Etikettarkiv: SD

Transportstyrelsen och polisen

Är minnet verkligen så kort hos väljarna, eller är det för en del helt acceptabelt att det är lite hipp som happ inom politiken och att regeringsföreträdare tar alldeles för lätt på landets säkerhet? Om inte, hur kan 40 procent ha förtroende för Stefan Löfven och hur kan Centerpartiet och Liberalerna vilja göra upp med hans parti Socialdemokraterna och deras mindre erfarna kompisar Miljöpartiet? Den 25 juli -17 sa Anders Ygeman att man inte kan ta vilka frågor som helst på en kafferast. Det var därför som han inte berättade något om Transportstyrelsen för statsministern. https://sv.wikipedia.org/wiki/Transportstyrelsens_IT-upphandling

Peter Hultqvist försvarade sig med att det inte är hans ansvar. Vad skulle då detta innebära? Jo att Stefan Löfven inte på ett helt år som detta pågick ha haft ett enda formellt möte för att kunna gräva djupare i frågan än vad han kunde på de tydligen gängse fikarumsmötena. Ygeman fick förvisso sparken, men en annan tung position i partiet och övriga två fortsatte som vanligt. Det är intressant med tanke på att ministrar tidigare fått gå på grund av en obetald TV-licens, eller svart barnflicka. Ärligt talat så påverkar det mig som väljare och medborgare mycket mindre än stora säkerhetsfrågor.

Sedan har vi då polisen. Före detta rikspolischef Dan Eliasson hade under hela sin chefsperiod regeringens förtroende. Det är sådana saker som får en att undra över hur våra ledande politiker ser på landet och dess säkerhet. Han skyddade utländska förövare, till och med när övergrepp begåtts mot barn. Varför? Jo för att inte spela Sverigedemokraterna i händerna. Hjälpte det? Nej så klart inte. De blir bara större och större. För att inte tala om den eskalerande grova kriminaliteten som också ökar. Han drev dessutom organisationen så att polis efter polis sa upp sig. Resultatet? Jo alla partier skriker efter nya poliser. Men sådana tar tid att utbilda och vi borde samtidigt försöka få tillbaka dem som försvann. Var är den diskussionen? Men regeringen S och MP hade förtroende för Eliasson och de lät både Ygeman och hans efterträdare Morgan Johansson hållas. Ingen av dem satte ner foten mot rikspolischefen under den tid han hade sitt uppdrag. Även han blev förvisso petad, men gavs ett annat uppdrag han aldrig borde ha fått.

Det här är bara ett par av bevisen för att den förra regeringen, som nu har fått en ny chans, inte borde fortsätta styra landet. Men vi är många som inte har glömt och att C och L nu släpper fram dem igen, trots all galla de spydde över dem före valet, är obegripligt. Förklaringarna och resultaten av alla förhandlingar med främst S ter sig bara märkligare och märkligare. Jag som medborgare accepterar inte den här cirkusen och det verkar de flesta andra inte heller göra. Ändå står vi där vi står. Jag är rädd att det här kommer få konsekvenser som vi inte vill ha. När demokratin sätts ur spel och reglerna ändras från dag till dag, så är man ute på hal is. Det här är inte risk, monopol, stratego eller något annat man roar sig med hemma i vardagsrummet. Det handlar om vår nation. Hur kan så många inte se det???

 

Hur gick det i valet för partierna?

Jo, siffrorna har jag haft med tidigare, det kommer säkert de med bra minne ihåg. Men då vi efter 2½ månad fortfarande inte har någon regering så kan de vara intressanta att läsa igen. Som ni säkert också vet så skulle Miljöpartiet och Liberalerna sannolikt åka ur riksdagen om vi hade val i dag.

Att ha många partier leder lättare till sådana här problem så klart, samtidigt är det ett uttryck för att demokratin fungerar när väljarna är missnöjda. De bildar alltså ett nytt parti eller röstar på ett sådant. Men att det skulle bli så här svårt var det nog ingen som trodde, eller gjorde vi det, fast vi hoppades på att de skulle lösa situationen snabbare? Man kan i alla fall konstatera att talmannen har fått en utmaning som heter duga. Har vi en regering innan jul månntro?

Moderaterna 19,84% 70
Centerpartiet 8,61% 31
Liberalerna (tidigare folkpartiet) 5,49% 20
Kristdemokraterna 6,32% 22
Arbetarepartiet Socialdemokraterna 28,26% 100
Vänsterpartiet 8,00% 28
Miljöpartiet de gröna 4,41% 16
Sverigedemokraterna 17,53% 62

 

SD:s framgång och de andra partierna

I dag har jag en debattartikel i Göteborgs-Posten: http://www.gp.se/debatt/sd-s-framg%C3%A5ng-hade-kunnat-hejdas-1.10309967 Artikeln har delats i sociala medier och reaktionerna har varit blandade. Någon har undrat varför man ska hejda Sverigedemokraterna. Det resonemanget är odemokratiskt. Jag ser inget odemokratiskt att arbeta emot något om man inte håller med. Däremot så är det odemokratiskt att ignorera och till varje pris undvika partiet. Speciellt nu när man hellre offrar sin egen politik än att ta stöd av dem.

