Etikettarkiv: samhällsfrågor

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

Annonser

Funderingar kring aktivism

I förrgår skrev jag om kvinnan som protesterade mot utvisningen av en man som suttit i fängelse i Sverige på grund av misshandel. Egentligen var det en ung man och inte en medelålders brottsling som var fokus, men det visade sig att personen som hon ville hjälpa befann sig på ett annat plan på en annan flygplats. Hon kunde då ha valt att avbryta sin protest men det gjorde hon inte. Uppenbarligen litar hon inte på vårt system och de prövningar som sker av personer som vill stanna här. Kanske med rätta, för vattentäta system finns inte. Däremot så är det alldeles för många grova brottslingar som får stanna. Vidare så är tillit till myndigheter viktigt för har man inte det så urholkas det demokratiska systemet och det gör ingen lycklig. Sunt ifrågasättande däremot är en annan sak. Men att ge sig ut på aktioner som den jag bloggade om måste få konsekvenser.

Personligen gillar jag att människor vill vara med och påverka samhället, för finns det värre än gnällspikar som aldrig vill lyfta ett finger själva utan bara har en massa åsikter? Trots detta så finns det gränser för vad man kan göra i demokratins namn. Att ställa till krångel på ett flygplan drabbar väldigt många och är kostsamt. Är det då en bra väg att gå? Nej självklart inte. Speciellt inte om man ska skydda kriminella.

Det som stör mig med vissa aktivister är deras självklara attityd om att de gör det rätta och om det drabbar oskyldiga när de är ute på sina protester så är det sådant man får ta. Det är liksom värt det. Jag håller inte med. Speciellt inte i ett fall som det här. Man kan också fråga sig om det inte främst är laglydiga människor som det ska protesteras för. Kanske till och med en och annan kvinna vore klädsamt. Men allt handlar om dessa män som har kommit hit. Trots att de flesta inte har samma skyddsbehov som många andra, till exempel barn, kvinnor och handikappade som blir kvar. Vi lever i en märklig värld må jag säga.

 

Ledare i DN om samhället och rädsla

Sådär, då var datorkrånglet ur världen och jag kan skriva det inlägg som jag höll på med för två dagar sedan. Det gällde en ledare i DN. Läs den, fundera sedan över vad den egentligen innehåller och skickar för budskap. Försåtlighet talar den om, men är det något som är försåtligt, så är det just den här texten. https://www.dn.se/ledare/signerat/sofia-nerbrand-kara-ulf-kristersson-befast-inte-radslan-genom-att-bekrafta-den/ Jag ska förklara varför jag anser det.

Visserligen så tas bra saker upp som att vi filtrerar och lätt ser det negativa och att vi hanterar saker utifrån ideologi. Ledaren nämner också hur människor skriver falska nyheter på webben och piskar upp stämningen. Inte alls bra! Sådant är viktigt att ha i åtanke, för samhällsbilden blir lätt skev. Däremot så vänder jag mig emot det här: ”Mantrat ”det är viktigt att ta människors oro på allvar” – flitigt använt av allehanda politiker – är försåtligt. Det låter empatiskt, men kan vara problematiskt. Att man lyssnar på personer som är rädda, ja. Löser verkliga problem, visst. Men det är inte lyckat att bekräfta rädslor när de är obefogade.” Det är inte försåtligt om det görs på rätt sätt. Sedan så kan man undra vilka rädslor som är obefogade när polisen går på knäna, brott läggs på hög eller avskrivs och kvinnor våldtas på löpande band.

Människor (väljarna alltså) är inte dumma och oron och rädslan kommer många gånger ifrån att politikerna har gjort precis tvärtemot, de har inte tagit människors oro på allvar. Det däremot är försåtligt. Det är till och med uppenbart farligt. Speciellt som så många är direkt eller indirekt berörda och det är vi väl mer eller mindre allihop. Att med den uppåtgående vålds- och kriminalitetsspiral som vi har mena att politikerna borde göra annorlunda förstår jag faktiskt inte. Jag är snarare rädd för vilka motreaktioner som kan komma att ske just för att makthavare har låtit utvecklingen gå så långt och ignorerat människors rädsla och behov och valt att inte bekräfta den. Sådant leder nämligen till frustration. Däremot så ska man samtidigt som man löser problemen ge oss en positiv bild av framtiden, det ena behöver nämligen inte utesluta det andra.