Etikettarkiv: samhällsblogg

Gott nytt 2019!

Nytt år och nya mål, förhoppningar och planer. Känslan den första dagen på det nya året är speciell. Som alltid hoppas jag att politiken ska bli bättre och fler saker ska hända så att samhället blir bättre och inte fortsätter att utvecklas åt fel håll. Däremot så är jag nog ganska pessimistisk då både regering och riksdag alltjämt visar flathet när det gäller människor som vänder samhället ryggen och medvetet förstör för andra. Dock ligger det inte för mig att ge upp hoppet och jag kommer fortsätta blogga och försöka påverka även på andra sätt. Det är ett måste och jag hoppas att fler gör samma sak.

Men man ska givetvis inte inleda ett nytt år med enbart en negativ syn på saker, speciellt inte i ett land som trots allt har så mycket positivt som Sverige har. Det är mycket som jag är tacksam för, till exempel den hjälp av vården som jag har fått under året, mina barns utbildning, yttrandefriheten, vårt jämlika samhälle med mera. Självklart finns det saker att önska även här, men vad är perfekt?

Fortsättningsvis så hoppas och tror att vi snart har en regering på plats och att den blir bra och handlingskraftig. Eller också så blir det nyval, vilket kan vara en lösning även det. Kanske skulle det leda till en större ödmjukhet från partiledarna och deras partier, då åtta partier på 349 mandat inte leder till att någon egentligen har råd att mopsa upp sig så mycket som de gör. Självkänsla ska man ha, men verklighetsförankring är också en tillgång. Den jag för tillfället är mest besviken på är Annie Lööf. Det finns andra partiledare som man i och för sig kan ha fler åsikter om, men hon har visat prov på mycket som jag inte hade trott om henne. Det känns väldigt tråkigt då jag gillade henne tidigare. Men, hon kan ju alltid bättra sig…

God fortsättning önskar jag er, mina läsare.

 

Annonser

Respekt för våra politiker

Jo jag har respekt för dem, stor respekt för det mesta. Med tanke på ”sandlådeinlägget” kanske det inte verkar så, men ibland måste man få ur sig sin frustration. Dessa damer och herrar gör säkert så gott de kan och jag är alldeles övertygad om att de vill både landet och medborgarna väl. Ändå blir det så vansinnigt fel och det kan jag däremot inte har någon respekt för. När principer blir viktigare än landets bästa, då är något vansinnigt galet.

Självfallet så förstår jag att saker inte alltid är så enkelt. Jag har själv varit politiker och vet att det behövs massor av kompromissanden ibland. Den delen har jag också respekt för. Det jag alltså ogillar är att man sätter upp villkor som i praktiken endera är omöjliga att fullfölja, eller också så stjälper den ens politik. Man får avstå makten och möjligheten att förändra på grund av principer som man aldrig borde ha skaffat sig. Fler och fler retar sig på det här och det märks tydligt att det inte bara gäller väljarna utan även internt. Det här är inte bra för demokratin.

Varför ska man rösta på ett parti när de inte gör allt de kan för att få styra landet? Det handlar inte om att sälja sig eller göra något omoraliskt. Men många tycks av någon obegriplig anledning tro det. Varför? Man har dessutom valt att sätta demokratin ur spel, vilket inte alls är bra för landet. Det finns hur mycket som helst att säga om det här och det är med uppgivenhet som jag ser på när alla partiledare ställer krav och villkor som för övrigt inte står i proportion till partiets storlek. Det är högst beklagligt det som nu sker.

 

Valresultat 2014 och 2018

Vinnarna i det här valet var Sverigedemokraterna och ett antal lokalpartier. Det vet vi redan. Det är bara att gratulera, sämre får man inte vara. Personligen så hade jag hoppats på större framgång för Moderaterna, men så blev det inte. Dock så gjorde vi ett bättre val i kommunen än i riksdagen och det berodde på hårt arbete. Så vi kan vara nöjda ändå. Men givetvis så finns det många kommuner där andra riksdagspartier än SD och då även Moderaterna och Socialdemokraterna har gjort riktigt bra ifrån sig. Grattis även där. Men, hur blev då resultaten i riksdagsvalet och hur ser det ut jämfört med förra valet? Så här blev procent- och mandatfördelningen. Siffrorna är hämtade från val.se, en sajt där du hittar det mesta om val och fördelning mellan partierna.

2014

Moderaterna 23,33% 84
Centerpartiet 6,11% 22
Folkpartiet liberalerna 5,42% 19
Kristdemokraterna 4,57% 16
Arbetarpartiet Socialdemokraterna 31,01% 113
Vänsterpartiet 5,72% 21
Miljöpartiet de gröna 6,89% 25
Sverigedemokraterna 12,86% 49

2018

Moderaterna 19,84% 70
Centerpartiet 8,61% 31
Liberalerna (tidigare folkpartiet) 5,49% 20
Kristdemokraterna 6,32% 22
Arbetarepartiet Socialdemokraterna 28,26% 100
Vänsterpartiet 8,00% 28
Miljöpartiet de gröna 4,41% 16
Sverigedemokraterna 17,53% 62

Det är visserligen nästan fyra år till nästa val, men det ska bli otroligt spännande att se vad som händer då. Kommer C och V fortsätta att gå framåt om man nu tittar på andra partier än SD? Personligen så tror jag inte det, men veta kan man så klart aldrig i förväg. Man undrar också om MP kommer att hämta sig eller om deras tid i riksdagen är förbi. Att de ens klarade sig verkar bero på taktikröstande. Den som lever får se.