Jag fick hur som helst bekräftat att det finns många som sympatiserar med SD och inte delar bilden av att det finns rasism i partiet. Det tror jag att det gör med tanke på att det regelbundet kommer fram häpnadsväckande uttalanden från medlemmar hos dem och jag talar inte bara om någon stödmedlem i periferin utan höga politiker i partiet.

En annan sak som jag även tidigare har tagit upp är att partiet är relativt nytt. Det är inte samma som att alla har en osund syn på saker, men alldeles för många har det fortfarande. Dock så får de många röster och hade de andra partierna inte velat det så hade de kunnat föra en annan politik och lyssnat bättre på väljarna. Men fortfarande är det för många viktigare att ta avstånd från SD än att verkligen lägga örat mot marken och fånga upp vad väljarna anser och ofta oroar sig för. Samhället är inte så sunt som det en gång var, det måste vi förhålla oss till. Det har varit allt annat än bra att inte vela se det som händer. Nu har vi parlamentariska problem som ger enorma låsningar. Allt på grund av den politik som har förts genom åren.

 

Eftervalsfunderingar

Det har gått två dagar sedan vi hade val. Resultatet blev väl som väntat: osäkert. Det återstår att se vad som händer, men en sak är säker och det är att hur det resoneras kring de olika partierna och deras samarbete är högst märkligt. Både bland partierna själva och i media delas de upp i tre block: de rödgröna, alliansen och SD. Det kanske låter logiskt till att börja med, men det är missledande. Under valkvällen så kom siffrorna mellan blocken, men med en skillnad mellan vänstersidan och alliansen: hos vänstersidan räknades Vänsterpartiet in. De har aldrig suttit i en regering och jag hoppas verkligen att inte Socialdemokraternas desperation till makten blir så stor så att de tar mer partiet. Men det återstår att se. Hur som helst så är det inte det som är läget nu, så därför borde man endast tala om alternativa regeringar som de facto kan bildas och hur mandatfördelningen ser ut mellan just dem.

Funderingar i övrigt då? Ja först och främst så är ovanstående en stor fundering; varför räkna in ett parti i statistiken som inte kommer att få ministerposter? Vidare så förstår jag inte varför ett extremparti är rumsrent, men inte ett annat. Sjöstedt gläntade dessutom på dörren till sitt rätta jag i SVT:s partiledarutfrågning, där han vill flytta över privata företag till att bli statliga eller kooperativa. Att någon har byggt upp dem och ger andra jobb var inte det viktigaste, i Vänsterpartiets värld är det viktigaste att ingen tjänar för mycket pengar på det.

Andra funderingar är varför det är i sin ordning att låta S och MP regera med extremistpartiet V, dessutom med stöt av SD, men att ingen kan erkänna att det är så eller ifrågasätta det. Vi vet alla att regeringen inte hade kunnat få igenom många av sina frågor om inte SD röstat som den. Sedan så kan man undra vad problemet egentligen är om Sveriges tredje största parti stöttar en regering så att den får igenom sina frågor. Blir de sämre om ”fel” parti stöttar den? SD är vårt tredje största parti och representerar många väljare och det är uppenbart att det ofta är proteströster från medborgarna. Kanske man ska visa det de försöker förmedla lite större respekt. Dessutom så måste ju det bästa för vårt land vara att så många som möjligt är överens, SD och V inräknade. Men ministerposter, det ska de absolut inte ha, deras bakgrund och synen som finns hos dem rimmar inte med ett modernt och öppet samhälle, det är fakta och inget annat.

 

”Jag kommer aldrig göra mig beroende av Sverigedemokraterna.”

Det har vi alla hört Stefan Löfven säga upprepade gånger. Varför säger han så kan man undra. Han är statsminister och sitter i Sveriges riksdag. Med andra ord har han i snart fyra år regerat med deras stöd. För hade inte SD röstat med regeringen så ofta som de gör så hade han aldrig kunnat styra landet. Varför förneka det? Sverigedemokraterna har varit ett stödparti till Socialdemokraterna vare sig han vill att det ska vara så eller inte och vare sig han erkänner det eller ej. Och ärligt talat: spelar det någon roll? Det viktigaste är väl ändå att få igenom sin egen politik.

