Etikettarkiv: Terrorism

Sorgliga senaste dagar

Egentligen hade jag tänkt skriva ett vanligt blogginlägg, men det känns helt enkelt fel just nu med tanke på de senaste dagarnas skjutningar. Först den fruktansvärda attacken på moskéerna på Nya Zeeland och nu skjutningen i Nederländerna. Det spelar ingen roll om det är långt bort som det här har skett, man lider lika mycket med de drabbade ändå.

Samtidigt så blir man frustrerad, arg, ledsen, rädd och uppgiven. Det är många känslor som bubblar upp. Man inser också att det inte finns något sätt att skydda sig och jag tror att alla föräldrar känner samma sak, man är livrädd för att ens barn ska hamna i liknande situation.

Jag tänker då och då på att många föräldrar drabbas och måste begrava sina barn efter en sådan här oprovocerad och onödig händelse. Hur orkar de leva vidare? Det är så vidrigt och man blir rädd för att människor kan bli så grymma. I dag väljer jag att beklaga det som har hänt och avslutar med att säga ”vila i frid” till de som fick sätta livet till i skjutningarna.

 

Annonser

IS-terrorister

Det har plötsligt blossat upp en diskussion om de IS-terrorister som nu ”ångrar” sitt deltagande i det syniska kriget och vill åka hem. Självfallet så ångrar de sig, vidare så har de givetvis inte själva deltagit i dödandet. De visste rent av inte om vad som i de flesta fall försiggick. Och som någon av dem sa när hon blev intervjuad, Sverige är känt för att ge människor en andra chans. Den kommentaren säger en hel del om synen på vårt land när det gäller människor som vill utnyttja oss. Man tror inte att något är tillräckligt grovt, inte ens terrorism. Här får man alltid en ny chans och blir förlåten i sinom tid.

Tack och lov har både inrikesminister Damberg samt statsminister Löfven sagt att man inte kommer att göra något för att ta hem terroristerna. Men den diskussion som regeringen borde ha fört sedan länge är hur vi kan se till att de inte alls kommer hit. För frågan som måste ställas är: Sedan när blev Sverige en fristad för terrorister? Vi har många så kallade återvändare, och få politiker har reagerat på detta. Vissa har visserligen försökt, men responsen har uteblivit. Därför har vi alltså många som lever bland oss och givetvis är ett stort hot mot landet. Så länge inte regeringen gör något är det svårt att komma någonstans. Det är högst beklagligt att vi har den naivitet som vi har.

Men kommer det här att förändra något? Man hoppas verkligen det, men jag är fortsatt skeptisk. Vad vi också måste göra är att våga se religioners påverkan på fred och krig, men det kommer inte heller att hända. Även om de flesta som tillhör en religion är fredliga, så finns det alldeles för många som inte är det. Men risken att inte lyfta upp frågan tar vi alltså hellre än att stöta oss med dem som eventuellt blir upprörda av den. Ur led är tiden, tyvärr…

 

Avtrubbning angående terrorister

Det är alldeles uppenbart att vi har blivit avtrubbade när det gäller terrorister och terrorism. För inte så länge sedan skrev Stina Oscarsson, bland annat debattör, följande i tidningen ETC:

”Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.”

Jag har bloggat om det tidigare, och jag måste säga att de uteblivna reaktionerna i media gör mig både förundrad och förfärad. Kan man slänga ur sig vad som helst nu för tiden? Är det ingen som ser vad hon säger? Vi ska alltså låta terrorister ”bli” som alla oss andra, fast vi vet att de inte är det. Denna terrorist som tog livet av och skadade många människor för ett år sedan visar inte ens ånger, men hade vi egentligen förväntat oss det? Det gör det hela än mer obehagligt. Sådana som han ska verkligen inte ut på våra gator igen. Att någon ens kan andas dylikt måste bero på avtrubbning.

Vad händer egentligen med Jan Björklunds önskan om förtur till Kumla istället för förtur i bostadskön? Vågar politikerna göra slag i saken och inse att de spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet och se till att inga återvändande terrorister får röra sig bland vanligt folk? Kan det bli en av frågorna i valet?

 

7 april

Årsdagen av terrorattacken i Stockholm. Det känns som att det finns massor att skriva, men ändå så är det som att det är så lite som behöver sägas. Det jag tänker mest på är de som drabbades hårdast för ett år sedan och deras närstående. Att visa deltagande och respekt är vad som först dyker upp i huvudet.

Sedan, när tankarna går vidare så kommer ilskan. Det är så ofattbart hur en människa kan kränka dels enskilda människor, men också vårt land och demokratin. Jag tänker även på religion och hur skruvade vissa kan bli i huvudet av den; vad då otrogna? Hur kan tankegången bli så galen?

Det känns tomt just nu, och jag vet att vi är många som hade anhöriga i området för attacken just vid den tid det skedde. Drottninggatan med omnejd var så klart full med människor, precis som för det mesta. Det finns inget ”varför” i det här, varför vissa klarade sig, andra skadades och några till och med dog. Däremot så är det så orättvist och man känner vanmakt över att vissa drabbades så hårt. Livet är vidrigt ibland. Må det aldrig hända igen.

 

Nej Ygeman, det var inte Sverige som vaknade för sent

Det var nuvarande och den förra regeringen som vaknade för sent. Många medborgare, debattörer och framför allt forskare har sedan länge lyft fram och oroats för terrorism, radikaliserade människor och kriminella. Trots detta så har politikerna inte velat lyssna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6719043 Men det är bra att saker börjar hända, dock så är naiviteten fortfarande för stor. Vi är vana en hög tilltro människor emellan och vi har varit förskonade från krig i mer än 200 år. Men att påstå att ”Sverige” har vaknat sent känns lite som att skjuta ansvaret ifrån sig. Det är lite som när Bah Khunhke tyckte att det var kommunerna som felade när de inte tog hennes ministeransvar.

