Etikettarkiv: Stefan Löfven

Kan det bli sjätte gången gillt?

Skam den som ger sig! Jag har sedan i maj skrivit till regeringen och som medborgare utgått ifrån att jag skulle få svar på några få och enkla frågor. Visst kan det hända att mejl missas eller att tekniken slarvar bort saker, men när man har skrivit fem gånger och inte fått svar så lutar det faktist åt ignorans och inget annat. Jo förresten, en gång har jag fått svar, men inte på mina frågor, utan blev endast upplyst om att regeringen tar vilka beslut som den vill i det här fallet. Självklart, men jag var nyfiken på varför och förklarade även min syn på saken och varför jag undrade.

Vad det handlar om är att SD och V som tillsammans har nästan 20 procent av väljarstödet inte fick delta i regeringens diskussioner om terrorism. Mina frågor var följande: ”Hur har regeringen kommit fram till att bästa sättet att hantera denna så viktiga fråga är att inte alla medborgares representanter får delta? Är det verkligen försvarbart att de utesluts? Och är det det bästa för vår säkerhet?” Dessa frågor har jag skickat till följande ministrar: Anders Ygeman, Stefan Löfven och Morgan Johansson. Så hur går jag vidare? Riksdagsgruppens gruppledare kanske? Men det går ju inte eftersom det numera är Ygeman själv.

Jag kommer därför att kontakta någon av socialdemokraterna utanför regeringen, men en ledamot i riksdagen. Det måste ju gå att få ett svar på några frågor. Jag har aldrig varit med om att politiker har som policy att inte svara på mejl. Tvärtom så brukar det höra till god ton att man ska göra så, speciellt då det är oss väljare och övriga medborgare som man företräder. Det heter inte folkvald av ingen anledning alls. Det är något att ha respekt för och förtroendet för politiker är inte alltid det största, så att ignorera frågor hjälper inte till att förbättra det direkt. Nu är det bara att vänta och se vad som händer, den sjätte gången i ordningen allså.

 

Annonser

Stefan, var är du?

Det är kris just nu, Stefan Löfven. Det är kris i Transportstyrelsen och vi vill ha ett uttalande från dig. Vad visste du, Ygeman och andra? Varför tog ingen revisorns flertaliga påpekanden på allvar trots att hon sa till generaldirektören och andra att man begår flera lagbrott? Jo, du är värd att ha semester precis som alla andra människor och jag är övertygad om att du behöver den mer än många dessutom. Men det är kris just nu, så dessvärre måste du nog ta en paus i ledigheten, du är nämligen vår statsminister och vi vanliga väljare är oroliga och vill veta vad som egentligen pågår.

På tisdag ska Anders Ygeman, som är vår inrikesminister, komma till justiteutskottet för att berätta vad han vet och vad han har vetat. Kommentarer kring detta, Löfven? Till Sveriges Television svarar din pressekreterare så här på frågorna:

”Kan vi få en motivering till varför statsministern inte vill kommentera Transportstyrelsen-händelserna?

– Nej, jag har ingen kommentar, säger Löfvens pressekreterare Adriana Haxhimustafa till SVT Nyheter.

Ingår det inte i hans roll att uttala sig för allmänheten när så allvarliga anklagelser riktas mot hans ministrar?

– Jag har ingen kommentar.

Vet du när vi kan vänta oss ett uttalande?

– Nej.”

Det är naturligtvis högst anmärkningsvärt och det är självklart att alla inblandade politiker oavsett nivå måste lämna sina uppdrag om det visar sig att de har suttit på information om lagbrott eller varit en del därav. Det är alldeles uppenbart att statsminsitern sitter och funderar över hur han ska hantera situationen, för här ligger inte bara en hund begraven, utan det närmar sig nog en hel hundkyrkogård när landets högste politiker vägrar uttala sig i det här läget.

 

Tack för all positiv respons på gårdagens blogginlägg!

