Etikettarkiv: SIDA

ICLD:s arbete är ovärderligt

Jag har tidigare berättat om de projekt som ICLD har och där jag själv har varit med i de tre första, ett fjärde pågår och fler lär det bli. ICLD står för Internationellt centrum för lokal demokrati, och är en biståndsorganisation som finansieras av SIDA. Att som ICLD gör, alltså arbeta på lokal nivå är att engagera sig där vardagen sker och det är alltid där som det måste börja; fungerar inte det lokala så spelar det inte så väldans stor roll vad som händer högre upp när det gäller besluten som tas i form av lagar och annat som ska vara styrande för kommun- och regionarbetet.

Det kanske är lätt att tänka på biståndsarbete som sådant som enbart handlar om att skicka iväg pengar och förnödenheter, vaccin, bygga skolor och likande. Men det finns så mycket mer och att stärka kvinnor inom politiken är en del och en väldigt viktig sådan. Men även manliga politiker kan behöva utbildning och ny kunskap för att på bästa sätt tjäna demokratin och även det jobbar man med. Vidare så har även tjänstemän från demokratiskt eftersatta länder involverats i biståndsarbetet.

Jag tror verkligen på det här, för vi kan göra hur mycket vi vill inom olika områden och vi kan pumpa in hur mycket pengar som helst, men om inte demokratin fungerar så får aldrig medborgarna i ett land den frihet och de rättigheter som de ska ha. Jag menar inte att det ena är bättre än det andra och det finns mycket som kan räknas in bland det grunläggande, så det får aldrig bli endera eller, utan som nu, både och. Däremot så kan man alltid bli bättre och effektivare på det som görs och de år som jag har varit med i ICLD:s projekt så har det verkligen gått framåt och jag tror att det bara kommer att bli bätte och bättre.

 

Annonser

Jämställda män

När jag nyligen var på ICLD-konferens (Internationellt centrum för lokal demokrati) i Uganda så fick jag bland annat chansen att lyssna till en manlig politiker som jobbade för jämställdhet. Han var förresten den som hade första passet på våra dagar och det blev en både intressant och positiv inledning. Det är fortfarande mycket arbete kvar att göra, men den här borgmästaren ansåg det självklart att kvinnor skulle ha samma möjligheter som männen i politiken. Han hade även en syster inom toppolitiken, men i en annan kommun än den han själv var aktiv i. Även övriga jämlikhetsfrågor engagerade honom och han berättade sin egen historia om hur han som barn fick börja arbeta och hur hur han som ung råkade ut för en olyka och fick amputera halva ena benet.

Han tillhörde ändå de lyckligt lottade som hade fått chansen att utbilda sig och få ett bra arbete. Själv menade han att han sannolikt hade suttit på gatan och tiggt annars på grund av sitt handikapp. Att jag berättar den här historien beror på att det är så lätt att se allt elände i svåra situationer och sedan fokusera på det. Hans historia visar att även i rejäla uppförsbackar så går det med rätt medel att vända situationen till något bra. Kanske hans egna erfarenheter också hade gjort honom mer vidsynt och ödmjuk och att han därför lättare kunde sätta sig in i kvinnors situation. Det finns nämligen många män även i de mest ojämlika samhällen som vill väl och som förstår allas lika värde och att alla människor ska ha samma möjligheter.

Det är utifrån det positiva som vi ska bygga vidare samtidigt som vi parallellt jobbar med lösningen på de problem som finns. Men vi får aldrig låta det negativa ta över. För mig blev därför den här inledningen på konferensen en väldigt bra start. Det finns alltid lösningar på saker och det är genom samarbete och med fokus på det positiva som vi tar oss framåt. Fler måste få möjlighet att gå i skolan och jämställdhet ska vara självklart. Jag är övertygad om att även länder som Uganda kan ta sig dit och jag är stolt över att Sverige på olika sätt engagerar sig för detta både där och i andra eftersatta länder.

 

 

Almedalsveckan

Då var Almedalsveckan över för den här gången och jag har så klart följt en hel del, om än på avstånd. Tre gånger har jag haft nöjet att vara där själv, både som seminariedeltagare och besökare. Jag är helt frälst på den här tillställningen och det har inte varit på grund av rosévinet som alltid framhålls i media, utan allt annat. Det är ett koncentrat av intressanta människor, lärorika föreläsningar och paneldebatter, möten med politiker, företagare och föreningar. Det som sällan framkommer är att föreningslivet är en stor del av veckan. Här har man chansen att synas tillsammans med en enorm mängd engagerade och betydelsefulla människor. Hur många sådan tillfällen har man under det övriga året?

