Etikettarkiv: samhällsbloggar

Vad är en rimlig kommunalskatt?

Ja det går naturligtvis inte att svara på den frågan i generella ordalag, utan man måste se till varje kommuns situation och geografiska läge. I Stockholm finns det 26 kommuner och Huddinge är den andra största, men vi har långt ifrån den näst lägsta skatten. Det däremot kan man utan tvekan kalla orimligt. Kommunalskatten ligger på 19,87 kronor. I Stockholm, som är störst, är den endast 17,74. Att en så stor kommun som Huddinge ska ha så hög skatt när man gränsar till huvudstaden går inte att försvara, och det gör heller ingen ärlig politiker. De flesta vill sänka den, men det måste så klart ske i mindre steg och med verksamheten i åtanke. Allt annat vore oseriöst. Däremot vore det direkt felaktigt att försvara den eller vilja plocka ut ännu mer från invånarna.

Just nu håller de politiska partierna som bäst på att planera för sina budgetförslag som ska läggas fram i kommunfullmäktige i juni (olika månader för olika kommuner). I Huddinge finns det tio partier och det brukar komma fyra-fem olika förslag att ta ställning till. Sedan blir det långa debatter om vems förslag som är bäst. På det stora hela har dock de flesta samma syn på hur verksamheten ska bedrivas och det brukar bli några få saker av allt som kommunen gör som tas upp. Men det finns ändå skillnader och olika typer av politik kan få väldigt olika konsekvenser. Så att säga att alla partier är lika, vilket vissa ibland lite slarvigt gör, det stämmer inte alls.

När det gäller budgeten då, så har vi ett utjämningssystem som gör att alla kommuner ska ha en viss nivå av intäkter. Det gör att det inte lönar sig speciellt mycket att locka höginkomsttagare sett till deras inkomster. Däremot kan det givetvis finnas andra anledningar. Men vårt utjämningssystem kompenserar för den största skillnaden. Det måste finnas en utjämning, annars skulle det bli förödande för vissa kommuner, speciellt med väldigt få invånare. Fast systemet är långt ifrån optimalt och tittar man exempelvis på Malmö, så är i alla fall jag övertygad om att de hade fört en annan politik om inte staten pumpat in så mycket pengar. Kommunalskatten ligger visserligen på 21,24 procent, men det finns många kommuner med högre skatt. Morot och piska har trots allt sitt berättigande och det är alldeles uppenbart att man har kunnat negligera mycket av det som händer eftersom man ändå klarar sig. Så borde det inte få fungera.

 

Annonser

Kils golfrestraurang

Jag kan inte låta bli att skriva om Kils golfrestaurang igen, och det enbart på grund av att det fortfarande regelbundet är sökningar just på det jag skrivit om golfrestaurangen. Och ja, jag anser fortfarande att restauranger bör vara politiskt neutrala. Jag vill givetvis inte smutskasta någon i onödan så kanske har bloggandet trots min kritik till deras förhållningssätt även givit dem fler besökare. Lite reklam har de faktiskt fått, trots att min blogg inte tillhör de mest lästa.

Men jag tänker inte skriva mer om vilka som får äta var och vad företagare borde eller inte borde göra. Däremot så tänker jag utveckla lite tankar kring hur det har blivit så här. Det är nämligen inte bara företagare som ger sig in i den heta politiska debatten, utan skådespelare, sångare och andra som tidigare låg lågt och helst höll sina åsikter för sig själva. Visst har textskrivare ibland varit väldigt politiska och ideologiska, men nu är det inte längre på scenen som man främst framför sina synpunkter, utan utanför den. Att Sverigedemokraterna har fått den framgång de har gör givetvis att det blir fler som ger sig in i debatten och det välkomnas så klart.

Fast håller vi på att bli fartblinda? Vad jag menar är att vi dömer hit och dit och det ofta utan betänketid. Är det rätt att döma en människa helt utifrån vad de har för åsikt i kanske en enda fråga, eller vilket parti de röstar på? Är det rätt att stänga någon ute från olika ställen som restauranger och konferensanläggningar på grund av partitillhörighet? Har det gått så långt så att vi har börjat sortera varandra? Och leder det i så fall dit vi vill? Alltså till ett mer demokratiskt och sympatiskt samhälle. Det tror jag faktiskt inte. Det gör att avståndet oss människor emellan växer istället och de som anser sig kränkta blir bara ännu mer övertygade i sin uppfattning, hur fel den än må vara. Jag skulle innerligt önska att vi alla kunde föra ett vuxet samtal med varandra och att det var fokuset istället för utestängning. Som jag har sagt tidigare, det har blivit en bildlig åsiktsregistrering och det är inte tilltalande. Givetvis så finns det gränser och vissa går helt enkelt inte att resonera med, men vi kan kanske i alla fall börja där.

