Etikettarkiv: terrorister

Kan man omvända kriminella?

I många fall, nej, tyvärr, men i många andra, ja! Kanske kan mina senaste inlägg tolkas som att jag är negativ till att hjälpa människor tillbaka till en normal tillvaro, eller att jag helt har givit upp angående dem som tar fel väg i livet. Nu har jag visserligen inte fått någon sådan reaktion, men för tydlighetens skull så vill jag säga att jag visst tror att det kan blir folk av de flesta som har gjort sådant som de inte borde. Jag vill dessutom att alla ska få leva ett bra och normalt liv.

Jag är positiv till organisationer som exempelvis KRIS och jag är positiv till hjälp för dem som vill hoppa av från gäng eller klubbar med kriminell verksamhet. Men, jag är inte positiv till att låta före detta terrorister komma tillbaka in i samhället. Varför? Därför att det är en handling som står för så mycket mer då man väljer att ansluta sig till och resa ner till ett krig där man vet att avskyvärda handlingar begås. I min värld så gäller det även terrorister som begår handlingar på andra håll, som olika typer av sprängningar och så vidare. Det här är nämligen för det mesta mer omfattande än andra brott. Det är organiserat på ett helt annat sätt och det drabbar långt fler människor och det är ett krig oavsett om det förs på plats eller någon annnanstans.

Att tro att en person som med öppna ögon har gått in i detta, skulle bli som du och jag igen, är naivt. Det här är personer som kan vila på ett nytt uppdrag i många år. Som jag ser det så är det att leka rysk roulette med medborgarnas liv om man låter dem gå fria. Det är dessutom otroligt viktigt att samhället skickar dessa signaler, alltså att om man väljer att bli terrorist så har man gjort sitt val för all framtid eftersom man utgör en för stor risk för sin omgivning. Det innebär att man aldrig kan röra sig fritt igen om man blir dömd. Jag undrar om politiker som pratar om bostäder och annat för återvändare förstår vilka signaler de sänder både till Sveriges medborgare och terroristerna. Det här är inga snattare eller äppelpallare som vi talar om nämligen…

 

 

Annonser

Massmördarna, vår tids världskändisar

Jag har på sistone funderat mer över fenomenet med att media gör massmördare, och för den delen andra kriminella, till superkändisar. Det publiceras privata bilder där de poserar på ett sätt som gör att de ska framstå som större än oss andra, någon som minsann ska visa oss vilka de är. Namn på dem skrivs också naturligtvis och ibland rullas deras liv upp som en slags film. Har de dött i samband med händelsen så vet de ändå innan att de kommer att bli förstasidesstoff och alla kommer att se dem på bild vare sig vi vill eller inte. De har blivit någon, äntligen! För det här är människor som må framställa sig som grandiosa, men insidan är väldigt, väldigt liten.

Så i går på nyheterna så tog man upp frågan och jag kände att äntligen, ska det nu få bli ett slut på det här som sannolikt sporrar fler att begå hemska handlingar? Frankrike har efter de hårda drabbningarna på senare tid kommit fram till att det ska bli ett slut på att göra terrorister och liknande personer till kändisar. Men, så diskuterades vad som ska göras i Sverige och några journalister intervjuades varav den sista menade att bild på personen är viktig så att vi verkligen förstår att det är en människa som har utfört dådet. Något i stil med det, jag minns inte ordagrant. Sorglig ursäkt hur som helst.

Jag undrar hur det hade sett ut om vi hade tänkt till innan? IS framfart hade naturligtvis inte kunnat stoppas, men jag är övertygad om att vissa händelser som fotats och filmats skulle kunna ha förhindrats och färre bilder hade kunnat inspirera andra sjuka människor. Än mer övertygad är jag om att vissa ensamma och enskilda gärningsmän inte hade begått brott i samma omfattning om inte bekräftelsen genom det blivande kändisskapet hade hägrat. För det blir ju inte bara bilder utan det blir också ett tecknande av deras liv många gånger. Gör en vettig avvägning och skriv inte mer än nödvändigt och måste en bild med, gör den suddig så inte människan känns igen. För åtta år sedan fanns denna artikel (som jag tyvärr inte lyckas länka till) med i DN, men dessvärre så har ingen lyssnat: www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/den-ultimata-bekraftelsen/