Etikettarkiv: UNT

Jämställdhet och internationella kvinnodagen

I går var det internationella kvinnodagen, en dag som många firar istället för att begrunda och hylla kvinnor som har banat väg för jämställdhet och gjort att vi har rösträtt, kan utbilda oss vill vad vi vill, är fria att utöva våra intressen, kan leva jämställt och så vidare. Nja, nästan i alla fall, för allt är inte perfekt, men här i Sverige har vi kommit väldigt långt jämfört med de flesta länder i omvärlden. Det tycker jag att vi borde ägna mer tid åt att diskutera än vad vi faktiskt gör. Inte för att luta oss tillbaka i någon form av dum tacksamhet, men för att visa att man kan påverka och att vad vi gör, ja, det gör skillnad. Sedan är så klart utdelning av rosor eller annat trevligt, men det får inte bara bli det.

Torsdagens Opinion i SVT bjöd på en jämställdhetsdebatt och allmän jämställdhetsdiskussion. Dock inget om kvinnodagen och varför den behövs. Debatten var okej, men inte speciellt engagerande eller skarp mer än bitvis. Den som gjorde bäst ifrån sig var enligt min mening Sakine Madon från UNT, Upsala Nya Tidning. Hon är alltid saklig och hon har en stor portion sunt förnuft, något som många debattörer och påverkare (på engelska influencers) saknar. För många blir diskussionen, speciellt om begreppet ”feminism” läggs till, alldeles för känslomässigt styrd. Madon behåller huvudet kallt och fortsätter debattera sakligt. Tack för det! Det gjorde visserligen även feministen Gudrun Schyman, som också deltog, men som hon själv erkände, så använder hon härskartekniker, vilket hon har lärt sig av männen. Sorgligt, men hon är långt ifrån ensam.

Hur som helst, när man hör debatter och begrundar kvinnodagen så dyker tankar osökt upp. Exempelvis kan man undra varför så många män fortfarande inte vill leva i ett jämställt förhållande, utan ser sig själva som överordnade. De till och med ser sin fru som livegna och drar sig inte att behandla dem så heller. Tack och lov gäller det här generellt sett inte svenska män, men vi ska komma ihåg att det inte är allt för länge sedan som det faktiskt gjorde det. Sådant borde vi uppmärksamma mer en dag som 8 mars. Kanske nästa år? Man kan alltid hoppas.

 

Annonser

Då hände alltså det som inte fick hända

En man i Uppsala har avlidit, sannolikt på grund av att individer med total brist på respekt för andra och vårt samhälle har ägnat sig åt att trakassera polisen och bära sig allmänt illa åt. http://www.unt.se/uppland/uppsala/insatsen-vid-dodsbranden-fordrojdes-4305057.aspx Jag hoppas innerligt att alla inblandade blir identifierade och får hårda straff. Indirekt så har de med största sannolikhet orsakat en annan människas död. Bryr de sig? Tyvärr så är chansen liten och hade de brytt sig så hade de aldrig ägnat sig åt den typ av aktiviteter som de gör då de precis som alla andra vet att blåljuspersonal kan vara livsviktigt.

Jag bor inte i Uppsala, jag känner inte till bostadsområdet eller de inblandade, men jag blir arg och jag blir ledsen. Är det här värdigt Sverige? Varför gör man inte ett antal rejäla insatser för att markera på allvar? Polisens roll är en annan än fältassistenternas och socialsekreterarnas, skolans och så vidare. Låt det få vara så. Återupprätta respekten för vår polis. De har blivit spottkoppar för många och samhället ser bara lite uppgivet på. Vissa kräver att det ska bli ett stopp, men de med verklig makt vågar eller vill inte ta ett riktigt ansvar.

När jag själv växte upp så hade jag stor respekt för polisen. Jag skulle aldrig ha vågat provocera dem och även om jag hade vågat så hade jag inte velat. De finns där för min och andras trygghet, varför skulle jag vilja bidra till att urholka det? Nu finns det ju kriminella element som helst ser att de inte rör sig i närheten där viss verksamhet pågår, men varför ska vi gå dem till mötes och inte alla oss andra som känner en allt större otrygghet? Eliasson och Löfven: Lyssna på oss vanliga medborgare. Se till att visa att vi kan lita på samhället och att vi kan känna trygghet. Den väg som ni hittills har valt fungerar inte, så gör om och gör rätt!

 

Detta är att bli kränkt på riktigt

Det är inte bara jag som har reagerat över hur många slänger sig med ordet kränkt i tid och otid. Man är kränkt för än det ena, än det andra och då talar jag alltså inte om stora saker utan sådana där vardagliga grejer som hör livet till, om än trista så klart. Men ibland så läser man om sådant som verkligen hör hemma här och det är jag själv som använder ordet nu, inte personen som jag talar om.

I dagens UNT, Upsala nya tidning, kan man läsa om en man som har fått utstå både hot och våld, sannolikt på grund av flera olika anledningar. Han är politiker, svart och homosexuell. Det här är uppanbarligen alldeles för mycket för vissa och det han får utstå är verkligen kränkningar i ordets rätta bemärkelse. Hot och våld är aldrig försvarbart, men här kommer flera grunder för kränkningar in och det är viktigt att vi aldrig accepterar sådant här.

I det här fallet så är det alltså inte bara en sak som har upprört vissa personer utan man ger sig på en medmänniska av flera, helt oförsvarbara anledningar och därför så är det extra viktigt att diskutera den här och liknande händelser eftersom det visar på hur utsatta vissa blir. Den här personen tillhör dessutom en av de få medborgare som har tagit på sig ett politiskt uppdrag, vilket gynnar även förövarna då han jobbar för och försvarar demokratin.

Det finns många politiker som har varit med om liknande saker som Alexander Bengtsson och jag tror att det är en av anledningarna att vissa avstår från att ta på sig politiska uppdrag. Det är i så fall ett hot mot enskilda, men även ett hot mot demokratin.

Läs hela artikeln här: http://www.unt.se/uppland/uppsala/uppsalapolitikern-som-dodshotats-upprepade-ganger-4140491.aspx