Även många småföretagare finns på plats. Men hur ofta framhålls det när media måste ge utrymme för att tala om att den och den politikern drack gratis rosévin? Det kanske är lika bra att tala om att det mesta vin som dricks för övrigt inte är gratis. Men oavsett det så är det synd att man inte visar upp en annan sida än vad man gör av Almedalen. I Visby så har till exempel SIDA-finansierade ICLD (Internationellt centrum för lokal demokrati) sitt säte. Det är en av alla organisationer som deltar och de gör ett fantastiskt arbete globalt för att stärka jämställdheten och jämlikheten och de jobbar hårt för att främja demokratin i andra länder.

Men visst kostar det att delta och jag förstår att det lätts ifrågasätts. Men tänk då på vad det skulle kosta att hyra in en föreläsare eller ordna ett seminarium, skicka iväg människor på konferens och så vidare. Här är det ett koncentrat av flera tusen debatter och föreläsningar med mera. Utnyttjar man tiden rätt och går på så mycket som möjligt så får man med sig otroligt mycket matnyttigt hem. Man nätverkar dessutom, vilket också har sitt värde. Att det sedan är vansinnigt skoj är faktiskt bara bra, för om saker är roliga så är det lättare att både göra bra ifrån sig och att ta åt sig kunskap. Almedalsveckan är något som många länder bara kan drömma om. Jag tycker att vi ska vara stolta över att alla riksdagspartier med sina olika åsikter kan samlas på samma plats för att förmedla sin politik. Även lokala partier syns här. Det är verkligen inte alla förunnat.

 

Alla dessa starka kvinnor!

8 mars och vi vet alla vilken dag det är: Internationella kvinnodagen! Det här är en dag som vi förhåller oss olika till och jag skulle gissa att för de flesta så är det som vilken dag som helst, en vanlig tisdag. Själv så tänker jag på och vill i dag uppmärksamma alla starka kvinnor som jag har mött genom åren, inte minst genom ICLD, en SIDA-finansierad organisation där jag har förmånen att få vara med i projekt som jobbar för att stärka kvinnliga toppolitiker i Asien, Östeuropa och Afrika.

Alla vi svenska kvinnor som deltar har blivit imponerade av hur de kämpar trots att deras motstånd kan vara väldigt stort. Det är när man får chansen att vidga sina vyer på det här sättet som man får höra de där enskilda berättelserna som inte alltid kommer fram annars. Man inser att det inte bara handlar om styrka utan också om mycket mod. De här kvinnorna är viktiga förebilder, för de är med och skriver historia genom att utmana männen och våga ta plats. När de har nått sitt mål så kommer världen utan tvekan att bli en bättre plats.

Men en stor eloge även till er svenska kvinnor som dagligen kämpar för ett bättre samhälle och som inte ger upp trots ett många gånger stort motstånd. I dag tänker jag på er alla och hoppas att vi ska fortsätta ge varandra mental styrka, vilket behövs för att kunna klara av arbetet för jämställdhet.

 

 

Varför tar vi emot fler män än kvinnor och varför naggar vi av biståndspengarna?

De mest vidriga saker händer i världen och det på fler håll än i Syrien, det är krig och det är svält och demokratin och jämställdheten haltar rejält på många håll. Inget nytt under solen kanske, men just nu flyr fler människor än någonsin. Det här dominerar nyheterna mer eller mindre varje dag. Själv har jag bloggat om att det här är ett globalt problem där hela världen måste ställa upp för de drabbade. Det sker tyvärr inte, vilket för mig är obegripligt.

Men något som borde få mer uppmärksamhet är att runt 70 procent av flyktingarna som Sverige tar emot är pojkar och män och samtidigt så har biståndet till u-länder dragits ner och omfördelats till flyktingar här i landet. Det här är helt obegripligt. Det är alltså de som är svagast och mest förtryckta som blir kvar på plats och de får mindre pengar än dem som har lyckats ta sig ifrån eländet plus att kvinnor även i andra länder än dem med krig drabbas då biståndet nallas på. Det här är pengar som behövs för förlossningsvård, utbildning, rent vatten och en rad annat. Förutom att det är högst oetiskt så riskerar det att försämra situationen i världen så att vi skapar ännu större problem än vad vi redan har.

Sverige borde se till att ta emot en lika stor andel kvinnor som män och det är givetvis av humanitära skäl, men även en fråga om att samhället ska ha en jämn könsfördelning på sikt. Företrädare från alla partier borde diskutera det här och på vilket sätt det ska lösas och man ska från regeringens sida självklart ha en bättre dialog med alla landets 290 kommuner då det är där som vardagen sedan ska hanteras. Som det nu ser ut med könsfördelningen samt att man tar pengar från det viktiga biståndet måste göras något åt. Låt inte dem som lider mest få betala.