Etikettarkiv: TV 4

Björklund om burkaförbud

Liberalernas partiledare Jan Björklunds resonemang kring bruka är att det handlar om kvinnoförtryck. Jag tittar på TV 4:s partiledarutfrågning och kan inte annat än att hålla med. Fast sedan kommer uttalandet som gör mig förfärad: ”Men sedan så är det ju så att det finns många kvinnor som bär det av helt egen fri vilja.” Det är också anledningen till att han inte vill införa ett förbud. Det är inte utan att man här behöver dra ett ganska så djupt andetag.

För det första: det är ett fåtal kvinnor som bär burka, och redan där fallet resonemanget om att många bär det frivilligt. Men man ska inte dra den sämsta slutsatsen, så vi antar här att han menar många av dem som använder plagget. Men ändå. Hur kan han i TV påstå att så är fallet? Även kvinnor som inte vill använda slöja blir bespottade av många andra från sin kultur, och redan där har vi alltså ett förtryck. De som täcker sig helt lever inte i en fri och jämställd värld, de lever under ännu värre förtryck och får sannolikt inte gå ut om de visar sig så som andra kvinnor gör, alltså utan täckande plagg.

Björklund brukar vara en jordnära person med sunt förnuft, men här klampade han i klaveret rejält och hans uttalande bekräftar verkligen varför vi har integrationsproblem: många politiker är alldeles för naiva eller så vill de inte se verkligheten. Jag vill inte heller ha burkaförbud eftersom det bara är tramsigt att förbjuda vissa plagg. Att inte täcka sitt ansikte ute räcker gott. Vi ska kunna se den vi möter. Men det är intressant att höra resonemangen för och emot. I dag har vi en lag mot maskeringsförbud i vissa fall, utöka den, det räcker gott skulle jag själv säga.

 

Annonser

Romson och Fridolin

Efter att ta följt den senaste veckans turbulens utan dess like när det handlar om Miljöpartiet så kan jag bara konstatera att Fridolin ger ett mycket säkrare och mer sympatiskt intryck än vad Romson gör när de blir intervjuade. Han är även rakare och tydligare, men kanske kunde han vara ännu rakare. Att våga vara rak i sådana här situationer tjänar man på för även om man säger rätt saker så är det inte bra om man gör det efter att någon har dragit orden ur munnen en, då blir det snarare en lögn än ett erkännande eller övertygande svar, eller det riskeras i alla fall att tolkas så. Jag kan ju omöjligt uttala mig om huruvida Åsa Romson är ärlig i det som hon säger, men det är alldeles för mycket slingrande och ibland nästan sura miner. Fridolin är dock snabbare på att erkänna sina och partiets fel, så många litar nog mer på honom.

Miljöpartiets situation är verkligen inte avundsvärd och det är nog många människor som skulle göra avsevärt mycket sämre ifrån sig än vad Gustav Fridolin och Åsa Romson gör, men att vara på toppen kräver en hel del och det är helt uppenbart att det här var de helt oförberedda på. Det är säkert väldigt jobbigt att behöva sitta i TV och kritisera och ta avstånd ifrån partikamrater som de kanske till och med tycker väldigt bra om, men som någon sa: Man måste kunna hantera politiken och dess relationer utåt även om man också har en privat relation som man hanterar annorlunda.

Om man får gissa så är nog det här ett av deras stora dilemman, de är inte vana vid att hantera situationer där de behöver ta avstånd ifrån dem som de jobbar med. Att det sedan kommer fram än det ena och än det andra som verkligen får en att undra över vilka partiet drar till sig gör inte saken bättre. Risken nu är att ingen av språkrören blir kvar särskilt länge och att partiet måste peta ett stort antal medlemmar och samtidigt tappar ett antal till när de gör detta. Miljöpartiet kommer att behöva väldigt lång tid för att hämta sig från det här, men man får hoppas att det blir en rejäl genomlysning av partiet samtidigt.

 

Att inte ta i hand

Att inte ta i hand har blivit dagens stora samtalsämne och det har till och med fått en politiker att lämna sina uppdrag. Han vägrade att ta en reporter i hand, vilket självklart är otroligt ohyfsat och därför är debatten kring detta högst relevant. Han ville helt enkelt inte hälsa på det sättet på grund av hennes kön. Att vara svensk politiker med den inställningen är uppenbarligen ingen bra kombination.

Intressant i sammanhanget är dock att det här inte är första gången som en man inte tar en kvinna i hand och det är heller inte första gången som en kvinna vägrat ta en man i hand. Det är också intressant att vare sig dessa män eller kvinnor har blivit så ansatta som den miljöpartist som det handlar om nu. Det beror naturligtvis på två saker: för det första så är han svensk politiker och det i ett land som under väldigt lång tid har kämpat för jämställdhet och då kan man inte skylla på att det blir en för intim situation. För det andra så är Miljöpartiet minst sagt i hetluften och att då bete sig så här just nu är väldigt naivt då alla vet att drevet kommer att gå direkt.

Man kan hälsa på flera olika sätt och det gör vi också. Men oavsett sättet så är det otroligt ohyfsat att inte besvara en hälsning. Det hör till de oskrivna sociala reglerna att som vuxen kunna anpassa sig och fungera med andra, även i de situationer som man själv skulle ha valt ett – som i det här fallet – annat sätt att hälsa. Det är sorgligt att vissa anser att varje tillfälle är ett där man ska kunna ”uppfostra” sin omgivning. Har vi verkligen in kommit längre?