens förbud mot både det ena och det andra i skolan. Jag har som förälder full förståelse för att man vill fostra sina barn på det sätt som man känner är det riktiga, men det finns något mer som är viktigt här och det är tolerans och då både när det gäller mot ens barn men även mot andras eventuella tro eller sätt att se på saker.

Jag menar alltså att när barnen är i skolan så får vi föräldrar ibland acceptera att de deltar i vissa aktiviteter som vi själva inte skulle ha tagit med dem på. Om detta nu skulle vara kopplat till religion, ja lär då barnen nyfikenhet och tolerans för andra människors sätt att leva. Som ateist så skulle även jag ha kunnat ha åsikter om vissa saker, men ska jag till exempel neka mina barn en avslutning i kyrkan på grund av det? Nej, aldrig, för det kostar dem mer för dem än vad det är viktigt för mig. Någon annan slutsats kan aldrig dras. Vi föräldrar måste vara försiktiga med vad vi kräver av våra barn. Är det verkligen värt att riskera att det ska bli utanför och kanske till och med mobbade bara för att vi ska få som vi vill…?

 

 

Annonser

Medlem i Livets ord bemöter före detta medlem i Jehovas vittne

Härodagen så skrev jag om utövning av religion i skolan och länkade till ett debattinlägg skrivet av en före detta medlem i Jehovas vittnen. Häromdagen så bemöttes det inlägget från en representant av Livets ord. Jag tänkte reflektera lite kring det. http://asikt.dn.se/asikt/debatt/revidera-lagen-om-religionsfrihet-for-barnens-skull/mansklig-rattighet-att-fa-dela-sin-tro/

Mycket i artikeln är tänkvärt och givetvis så uppfostrar vi våra barn utifrån egna värderingar och det är ju det naturliga. Men jag kan inte tolka en av kommentarerna som annat än medveten missuppfattning, då det talas om att man skulle hindra föräldrarna från att dela tron med sina barn. Det som Rose Carlmark talade om var inte att hindra föräldrarna från detta, utan att tron inte skulle påverka barnen så att de inte fick delta i samma aktiviteter som de andra eleverna.

Det är två skilda saker och det ena utesluter självklart inte det andra. Att man som troende ingår i en gemenskap hindrar inte att en tolerant förälder låter sitt barn vara en del av gemenskapen i skolan, alltså den där inte religionen styr allt utan där man får vara just barn och ungdom utan att ta hänsyn till föräldrarnas värderingar kring religion. En förälder som är så pass öppen ger också sitt barn en större möjlighet till egna reflektioner och en större tolerans till sin omgivning. Det är i alla fall vad jag tror.

Givetvis ska alla föräldrar få fostra sina barn i en anda som för dem är den rätta, men gör inte barnen till era religiösa budbärare!

 

Barn ska inte utöva religion åt sina föräldrar!

I dagens DN skriver en före detta medlem i Jehovas vittnen om hur hennes barn fick växa upp och vara budbärare av hennes och mannens religion, fast de egentligen inte borde ha varit det. Som utomstående så blir man förundrad över hur en förälder kan tvinga sina barn att inte ens få resa sig upp och sjunga för en klasskamrat som fyller år, eller hur föräldrarna kan bestämma att de ska vara med på möten och bara sitta tysta i timmar och inte störa. Men man ska kanske inte döma för hårt, för det är inte alltid så lätt att se nyktert på saker när man befinner sig mitt uppe i dem. Därför så borde skolan ha haft möjlighet att agera här och givetvis i alla andra liknande fall.

Den här artikeln grep tag i en, för man förstår verkligen vad vuxenvärlden gör med barnen när de inte förmår att skilja på sina egna och barnens intressen. Skolan borde vara en frizon där man inte ska behöva vara den där udda och konstiga individen som inte får göra samma saker som andra barn gör.

Jag minns själv att jag påpekade att barn inte kan ha någon trosuppfattning när vi skulle godkänna politiska dokument i förskolenämnden där jag var vice ordförande här i Huddinge. Men jag lyckades inte få till någon förändring utan man hänvisade till läroplanen. Nu står det visserligen endast att varje barn ska utveckla förståelse för att alla människor har samma värde oavsett religion eller annan trosuppfattning och det är i grunden bra. Men blir det som kvinnan i artikeln beskriver det så blir det i stället fel eftersom ett barn inte kan ha någon uppfattning om religion i ett så stort perspektiv så att det kan ta ställning i frågan. Det blir alltså föräldrarnas tro och vilja som styr och barnet begränsas.

Läs Rose Carlmarks intressanta inlägg i dagens DN: http://asikt.dn.se/asikt/debatt/revidera-lagen-om-religionsfrihet-for-barnens-skull/