När beröringsskräcken är så stor så att man inte ens vill tala med SD eller regera med deras stöd, utan hellre ger upp sin politik, då är väl något väldigt snett? För det är väl det han menar att han ska göra efter valet om läget blir knepigt. Det gäller för övrigt fler partier, så han är inte ensam. Men är det vettigt?

För egen del så ser jag det som bra mycket sämre att ge upp sin egen politik än att regera med SD-stöd. Nästa period hoppas jag på en alliansregering och om det är med stöd av dem, so what? Allt annat vore idioti. Det är givetvis ingen önskan, men nu ser verkligheten ut som den gör. Den här regeringen har inte lyckats hålla i pengarna och ta de för landet bästa besluten – trots högkonjunktur! Dessutom så har den förutom beroendet av SD även varit beroende av Vänsterpartiet, vilket också är ett ytterkantsparti, även om S inte vill erkänna att de är det. Varför? Ja de är beroende av dem också så klart.

 

Expressens partiledardebatt

Så där, då har jag äntligen tittat på hela partiledardebatten från i går. Den var intressant och det brukar jag tycka att det är. Däremot så kan jag bli lite uttråkad då det ofta är samma saker som ska diskuteras. Upplägget var för övrigt inte alldeles genomtänkt och det blev lite rörigt och debatten tappade fart då man skulle klämma in lite annat också än bara utfrågningen. Det hade kunnat fungera, men det flöt tyvärr inte på optimalt.

Om man bortser från vad som sas, så tycker jag att de flesta partiledarna gjorde bra ifrån sig. Dock så önskar jag att statsministern vore bättre på att artikulera. Det kan bli anstängande att lyssna när orden inte uttalas ordentligt. Svårt att säga annars vem som gjorde allra bäst ifrån sig, men Busch Thor hade en riktigt bra dag retoriskt.

Hur som helst, det var väldigt tydligt i vissa fall att partierna tycker olika. Det tror jag att väljarna uppskattar att få veta. Det blir väldigt svårt när alla står och håller med varandra. Nu brukar de väl i och för sig inte göra det, men det är inte alltid som det framgår vad skillnaden är. Det ska bli spännande att se de kommande debatterna. Jag hoppas att fler ämnen än bara några få kommer att avhandlas.

 

Ska vi verkligen ta risken att låta SD bli det största partiet?

Återigen funderar jag över SD och svensk politik. Hur kunde det bli så här? Varför var alla så veka och låtsades som om inte invandringsproblemen fanns? Det här handlar inte om främlingsfientlighet, för i alla länder med stor invandring blir det konflikter och kulturkrockar. Varför mörkade man och tystade ner det som skedde? När Folkpartiet vågade sticka ut och tala om språktest så blev de satta på plats på direkten. De backade och hoppade tillbaka in i ledet igen och svängde om och tog återigen på sig skygglapparna. Alla såg ju och alla visste, men vissa (de främlingsfientliga) ”såg” mycket mer och ”visste” mycket mer och det ledde till att rasisterna kunde vinna mark, för det de såg var värre än det egentligen var. Ingen ville ta debatten med SD och plötsligt så kunde de och andra ännu mer extrema partier diskutera mer eller mindre ostört och ge en skev bild av verkligheten.

För trots allt så är det så att de flesta oavsett vilka de är i stort är laglydiga och sköter sig och lever sitt liv som alla andra normala människor. Det gäller oavsett nationalitet. Men alla har vetat att det inte är ett svenskt beteende att kalla kvinnliga poliser för hora, att ringa in falsklarm till 112 för att sedan hoppa på utryckningspersonal och förstöra dess fordon, eller att säga till någon att de ska knulla deras morsa. Men våra politiker har velat ge den bilden. Varför är totalt obegripligt. Ja det är ju begripligt så tillvida att de inte har velat att oskyldiga ska bli utpekade. Men de borde ha kunnat räkna ut att följden blir att det späder på rasismen eftersom så kallat vanligt folk förstår mer än vad politikerna uppenbarligen tror. Det i sin tur leder till att alla skötsamma invandrare blir dragna över en kam av rasisterna, de blir sedda som andra klassens medborgare och de blir i vissa fall hotade och utsatta för våld.

Det tål att upprepas det där med att för att problem ska kunna lösas så måste de erkännas. Sverigedemokraterna lyfte upp problemen, saken är bara den att de gärna överdriver och utan tvekan är det parti där det finns flest rasister. Ändå så tillåts de växa i val efter val. Personligen så vill jag inte att SD ska ”lösa” invandringsproblemen, utan att integrationen sköts av andra i mitt tycke normala partier. Men inte ens nu, bara två månader innan valet så gör de andra vad som behövs för att stävja partiets tillväxt. Allt i ängslighetens namn. Varför???