 

Sverige och omvärldens fattigdom

Så länge som jag kan minnas har utvecklingsländernas och krigsdrabbade människors lidande berört mig. Det är väl därför som jag alltid har haft faddebarn och det är väl därför som jag bloggar om det här, jag vill göra fler medvetna. Jag ser det också som positivt att unga människor reser så mycket mer nu för tiden, de får perspektiv på saker och blir förhoppningsvis både mer tacksamma för det de har, men även medkännande och hjälper andra. En del av det här är givetvis att ta emot de värst drabbade flyktingarna. De som vi har möjlighet att hjälpa alltså, för rädda världen kan vare sig Sverige eller något annar land ensamt göra. Trots att det finns så många i nöd, så anser jag ändå att vi för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimligt när det handlar om att ta emot människor hit. Vi måste mäkta med och vi måste kunna fortsätta hjälpa dem som lever i misär och aldrig kan göra resan hit.

Jag har varit in på Unices sajt och här är en del information som finns att läsa där. Man blir beklämd, men så här ser verkligheten ut. I världens fattigaste länder har endast 27 procent av människorna möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten. Samtidigt så kan god handhygien minska risken att drabbas av diarré med upp till 50 procent. Tänk bara på hur influensa sprider sig här hemma i Sverige på grund av att människor struntar i att sköta hygienen fast de kan och då handlar det om en minoritet som inte tvättar händerna. Har man då inte möjlighet alls, vilket leder till bra mycket allvarligare sjukdomar än en vecka i sängen, så inser man snabbt problemet. Smittor är oundvikliga och många dör av uttorkning.

Kanske tror man att tillgång på vatten handlar om att man inte kan rena det helt enkelt, men i krig finns inga begränsningar, och det händer att vattenreningsverk bombas. Det är en katastrof, vi kan ju inte leva utan vatten. Det är sådant här som vi måste prata mer om när vi fördelar pengar till hjälpbehövande. Vill man bidra själv, för det kan vi alltid göra, så kan man till exempel köpa ett hjälppaket genom Unicef för 200 kronor. Det innehåller:

– en filt
– 400 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 2 000 liter vatten)
– 25 påsar vätskeersättning
– 30 påsar nötkräm mot undernäring

https://unicef.se/gavoshop/332-katastrofpaket

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, visst är det ett bra ordspråk?

 

Bostadsbyggande i Huddinge

I veckans nummer från en av våra lokaltidningar så är det en stor artikel med tillhörande frågor till de politiska partierna om vad de vill när det gäller bostadsbyggande. En av de heta potatisarna är kanske inte så oväntat hur man ska förtäta i villaområdena, om man nu ska göra det alls. Nio av tio kommunfullmäktigepartier kommenterar just den delen av bostadsbyggandet. De enda som inte säger något om det här är Socialdemokraterna. Det tror jag att de förlorar på. Oavsett om de vill bevara områdenas karaktär, eller blanda med till exempel flerbostadshus, så vill väljarna veta.

De som har uttalat sig har velat bevara villaområdena som de är eller att förtätning ska ske försiktigt. Förvånande nog så ville Centerpartiet förtäta i områden nära kollektivtrafik utan att kommentera hur. Det är alltså öppet för tolkning. Innebär det typiska flerbostadshus? Utan att bo i ett villaområde så hoppas jag inte det.

Annat intressant är givetvis upplåtelseformer. Där är svaren olika. Moderaterna vill ha bostadsrätter i miljonprogramsområdena. Det är givetvis det bästa man kan göra för att lyfta statusen och se till att människor som bor i områdena blir mer rädda om dem. De blir som bekant inte bättre än vad man gör dem till. Hyresrätter till rimliga priser säger S. Vad rimligt pris är i sammanhanget sägs inte, men det är bra om det finns bostäder för den som inte vill eller kan köpa. Däremot så är det lika viktigt med bostadsrätter till rimliga – med andra ord – låga kostnader. Vilka som får som de vill nästa mandatperiod bestämmer väljarna i höst.

 

Angående militära insatser i samhället

Jag har i min blogg uttryckt mig positivt till militära insatser i samhället där polisens resurser uppenbarligen inte räcker till, men vill förtydliga lite eftersom det inte är något som ska tas lättvindligt på. Många människor anser att vi nu måste ta till så drastiska åtgärder med tanke på hur kriminaliteten tar över allt mer. Andra menar att det är polisens och enbart polisens uppgift att stävja problemen och att militära insatser riskerar att trappa upp det hela i stället för tvärtom. Den åsikten har jag respekt för och delar den egentligen.

Varför vill jag då att militären ska kunna kallas in? Jo av den enkla anledningen att kriminaliteten breder ut sig mer och mer och snart så kommer vi att hamna i ett läge där vi inte kan vända skutan, i alla fall inte på ett enkelt sätt eller tillräckligt snabbt. Dessutom så är polisens resurser för små och även när de finns så klarar de ofta inte av uppgiften. Deras befogenheter måste bli större och arbetssättet annorlunda.

Självklart så ska inte militären hänga polisen hack i häl vid varenda utryckning, men möjligheten att ta till deras hjälp måste finnas i extrema situationer. Jag hoppas att det aldrig ska behöva ske, men det finns dessvärre situationer numera där det förmodligen är alldeles nödvändigt. Så här sa statsminister Stefan Löfven för några dagar sedan: ”Det är inte min förstahandsåtgärd men vi måste göra vad som krävs för att den organiserade brottsligheten ska bort ifrån Sverige, den kväver vårat samhällsbygge, säger statsministern.” Ett av hans förnuftigaste uttalanden och bra att han poängterar att det inte är ett förstahandsval. Jag hoppas att det här innebär att han äntligen har vaknat.