Emellanåt så delar jag mina blogginlägg i några facebookgrupper, vilket jag gjorde med gårdagens blogg om påven. Få inlägg har blivit lästa av så många och jag har aldrig fått så stor positiv respons som på just det jag skrev i går. Det är alltid roligt med positiva reaktioner, men nu glädjer det mig mer än någon gång tidigare. Det beror givetvis på att ämnet är så viktigt men även allvarligt. När jag först skrev och sedan la ut texten så var jag inte säker på hur den skulle mottagas. Nog tänkte jag att fler borde reagera som jag på all denna oförtjänta uppståndelse, men att det inte skulle bli en enda negativ kommentar, det hade jag aldrig trott.

Jag är trots det som jag skrev, positiv till att religioner kan möta och respektera varandra och jag hoppas och tror att goda krafter kan göra vår värld bättre. Men att påven ser mellan fingrarna på vidriga handlingar som pedofili och hebefili lägger en skugga över det som faktiskt skulle ha kunnat vara något fantastiskt. Att kändisar deltar och till och med hyllar honom men inte ifrågasätter detta gör inte saken bättre. Om man talar om hans värderingar och det arbete som han gör som i mycket är bra, så kan man inte låta bli att se det som han inte tar tag i.

Stefan Löfven var förresten på riktigt gott humör och tyckte att det hela skulle bli ”kul”, som han sa innan mötet. Han la även till att det är oerhört bra att påven står upp för sina värderingar. Visst, han har sagt mycket bra och vi hoppas väl alla att orden också har innebörd, men det är först när någon genom handling visar att det är mer än ord som det betyder något. Den dagen som han gör det så kommer jag vara den första att visa min respekt för honom, men tills dess så känner jag mig mest bedrövad.

 

Grannsamverkan eller medborgargarde

I dag så läste jag en artikel om grannsamverkan och om nödvändigheten av detta då polisen är så frånvarande. Inte ens stök under en rättegång garanterar alltid polisiär närvaro. Nu sträcker sig givetvis inte grannsamverkan dit in, men det säger en hel del om hur samhället ser ut. Jag gillar grannsamverkan och har även varit med och dragit igång det där jag bor. Däremot så har jag själv inte varit aktiv, till stor del på grund av tidsbrist. Den typ av grannsamverkan som jag själv, när jag var politiskt aktiv var med och drog igång, var inte den typ av samverkan som den i artikeln. I mitt område så är det en bil som åker runt och detta i samarbete med polisen, vilka även utbildar dem som är frivilliga i uppdraget.

Den typ som det stod om i artikeln handlade om en mer aktiv grannsamverkan där man även aktivt grep förövare och åkte ut på larm, alltså om någon boende ringde och behövde hjälp. Men man hade kontakt med polisen och hjälpe även till att titta efter stulna bilar till exempel. Jag gillar den här typen av initiativ också, men är trots detta tveksam till det faktum att man utsätter sig för fara på ett annat sätt än när det gäller den typ av samverkan där man bara syns och sedan rapporterar om det är nödvändigt.

Det som jag oavsett typ av samverkan ändå osökt kommer att tänka på är medborgargarden och vad det medför. De är en fara både för de engagerade i det och för dem som de är ute efter. Eller vill hålla koll på. Men även dessa finns. Här är risken för sammandrabbningar större och det kan medföra onödigt våld och även att oskyldiga drabbas när ilskan rinner till. Det finns dock ett sätt att förhindra detta och det är att ansvariga politiker och tjänstemän tar allt elände som händer på allvar, men man skyndar långsamt minst sagt. Skygglapparna sitter på rejält och öronpropparna verkar heller sällan tas ur. Samtidigt så blir människor allt mer förtvivlade, och fler och fler tar lagen i egna händer. Fortsättning följer…

 

