Etikettarkiv: SVT

Jämställdhet och internationella kvinnodagen

I går var det internationella kvinnodagen, en dag som många firar istället för att begrunda och hylla kvinnor som har banat väg för jämställdhet och gjort att vi har rösträtt, kan utbilda oss vill vad vi vill, är fria att utöva våra intressen, kan leva jämställt och så vidare. Nja, nästan i alla fall, för allt är inte perfekt, men här i Sverige har vi kommit väldigt långt jämfört med de flesta länder i omvärlden. Det tycker jag att vi borde ägna mer tid åt att diskutera än vad vi faktiskt gör. Inte för att luta oss tillbaka i någon form av dum tacksamhet, men för att visa att man kan påverka och att vad vi gör, ja, det gör skillnad. Sedan är så klart utdelning av rosor eller annat trevligt, men det får inte bara bli det.

Torsdagens Opinion i SVT bjöd på en jämställdhetsdebatt och allmän jämställdhetsdiskussion. Dock inget om kvinnodagen och varför den behövs. Debatten var okej, men inte speciellt engagerande eller skarp mer än bitvis. Den som gjorde bäst ifrån sig var enligt min mening Sakine Madon från UNT, Upsala Nya Tidning. Hon är alltid saklig och hon har en stor portion sunt förnuft, något som många debattörer och påverkare (på engelska influencers) saknar. För många blir diskussionen, speciellt om begreppet ”feminism” läggs till, alldeles för känslomässigt styrd. Madon behåller huvudet kallt och fortsätter debattera sakligt. Tack för det! Det gjorde visserligen även feministen Gudrun Schyman, som också deltog, men som hon själv erkände, så använder hon härskartekniker, vilket hon har lärt sig av männen. Sorgligt, men hon är långt ifrån ensam.

Hur som helst, när man hör debatter och begrundar kvinnodagen så dyker tankar osökt upp. Exempelvis kan man undra varför så många män fortfarande inte vill leva i ett jämställt förhållande, utan ser sig själva som överordnade. De till och med ser sin fru som livegna och drar sig inte att behandla dem så heller. Tack och lov gäller det här generellt sett inte svenska män, men vi ska komma ihåg att det inte är allt för länge sedan som det faktiskt gjorde det. Sådant borde vi uppmärksamma mer en dag som 8 mars. Kanske nästa år? Man kan alltid hoppas.

 

Annonser

Rekrytering till kriminella gäng

Finns det något som är mer återkommande och har blivit en längre följetång i svensk politisk debatt än hur man ska stoppa rekryteringen till de kriminella gängen? Ja det kanske det gör, men det är sannerligen en av de mest diskuterade problemen som vi har. SVT har en serie program som heter ”Val 2018” och i ett av dem framför en representant från Fryshuset att ett av problemen är skolan. Hon menar att nu för tiden så ska eleverna anpassa sig till skolan och inte tvärtom. Jag blir tämligen förbryllad. Under vilket tidigare decennium så anpassade sig skolan till eleverna mer än nu? Jag skulle snarare vilja påstå att samhället aldrig har varit så medvetet om hur man ska jobba tillsammans med eleverna. Har jag fel så backar jag så klart, men att det var bätte förr i det här fallet, det betvivlar jag starkt.

Hur som helst. Även en före detta gängmedlem deltog i programmet och berättade om problemen i hemmet och hur han inte fångades upp i skolan. De två allra viktigaste ställena alltså. Pappan orkade inte jobba på grund av hur han mådde efter kriget de flytt ifrån. Varför inte mamman kunde ta huvudansvaret för familjen framkom aldrig, men jag tror att det vore bra om fler kvinnor/mammor gick ut i arbetslivet. Det kan inte bara vara mannens ansvar att ge familjen bättre förutsättningar. På grund av den här familjens situation så blev alltså kriminaliteten den väg som sonen tog.

Hade skolan tagit killens stress och dåliga mående på allvar och sett till att tillsammans med andra myndigheter jobbat med både honom och föräldrarna så kanske gängrekryteringen aldrig hade skett. För det handlar om att vuxenvärlden finns där och vara den förebild den ska. Flera gånger sa den nu sedan länge vuxne mannen att problemen beror på hemförhållandena. Ändå så talar aldrig någon om föräldraansvar, föräldrastöd och samarbete med hemmen. Det är poliser, skolan och eventuellt annat som ska till enligt politikerna. Det trots att föräldrar som finns där för sina barn är det abslut bästa förebyggande arbetet som finns.

 

Alltså, vad säger statsminister egentligen?

I SVT-intervjun med Stefan Lövfen kom frågan om antal immigranter upp och den ställdes gällande antalet och om vi inte kan ta emot fler erftersom Socialdemokraterna i våras sa att 14 000 är det högsta antalet vi mäktar med per år framöver. Förra året hade 26 000 personer kommit till Sverige, nästan dubbelt så många alltså. 14 000 skulle vara vår andel i EU om vi gjorde en rättvis fördelning menade statsministern. Svaret blev exakt 42,47 sekunder och någotsånär framgår det vad han anser. Först handlade det om EU och dess fördelning och sedan kommer han in på Sverige och hur alla kommuner nu är tvingade att ta emot flyktingar mot tidigare. Men det blir bra svamligt. Jag ska citera honom efter att han sagt detta, och citatet är direkt efter att han sagt att vi la om lagen.

