Etikettarkiv: Skogås

Moderatkampanj

Bara fyra veckor kvar till valet och i dag har jag varit med Moderaterna och knackat dörr. Visserligen så har jag inte varit medlem längre än ett halvår, men ny i politiken är jag ju inte. Dock så har jag alltid varit tveksam till dörrknackning och hade nog en företällning om att det skulle kännas mer obekvämt än vad det gjorde. Alla öppnade visserligen inte, men de som gjorde det var trevliga. Nu har jag definitivt en annan bild av dörrknackning.

Personligen så har jag varit tveksam eftersom jag inte är alldeles positiv till den här formen av kampanjande, men faktum är att många är positiva när man kommer och flera pratar och framför synpunkter och frågar saker. Vi är alla olika och självklart så accepterar man om någon inte vill prata.

Oavsett vilken form av kampanjande som partierna ägnar sig åt, så gillar jag verkligen de där mötena med väljarna. Samtal är viktiga, både för dem som ska rösta och för de politiska partierna. Att människor får framföra sina synpunkter och blir lyssnade på är en viktig del av demokratin. Politikerna är deras företrädare och ju mer de vet om vad väljarna tycker, ju bättre representanter blir de. Jag hoppas att så många som möjligt tar chansen och framför sina synpunkter nu när alla partier är ute, och sedan så hoppas jag innerligt att alla går och röstar om fyra veckor.

 

Annonser

Är gemensamma valsedlar lösningen?

I och med den nya lagen om småpartispärr, som kommer att gälla från och med i höst, så kommer utan tvekan många partier att åka ut ur kommunfullmäktige. Har kommunen en krets så gäller 2 procent av rösterna, och vid två eller fler kretsar så ska man skrapa ihop minst 3 procent. Det skapar givetvis frustration om man ligger pyrt till och jag vet att vissa diskuterar att göra gemensam sak, alltså att ha en gemensam valsedel där exempelvis två partier går till val tillsammans. Det här är ingen dum idé om alternativet innebär att annars försvinna. Men vad säger väljarna?

Det positiva är så klart att partierna med största sannolikhet hänger sig kvar, men det finns alltid en risk att väljarna sviker om de anser att det andra partiet som ska vara med och dela på kakan inte är lika intressant. Nu kan man givetvis diskutera vad dela på kakan kan innebära, för går det bra så kommer man av egen kraft att ta sig in i nämnder och församlingar och slipper åtminstone till viss del detta otroligt jobbiga förhandlande som sker efter valen.

Däremot så gäller det att verkligen fundera innan och inte efter valet när det gäller vilka platser som respektive parti ska ha. Man kanske bara lyckas få en plats i varje nämnd, styrelse och råd och vilket parti ska då få vilken plats? Sedan så kanske man blir berättigad till administrativ resurs och politisk resurs som kommunal- eller oppositionsråd. Till vem går dessa? Vidare så kanske det ena partiets företrädare får fler kryss, ska det i så fall tas hänsyn till? Idén är alltså inte alldeles dum, men den är sannerligen enklare i teorin än i praktiken.

 

Hur lätt är det egentligen att förstöra ryktet för ett bostadsområde?

Nu tänker jag inte på allt som avhandlas i media för tillfället, även om det är mycket och helt förfärligt. En liten grupp invånare har jobbat på ordentligt och dessvärre lyckats riktigt bra med att för väldigt lång tid framöver ge sitt område rykte om sig att vara mer än dåligt, ja direkt livsfarligt. Det är bedrövligt att man gör så mot sig själv och sina grannar. Men det är en annan diskussion och den har jag också fört eftersom jag blir så otroligt illa berörd. Just nu tänker jag nämligen på något helt annat.

Som boende i Skogås, en på det stora hela välmående kommundel i Huddinge kommun som gränsar till Stockholm, så har jag många gånger reagerat på beskrivningen av mitt område. Något som jag även vid upprepade tillfällen framförde när jag var politiskt aktiv i kommunen. Här bor ungefär 14 500 invånare. Skogås består av en blandning av lägenheter, radhus plus villor. Det är också en blandning av människor men gemensamt för de flesta verkar vara att de trivs samt att de anser att området har oförtjänt dåligt rykte och inte alls är så otryggt som vissa envisas med att ha det till. Det stök som har förstört ryktet sker till största delen i och runt centrum och på ett ytterst begränsat antal gator därikring. Många av oss som bor i Skogås har för övrigt aldrig själva sett eller hört något som sticker ut jämfört med vare sig övriga Huddinge eller andra kommuner.

Visst har här funnits problem och visst finns de fortfarande, till och från har det varit riktigt illa runt centrum. Men större delen av Skogås består alltså av en lugn, grön kommundel vid sjön Drevviken och här bor på det stora hela skötsamma människor som bidrar till samhället och inte tvärtom. Men, politiker, tjänstemän och media har lyckats ge området sämre rykte än vad det borde ha. Sådant tillför inget gott utan förstör bara ytterligare. Skogås är en vacker del av Huddinge och Stockholm och här trivs de flesta. Den bilden kommer jag aldrig att rucka på. Problem finns det för övrigt överallt och saker måste därför sättas i ett perspektiv, vilket alldeles för sällan görs när det gäller Skogås.