1 maj och demonstrationer

Den här dagen är de rödas dag och även om alla de politiska partierna vill synas så är fokuset givetvis störst på Socialdemokraterna. Det är demonstrationer och tal och en stor dag för många. Speciellt i år så är den säkert ännu större för då de politiska tiderna minst sagt är oroliga. Säkert så hoppas många av deras väljare på lugnande ord och framtidshopp och det behövs verkligen. Nu är det visserligen Miljöpartiet som har fått det största mediautrymmet de senaste veckorna kring allt som de gör och som de alltså inte borde göra och det spiller tyvärr över på S då de regerar ihop. Alla Socialdemokrater var nog inte nöjda ens från början när de här två partierna bildade regering, men med åtta partier i riksdagen så är det ett tufft läge; man har många konkurrenter och att få egen majoritet kan man bara drömma om. Därför så ska det bli spännande att se summeringen av dagens tal med efterföljande reaktioner och hur det största regeringspartiet ser på framtiden. Hur många S-väljare kommer att kräva att samarbetet avbryts?

Löfven slängde ut Vänsterpartiet dagen efter valet och inväntade alltså inte ens onsdagsräkningen. Nu brukar det inte ske några drastiska förändringar i samband med den, men varför denna omedelbara stress? Speciellt snyggt var de ju inte heller mot Sjöstedt eftersom statsministern inte hade antytt något om att han inte ville jobba med V under själva valrörelsen. Däremot så började han flirta med Liberalerna och Centerpartiet så fort som valdagen var över, men det gick som bekant inget vidare. Samma taktik fördes ute i kommunerna och ibland lyckades man, men ofta inte.

Hur ska man då göra framöver? Många S-väljare vill inte ha med MP att göra, men det verkar vara det enda alternativet som partiet har. Man sitter minst sagt fast i en rävsax. Det är nämligen helt uppenbart att allianspartierna håller samman, något som jag ser som positivt av flera anledningar. Bland annat så behöver landet ett stabilt alternativ som klarar av att jobba ihop och det skulle jag vilja påstå att alliansen är och blickar man framåt så gissar nog de flesta att vi får en ny regering efter nästa val. Socialdemokraterna är vana att regera, men det är inte Miljöpartiet. Att styra i minoritet, med en statsminister utan tidigare politiska erfarenheter och med ett stort gäng ministrar som för första gången inte är oppositionspolitiker är mer än vad de flesta mäktar med och det är det som syns nu. Landet är verkligen i gungning. Fortsättning följer alltså, för det räcker inte enbart med vackra tal och 1 majdemonstrationer även om de är viktiga för att ingjuta framtidstro.

 

Bör ett statsråd ha politiskt erfarenhet?

Om det kan man så klart ha olika åsikter och här håller inte alla med mig, det vet jag, men för egen del så är det ingen tvekan om att de bör ha erfarenhet innan de tar sig an en av de viktigaste uppgifterna som man kan ha. De flesta statsråden har det också, men inte alla och sådant har hänt även förr. Det som däremot är unikt är att statsministern är en av dem som inte har erfarenhet vilket jag anser är högst anmärkningsvärt.

Som medborgare så känner jag inte den tryggheten som jag borde när det gäller vissheten om att mitt land leds av en erfaren politiker som har träning i att hantera olika situationer som kan uppkomma. Jag har visserligen hört att Stefan Löfven är en skicklig förhandlare och det har jag ingen anledning att säga emot, men med all respekt så tar det år att få den erfarenhet som en skicklig politiker har.

Vidare så har vi ett parti – Miljöpartiet – som i och för sig har funnits med i riksdagen i decennier och har flera politiker med erfarenhet sedan tidigare, men de har aldrig regerat. Med andra ord så har vi en regering som går igenom diverse barnsjukdomar, något som märks om och om igen. Hur kommer det sig att kunskap och erfarenhet rankas högt inom de flesta andra områden, men inte när det gäller att leda ett helt land, något bland det viktigaste som man kan göra?