”Om man då tittar på det hur den fördelningen skulle slå och sedan får man säkert lägga till andra parameter, ekonomisk ställning i landet hur det ser ut, då kommer det att kunna plus minus. Men om man bara tittar på befolkningen då ligger det någonstans där.” Jag har gått en kurs i transkribering och ett som är säkert är att vi människor svamlar och talar bra mycket mer osammanhängande än vad vi tror, men detta och från en statsminister? Än mer märkligt blir det när han längre fram i intervjun säger att 14 000 var ett exempel och att S värnar asylrätten och att han inte vill neka någon att söka asyl. Till vilken nytta då kan man i så fall undra. Detta är ju snurrigare än virvelvinden på ett tivoli.

Jag skrev i gårdagens blogginlägg att Isabella Lövin var jobbig att lyssna på just för att hon inte svarade på frågor och jag nämde då att det gör Stefan Löfven, men nu när jag har kommit längre in i debatten så är det lika jobbigt att lyssna på den här intervjun, för även om han svarar oftare – det känns i alla fall så – så är det väldigt svårt att verkligen förstå vad han tycker. Det ska bli intressant att lyssna på alla övriga intervjuer. Jag kommer att beta av dem så snabbt jag kan och ge lite fler kommentarer. Det är trots allt val snart och här har partiledarna en gyllene chans att i en timme tala utan andra partiers inblandning. Den förmånen borde de värna mer om kan man tycka.

 

Så Ulf Kristersson kallar sig inte feminist

Det gör inte jag heller och jag har aldrig gjort det, inte ens under alla de år då jag som kommunalråd var ansvarig för jämställdhetsfrågorna. Jag kommer heller aldrig att kalla mig för feminist. Men jag är feminist och det kommer jag alltid att vara. För mig så är det alldeles självklart att män och kvinnor ska ha samma rättigheter så där finns det ingen tvekan om att jag är feminist lika mycket som dem som kallar sig för det. Ordet är dock problematiskt då det har tonvikt på endast det ena könet. Det är av den enkla anledningen som jag själv aldrig använder det.

När jag var kommunpolitiker så talade jag aldrig om feminism, däremot om jämställdhet och jag såg till att både personal och politiker fick utbildning i frågorna. Det går nämligen alldeles utmärkt att driva detta utan att blanda in ord som förvillar eller upprör, för visst väcker det känslor. Jag är övertygad om att Ulf Kristersson ser jämställdhet som självklart även han. Däremot så stör det mig inte det minsta om han inte kallar sig för feminist. Däremot så har det ibland stört mig att vissa ”gubbar” inom politiken har gjort det då det har varit alldeles uppenbart att det är för syns skull. Sådant är aldrig klädsamt.

En sak som jag ändå reagerade på i Kristerssons svar var att han inte verkade förstå innebörden av ordet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ulf-kristersson-kallar-sig-motvilligt-for-feminist Han kunde bara ha sagt att han givetvis är feminist även om han inte tycker att ordet känns rätt för honom. Han sa visserligen att han har respekt för dem som kämpar för lika rättigheter, det hoppas jag att han också kommer att göra i sin nya roll. Men snälla alla ni som utgår ifrån att man måste kalla sig för vissa saker för att tycka på ett visst sätt, låt bli det, för det behöver inte alls vara på det viset. Många har dessutom svärtat ner ordet ordentligt, så jag förstår om vissa undviker det även av den anledningen.

 

Spelar det verkligen någon roll om man tar några glas vin innan man sätter sig vid ratten?

Sannolikt så skulle de flesta inte åka bil med någon som är berusad. Det är snarare sannolikt att de skulle försöka övertala personen att låta bilen stå eller till och med ta bilnycklarna hur arg vederbörande än blev. Det är bra att människor försöker hindra en full person från att köra då det verkligen är förenat med livsfara. Finns det dessutom barn med i bilden så reagaerar vi självfallet ännu starkare. Vem skulle för övrigt låta sitt barn åka med någon om de visste att personen hade druckit några glas vin först? Ytterst få tack och lov.

Men om vi byter ut alkoholen mot mobilfelefonen, då är snarare sannolikheten stor att de flesta skulle acceptera denna lika farliga risk i trafiken. Man behöver inte söka länge på webben för att hitta undersökningar om detta och det har även visats dokumentärer på TV. Trots det så ser man massor av förare som pratar i telefon när de kör. Man ser dem även med barn i bilen och nästan ingen reagerar! Varför? Det kan omöjligt ha undgått någon numera att det är farligt att köra bil och sitta i telefon samtidigt, men har det mot förmodan gjort det så kan det ändå inte gälla 100 procent av dem som gör detta.

Jag tror inte för en sekund att alla dessa mobilpratare skulle dricka alkohol innan de kör och det gör mig ännu mer förundrad över att de trots det tycker att ett annat livsfarligt beteende är okej. För är det verkligen värt risken att göra någon handikappad  eller till och med ta livet av en medtrafikant bara för att ta det där samtalet som kanske handlar om något så banalt som att man ska köpa med mjölk hem? Jag tycker ju inte det. Jag är dock väl medveten om att många inte alls håller med mig och jag känner ett flertal personer som ofta kör och pratar i mobilen samtidigt, människor som jag gillar och respekterar men som ändå tar risken. Jag önskar verkligen att vi ska få samma syn på det här som vi har på alkoholen i bilsammanhang. Tänk så många olyckor vi skulle kunna undvika och tänk på alla pengar som det dessutom skulle spara samhället.