Etikettarkiv: svenskt bistånd

Hur kunde svältoffren komma i skymundan?

Det går inte att vara oberörd av krigets offer och svårast är det som alltid när det är barn som drabbas. Det känns som att det inte finns någon ände på eländet och lägren som vissa flyktingar lever i är allt annat än värdiga. Det är därför obegripligt att inte alla länder som har möjlighet är beredda att ta emot flyktingar. Trots det här så kan jag inte låta bli att tänka på alla dessa människor som är offer för svält. Människor som inte tar sig någon stans alls, utan bara lider. Har vi glömt dem? Jag hoppas verkligen inte det. Flyktingfrågan är akut, men det är också det faktum att människor lider något hemskt på många håll.

I Etipoien är två trejdedelar av medborgarna kroniskt undernärda. Av jordens 7,4 miljarder människor har över 1 miljard inte tillgång till rent vatten. Över 2 miljarder har inte tillgång till självklarheter som en toalett. På grund av dessa förhållanden så dör 4 miljoner människor – varje år. Det går inte att påstå annat än att de flyktingar som kommer hit lever under förhållanden som är långt ifrån optimala, men de har trygghet, tak över huvudet och de har tillräckligt med mat.

Man ska inte ställa människor i nöd emot varandra, för det är olika situationer, men jag är rädd att Sverige i sin iver att alla ska ha samma standard, medborgare eller ej, bara man bor här, gör att vi kommer att fortsätta prioritera bort dem i nöd på andra håll, dem som vi inte ser direkt. Vi får heller inte glömma människor i flyktingläger runt om i världen. Om vi talar om tillgång på vatten så får många i lägren klara sig på 7 liter per person och dygn. Det räcker inte långt när man både ska ha vatten att dricka, vatten för matlagning och även hygien. (I Sverige gör vi av med mellan 200–400 liter vatten per person.) Vi, tillsammans med omvärlden måste göra mer för alla människor i nöd. Varför lyckas vi aldrig trots att vi vet hur situationen ser ut?

 

 

 

Annonser

Statsministerkandidat Batra har ändrat sig om invandringen

I dag kan man i Aftonbladet läsa en debattartikel av Anna Kinberg Batra och om hur hennes syn på invandring har ändrat sig genom åren. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/R0zM8/darfor-har-jag-andrat-mig-om-invandringen Bland annat så skriver hon ”Ett anständigt samhälle ska hjälpa människor på flykt – men inget land kan hjälpa alla.” Jag håller med och det är en av anledningarna till att jag personligen aldrig ansett att vi ska ha helt öppna gränser. För mig så är det självklart att hjälpa andra människor och det är därför som jag bland annat har haft fadderbarn i princip hela mitt vuxna liv, det är också därför som jag har engagerat mig politiskt i andra länder, även om det har varit i det lilla. Men det som Sverige har gjort och som säkerligen har drabbat både oss själva och människor på flykt är att tro att vi, detta i sammanhanget lilla land, kan göra mer än vad vi förmår.

Vi borde, oavsett om det handlar om flyktingar från krig eller annat, varit mycket tuffare när det gäller att påverka andra länder att också ta sitt ansvar. För mig är det solklart att en människa som behöver hjälp ska få det, men det är en global angelägenhet, vi ska alla dra vårt strå till stacken. Det finns så många människor som behöver hjälp av olika anledningar så att i större omfattning samarbeta och påverka andra länder borde ha varit självklart för Sverige, men det har det inte varit. Att vi ska kontrollera dem som släpps in i vårt land borde också vara en självklarhet. Det handlar om vår trygghet och säkerhet och den är grundläggande för ett välfungerande land.

Batra skriver också ”Den som motiverar viljan att strama åt migrationspolitiken med en generell misstro mot främlingar har inget att hämta i det parti jag leder.” Det är bra med det här förtydligandet, för det finns dessvärre människor som anser att vi aldrig ska hjälpa andra. De är tack och lov i minoritet, men det är sorgligt att de finns alls. Jag kan inte annat än att utgå ifrån att de själva hellre skulle offra sina liv om de behövde hjälp, än att be om den från ett land utanför våra gränser eftersom de anser att inga andra än våra medborgare ska har rätt till stöd från oss. Läxan när det gäller flyktingmottagande  och invandring har varit dyrköpt för Sverige då många politiker inte har velat tänka tillräckligt långt framåt och vilka konsekvenser saker kan få, men jag hoppas att man tar lärdom och gör vad man måste framöver. Jag hoppas också att de som vill ha helt öppna gränser inser att även våra skattepengar är ändliga och att om vi fortsätter som vi nu gör, då kommer vi i framtiden inte vara det land som kan hjälpa människor när vi borde.

 

 

Gud vad bra vi har det egentligen

Det finns ett antal länder som vi ständigt har kontroll på här i Sverige och det av olika anledningar. Det skulle naturligtvis bli svårt för media om de hela tiden skulle försöka rapportera från hela världen, det är ogörligt. Däremot så kan jag ibland sakna att de inte varierar sig mer. Vissa länder får utrymme varje dag medan andra aldrig eller sällan skrivs eller talas om. Det är naturligtvis inte bara det att det är intressant att få information från fler håll, utan det är framför allt viktigt för att vi inte ska få en skev bild av vår omvärld. Rapporteringen i sig är också viktig och fler än en gång har vi i efterhand fått en korrigerad bild.

Det är väldigt svårt att alltid vara objektiv, men ibland så har subjektiviteten tagit över väl mycket. Men det vi kan gå på är trots allt bara det som rapporteras och det jag läste i går finns – tyvärr – ingen anledning att ifrågasätta. Det handlar om Zimbabwe och om hur 60 miljoner människor inte har tillräckligt med mat på grund av torka. Det är fruktansvärt. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/zimbabwe-hungrar-i-torkan Det är också ofattbart många människor som är drabbade, flera gånger fler än vad som bor i hela vårt land. När jag hade läst artikeln så slog det mig återigen: Gud vad bra vi har det här.

Jag tillhör ju dem som ofta tänker med tacksamhet på allt jag har och vilken tur jag har haft att ha blivit född här. Det betyder inte att vi som bor här inte har våra bekymmer eller kan må fördjälvigt för att vara väldigt tydlig, men det vi har här är så mycket bättre förutsättningar att tackla våra problem. Sådant finns det verkligen anledning att vara ödmjuk inför. Det är vidare viktigt att vi får den här rapporteringen för att vi i omvärlden ska kunna göra något för de drabbade. Vi får aldrig prioritera bort sådant här när vi planerar vårt bistånd. Dessvärre så har regeringen i vissa delar gjort det. Om det kommer att beröra just de här människorna vet jag inte, men många kommer att bli hårt drabbade av deras omfördelning av pengar.