En docent i socialt arbete, Ali Hajighasemi, säger att ”Sverige har inte lagt den energi eller de resurser som behövs för att aktivera de utsatta ungdomarna på arbetsmarknaden. Ungdomar kan lätt hamna i en besvikelsesituation. De upplever att samhället vänt dem ryggen.” Han vet självklart vad han pratar om och det är superviktigt att samhället tar sitt ansvar, vilket det inte har gjort, men det går ändå inte att låta bli att fundera vidare kring det han säger. Är det inte även föräldrarnas sak att ge sina barn en framtidstro? Om grunden dessutom främst är en upplevelse, så har ju något gått riktigt snett.

Jag har många gånger undrat över vad det är som gör att så många, både politiker och vanligt folk, väljer att leva i en värld som är den de önskar att de befann sig i, framför den som de faktiskt befinner sig i, med andra ord verkligheten. Är den för jobbig att ta till sig, eller förstör den deras illusioner? Vad det nu än handlar om så har vi inte råd att leva i en alternativ verklighet. Så, Ygeman, Sverige har inte vaknat för för sent, det är du och vissa andra som har gjort det.

 

Funderingar kring Sveriges kvinnolobby

Sveriges kvinnolobby är en ideell paraplyorganisation för jämställdhetsarbete och väl värda respekt. http://sverigeskvinnolobby.se/om-sveriges-kvinnolobby/om-organisationen De jobbar för ett jämställt samhälle både på hemmaplan och globalt och har 46 organisationer under sig. De är bland annat remissinstans till regeringen och riksdagen. Sverige har kommit långt i jämställdhetsarbetet, men det finns mer att jobba med. I omvärlden är det rent ut sagt katastrof på vissa håll, och nej, män men unkna värderingar blir inte feminister för att de passerar gränsen till vårt land, även om vissa krafter hävdar att det bara handlar om män när problem uppstår. Men det var ett sidospår, så tillbaka till lobbyn.

I går skrev deras generalsekreterare Clara Berglund en artikel i Metro. http://www.metro.se/artikel/8-argument-du-kan-använda-om-någon-inte-vill-kalla-sig-feminist Det hade ju kunnat bli hur bra som helst, på självaste kvinnodagen och allt, en så viktig dag. Men den fick mig att fundera en del, även om hon fick med många bra poänger. Mitt inlägg idag är alltså inte för att racka ner på artikeln, men i de här sammanhangen där så många känslor svallar och okunskapen och ignoransen hos vissa människor (här kan vi dessvärre i många sammanhang tala om män i allmänhet) är bedrövligt stor, så tror jag att vissa av hennes åtta punkter hade kunnat formulerats bättre.

Under första punkten så skriver hon att feminism handlar om att förändra strukturer och att det väldigt lite handlar om hat. Men måste hat finnas med alls? Inte lockar vi fler av de okunniga männen att ansluta sig då. Under punkt fyra så skriver hon att om man inte vill kalla sig för feminist så måste man naturligtvis inte det, men hon undrar vad man vinner på det. Jag tror att vi skulle locka både fler kvinnor och män till jämställdhetsarbetet om de slapp just feministetiketten. Det är inget neutralt begrepp och många känner sig därför obekväma. Flera av hennes punkter tar upp just detta med att människor inte vill kalla sig för feministet. Det kanske är dags att hitta ett nytt, neutralt ord, som alla kan känna sig bekväma med.

 

Kan man omvända kriminella?

I många fall, nej, tyvärr, men i många andra, ja! Kanske kan mina senaste inlägg tolkas som att jag är negativ till att hjälpa människor tillbaka till en normal tillvaro, eller att jag helt har givit upp angående dem som tar fel väg i livet. Nu har jag visserligen inte fått någon sådan reaktion, men för tydlighetens skull så vill jag säga att jag visst tror att det kan blir folk av de flesta som har gjort sådant som de inte borde. Jag vill dessutom att alla ska få leva ett bra och normalt liv.

Jag är positiv till organisationer som exempelvis KRIS och jag är positiv till hjälp för dem som vill hoppa av från gäng eller klubbar med kriminell verksamhet. Men, jag är inte positiv till att låta före detta terrorister komma tillbaka in i samhället. Varför? Därför att det är en handling som står för så mycket mer då man väljer att ansluta sig till och resa ner till ett krig där man vet att avskyvärda handlingar begås. I min värld så gäller det även terrorister som begår handlingar på andra håll, som olika typer av sprängningar och så vidare. Det här är nämligen för det mesta mer omfattande än andra brott. Det är organiserat på ett helt annat sätt och det drabbar långt fler människor och det är ett krig oavsett om det förs på plats eller någon annnanstans.

Att tro att en person som med öppna ögon har gått in i detta, skulle bli som du och jag igen, är naivt. Det här är personer som kan vila på ett nytt uppdrag i många år. Som jag ser det så är det att leka rysk roulette med medborgarnas liv om man låter dem gå fria. Det är dessutom otroligt viktigt att samhället skickar dessa signaler, alltså att om man väljer att bli terrorist så har man gjort sitt val för all framtid eftersom man utgör en för stor risk för sin omgivning. Det innebär att man aldrig kan röra sig fritt igen om man blir dömd. Jag undrar om politiker som pratar om bostäder och annat för återvändare förstår vilka signaler de sänder både till Sveriges medborgare och terroristerna. Det här är inga snattare eller äppelpallare som vi talar om nämligen…