Etikettarkiv: #tonåring

Vad innebär egentligen att ”ta avstånd ifrån”?

När man klipper gräsmattan så finns det inte så mycket annat att göra än att fundera, ja utöver att se till så man inte klipper av elsladden då. Så i dag har jag klippt och funderat. Innan trädgårdsarbetet läste jag nämligen om nazister och NMR igen. Jag har även läst om SD, de syns ju i media dagligen. Nu jämför jag visserligen inte dessa två, även om jag anser att de båda är extremistpartier. Men vi kan lika gärna tala om religiös extremism eller andra organiserade åsikter där man gärna hoppar på andra människor eller ser dem som mindre värda, eller kanske sådana som inte ska får bestämma över sitt liv trots att de är vuxna. Man kan fortsätta så här hur länge som helst om man vill.

Vad ledde då mitt funderande till? Kanske inget nytt i och för sig, men jag tänkte på hur man ska hantera sådana här svåra saker. Politiker, tjänstemän, företagare och andra säger ofta att de ”tar avstånd ifrån” uttalanden och åsikter. Men vad innebär det i praktiken? Handlar det om åsikten som sådan, eller kanske organisationen, eller individerna? Innebär avståndet att de med avvikande åsikter ska frysas ut, eller bara ignoreras så där i största allmänhet? Eller vill man diskutera och tala tillrätta? Det här är nämligen lika viktigt som det är intressant.

Jag tror nämligen att det absolut sämsta och dessutom farligaste man kan göra, är att endast försöma. Vi ska fördöma det som är fel, men det kan göras i kombination med samtal och respekt, hur mycket det än tar emot. Ta till exempel tonårskillen som äntligen blir sedd, men blir det i en nazistisk rörelse. Tror någon att han sätter sig ner och reflekterar över varför andra inte ens vill tala med honom? Det kan vara just osynliggörandet från omgivningen som fick honom att gå med i rörelsen och nu blir det bekräftat återigen, det där att han är värdelös i andras ögon. Varför ska han då lämna det sammanhang där han blir bekräftad som individ? Den här killen är kanske inte förlorad om vi, hur svårt det än är, kan se att en människa är mer än en avskyvärd åsikt. Kanske handlar det inte ens om åsikter utan något annat. Men hur ska vi få veta det när vi så ofta bara nöjer oss med att fördöma?