Etikettarkiv: Stina Oscarson

Vilka ska anses rehabiliterbara?

Jag skrev häromsistens om Stina Oscarsons (bland annat samhällsdebattör) som önskade att terroristen Akilov en dag ska kunna sitta i snabbköpskassan och vi ska handla av honom och hälsa på honom som vilken annan butiksanställd som helst. Trots att det har gått några veckor så förstår jag fortfarande inte vart hon ville komma. Vad är poängen? På facebook så skrev en person i ett inlägg att han tror att de flesta kan rehabiliteras, alltså även terrorister. Han tänkte mer som Oscarson än vad jag själv gör, och ändå så är jag positiv och tror att människan är förändringsbar.

Däremot så är jag gruvligt besviken på alla de politiker som vill låta terrorister, ofta IS-anhängare få jobb och bostad och leva som oss andra. Vi vet att hundratals återvändare går fria och det är ett stort svek mot vårt samhälle. Att kriminella återfaller i brott är otroligt vanligt och även sådant som ligger ljusår från terrorism. Att då tro att en terrorist är rehabiliterbar är otroligt naivt. Å andra sidan så finns de säkert, de där personerna som faktiskt skulle kunna fungera i samhället trots sina extrema åsikter och bristande respekt för medmänniskor. Problemet är bara att vi på förhand inte vet vilka av dem som eventuellt tillhör den gruppen.

Vi kan inte ta risken helt enkelt. Förutom att dessa människors värderingar ligger ljusår från det normala, så bär de på trauman som kan blossa upp och driva dem till farliga handlingar. Svenska samhället måste förstå att de är som tickande bomber. Att en terrorist aldrig ska få gå fri handlar om andras säkerhet och att inte Sverige tar sitt ansvar här gör mig både ledsen och arg. Vilket parti vågar lova – och fullfölja löftet om – att inga terrorister ska finnas bland oss vanliga människor? Det borde alla ge som vallöfte. Kommer någon att göra det?

 

Annonser

Avtrubbning angående terrorister

Det är alldeles uppenbart att vi har blivit avtrubbade när det gäller terrorister och terrorism. För inte så länge sedan skrev Stina Oscarsson, bland annat debattör, följande i tidningen ETC:

”Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.”

Jag har bloggat om det tidigare, och jag måste säga att de uteblivna reaktionerna i media gör mig både förundrad och förfärad. Kan man slänga ur sig vad som helst nu för tiden? Är det ingen som ser vad hon säger? Vi ska alltså låta terrorister ”bli” som alla oss andra, fast vi vet att de inte är det. Denna terrorist som tog livet av och skadade många människor för ett år sedan visar inte ens ånger, men hade vi egentligen förväntat oss det? Det gör det hela än mer obehagligt. Sådana som han ska verkligen inte ut på våra gator igen. Att någon ens kan andas dylikt måste bero på avtrubbning.

Vad händer egentligen med Jan Björklunds önskan om förtur till Kumla istället för förtur i bostadskön? Vågar politikerna göra slag i saken och inse att de spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet och se till att inga återvändande terrorister får röra sig bland vanligt folk? Kan det bli en av frågorna i valet?