 

 

 

Jämställda parkeringshus

Egentligen så tycker jag att det låter lite tramsigt: jämställda parkeringshus, men det finns en poäng med det här. Ett parkeringshus som är jämställt är nämligen ett som kvinnor känner sig säkrare i och man vet att de många gånger undviker att parkera i gråa och trista parkeringshus som utstrålar otrygghet och hellre går en bit (vilket för all del är bra för hälsan) och ställer bilen på gatan där de känner sig tryggare. Det är inte fel att stå någon annanstans, absolut inte, men det ska vara eget val, inte att man indirekt känner sig tvingad.

Männen, den grupp som oftast råkar illa ut om vi talar överfall och rån, är sällan speciellt oroliga när de rör sig i skumma miljöer, vilket ett parkeringshus många gånger är. Däremot så är kvinnor mer oroliga och rädda än vad de borde vara. Så därför så borde vi ha fler jämställda parkeringshus. Sådana är gjorda på ett sätt så att man inte känner sig olustig att vistas i dem. Det kan handla om att det finns speglar så man ser om det befinner sig någon runt hörnet. Det kan handla om hissdörrar som är genomskinliga så att det syns om någon skum typ är på väg. Men även vackra färger och lugnande musik påverkar vår trygghetskänsla.

Självklart så är det ett eget val som man gör om man ställer sig på gatan i stället, men som jag ser det så ska vi göra olika miljöner tilltalande och trygga och vi ska lyssna på människor om de har åsikter om något och det enkelt går att förbättra. Här är det väldigt enkla och billiga saker som behövs, så det är märkligt att det ofta är så fult och skumt i parkeringshusen.

 

Utbildning i jämställdhet för invandrare?

Många vill att invandrade män från hederskulturer ska utbildas i jämställdhet. Jag håller med och tror att det skulle förebygga många problem då man som någon sa inte ändrar sig bara för att man kommer till Sverige. Nej, så naiv borde ingen vara så att de tror det. Kommer man från en patriarkal kultur och ser detta som självklart så kommer man sannolikt fortsätta att göra det. En del män blir på grund av låg självkänsla dessutom ännu mer förtryckande mot sina flickor och kvinnor i familjen och övrig släkt.

Det räcker inte som nu att bara upplysa. I ett kommentarsfält så skrev en person att det var onödigt med utbildning och att det borde räcka med att säga åt männen vad som gäller. Så skulle man naturligtvis önska att det var, så enkelt alltså. Men det är bara att titta på hur lång tid som det har tagit att få svenska män jämställda och alla har vi inte lyckats med ännu. Varför skulle det då gå snabbare med invandrarmännen?

Att få en hårdnackad jämställdhetsmotståndare att ändra sig görs inte på annat sätt än genom utbildning. Det är nämligen först när människor förstår poängen med saker som de är villiga att anamma dem. Tror man att nackdelarna är för stora för en själv eller är rädd för vad det innebär så håller man fast vid det gamla, sedan må det vara hur unket som helst. Jag hoppas för allas skull att något snart görs när det gäller jämställdhet för alla människor. Det finns faktiskt inte något att vänta på.

 

 

Är demokrati alltid att majoriteten bestämmer?

Just det fick jag återigen anledning att fundera över i går, med tanke på en del kommentarer som jag läste om demokrati då vi har fått en ny prins. Någon menade att det måste vara demokratiskt att ha ett kungahus eftersom majoriteten av svenska folket vill det. Andra sa att det inte nödvändigtvis är så. Jag skulle vilja påstå att det beror på frågan om ett beslut är demokratiskt.

Om nu majoriteten av svenskar vill att kungahuset ska behållas så kanske just det här exemplet är ett sådant där man får acceptera att det är ett demokratiskt beslut. Jag tror att de flesta – hur ojämlik en sådan insitution än må vara – kan leva med det. Men det är var och ens demokratiska rättighet att jobba för dess avskaffande och där kommer vi att hamna om tillräckligt många är tillräckligt motiverade.

Men det finns annat som bättre illustrerar problemet och det kan vara olika minoriteters rättigheter. Det var först 1979 som Sverige slutade att se homosexualitet som en sjukdom. Först 1995 fick homosexuella gifta sig.

Om majoriteten av svenskarna anser att vi ska gå tillbaka till det gamla och föråldrade synsättet som inkluderar förtryck här så kan de på demokratisk grund besluta så. Men är det demokratiskt? Nej, verkligen inte. Demokrati handlar alltså inte alltid om att göra vad de flesta vill eller tycker är rätt, utan att alla medborgare ska ha det så bra som möjligt och ha samma rättigheter.