 

”Alla dessa män” ja…

En före detta riksdagsledamot och Socialdemokrat, Jan Emanuel Johansson, har skrivit en debattartikel om asylpolitiken. Den tar upp ungefär samma saker som jag själv har bloggat om vid några tillfällen, alltså den icke feministiska politik som regeringen förs, inte minst ivrigt påhejade av Miljöpartiet. Johanssons debattartikel är publicerad av Expressen och här kan du läsa den: https://www.expressen.se/debatt/-alla-dessa-man-hur-tanker-var-feministiska-regering/ Bland annat så nämner han just det jag själv har varit upprörd över så länge, alltså hur de svagaste inte nås av vår hjälp och att man för att kunna prioritera dem som kommer hit drar ner på u-landsbiståndet. Det är inte utan att det vänder sig i magen på en, och har man dessutom mage (ursäkta upprepningen av ord) att påpeka detta och förespråka en annan politik, ja då är man rasist. Det är bara skyddande av flyktingar som tar sig hit som är det rätta.

När vi ändå är inne på ämnet så är det väl värt att notera att det läggs miljard efter miljard på män utan identitetshandlingar, ofta grovt kriminella sådana. Man till och med sätter dem i gymnasiet trots att man på förhand vet att ingen som knappt har grundskola i bagaget klarar av den utmaningen. Men nu är vi i Sverige och då tror man att det ska gå bra. Finansieringen? Ja som sagt var, det går alltid att dra ner på u-landsbiståndet och offra flickors skolgång där. Givetvis så är jag inte emot att de som kommer hit och får stanna ska gå i skolan, det är så självklart så det knappt behöver kommenteras, det som upprör är när man inte ens har asylskäl och får förmånen på bekostnad av andra som lider större nöd. Vi vet ju alla att det är så, men vi fortsätter i samma hjulspår.

Jag tänker avsluta det här blogginlägget med ett citat från texten som så tydligt illustrerar vad vi håller på med. Inte för att jag tror att regeringen eller riksdagen vaknar, men för att jag anser att det är viktigt och jag tror på det där med att det är droppen som urholkar stenen. ”Slutligen drabbas kvinnor genom att det nuvarande asylsystemet styr resurser till de som haft styrkan att ta sig hit. Grupper som exempelvis de yezidiska kvinnor som förslavats och våldtagits av IS erbjuds inte skydd då de helt enkelt inte har samma möjligheter att ta sig hit.”

Ett par av mina tidigare inlägg på temat:

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2018/03/20/vad-haller-regeringen-pa-med-egentligen-2/

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/03/02/flyktinglager-och-neddragningar-till-vastsahara/

Hur många av alla som upprörs över svensk politik kommer att ställa upp i nästa val?

Försvinnande få gissar jag, men jag hoppas att en majoritet av dem som har åsikter ställer upp. Nej, jag kommer inte ställa upp själv. Kanske längre fram, men inte nästa år. Men jag har å andra sidan varit förtroendevald i många mandatperioder och tycker att jag har gjort mitt, åtminstone för tillfället. Fast jag ska inte hymla med att det ibland är lockande att blir politiker igen, för politik är väldigt roligt. Det är dessutom intressant och utvecklande, men framför allt nödvändigt. Vill vi leva i ett demokratiskt samhälle så måste vi alla inse att vi är en del av samhället och att vi alla har ett ansvar för att det blir så bra som möjligt.

Jag har många gånger undrat över varför så få vill engagera sig i våra partier. Många människor är väldigt aktiva i politiska debatter, framför allt på webben, en del mer för att få avreagera sig och spy galla över de politiker vi har, men många är seriösa och skulle verkligen kunna vara en tillgång i samhället. Det kan heller inte nog poängteras att ju fler aktiva medlemmar som partierna har, ju högre blir kvalitén på våra politiska representanter. Som gammal politiker så vet jag att inte ens de största partierna kan fylla alla uppdrag med människor som verkligen är intresserade, engagerade och för väljarnas talan. Ibland blir platser till och med vakanta. Är det här verkligen vad vi vill? Om inte, varför ställer så få upp?

Man kan vara förtroendevald en eller två mandatperioder, mer behövs inte för att man ska göra en stor insats. Vill man absolut inte ta på sig uppdrag så är aktivt arbete i partiet i form av att ta fram bra idéer, dela ut flygblad, hålla sajten uppdaterad med mera, otroligt värdefullt bara det. Vill man så kan man se det rent egoistiskt; ju mer jag själv engagerar mig, ju mer blir samhället som jag själv vill ha det. Men att alltid lita till att andra ska ta ansvar, gör inte att saker blir bättre tyvärr. Så, ta chansen och ställ upp på någon av valsedlarna. Eller också erbjud dig att representera något parti en en nämnd eller annat. Jag lovar, det kommer att bli fyra väldigt givande år. Tuffa många gånger, men det är det värt.