Etikettarkiv: Valet 2018

Expressens partiledardebatt

Så där, då har jag äntligen tittat på hela partiledardebatten från i går. Den var intressant och det brukar jag tycka att det är. Däremot så kan jag bli lite uttråkad då det ofta är samma saker som ska diskuteras. Upplägget var för övrigt inte alldeles genomtänkt och det blev lite rörigt och debatten tappade fart då man skulle klämma in lite annat också än bara utfrågningen. Det hade kunnat fungera, men det flöt tyvärr inte på optimalt.

Om man bortser från vad som sas, så tycker jag att de flesta partiledarna gjorde bra ifrån sig. Dock så önskar jag att statsministern vore bättre på att artikulera. Det kan bli anstängande att lyssna när orden inte uttalas ordentligt. Svårt att säga annars vem som gjorde allra bäst ifrån sig, men Busch Thor hade en riktigt bra dag retoriskt.

Hur som helst, det var väldigt tydligt i vissa fall att partierna tycker olika. Det tror jag att väljarna uppskattar att få veta. Det blir väldigt svårt när alla står och håller med varandra. Nu brukar de väl i och för sig inte göra det, men det är inte alltid som det framgår vad skillnaden är. Det ska bli spännande att se de kommande debatterna. Jag hoppas att fler ämnen än bara några få kommer att avhandlas.

 

Annonser

Lokala partier i Stockholms län

Hittills så har 32 lokala partier registrerat sig för kommunalvalet i höst. De flesta finns redan med i olika kommunfullmäktige, men flera är nya. Av de 26 Stockholmskommunerna så finns det lokalpartier i 18. Kanske tror man att alla framöver kommer att ha lokala alternativ med tanke på flera nya registreringar, men faktum är att än så länge så är det fortfarande bara i 18 av dem som lokalpartierna ställer upp. I Stockholm finns fyra partier registrerade och i tre andra kommuner så ställer tre partier upp.

Vad kan då sägas om detta? Är det bra eller dåligt? Ja det beror ju på varför de har uppkommit och hur seriösa de är så klart. Men utan att känna till alla speciellt väl, så känner jag till tillräckligt många för att påstå att de flesta gör ett seriöst jobb och en bra insats för demokratin. Det gäller naturligtvis även riksdagspartierna. Sedan så kan man tycka att vissa har idéer som det är ytterst svårt att ta till sig, men se det är en helt annan sak.

Det fina med demokratin är att alla har rätt att engagera sig för det de tror på. Anser man att en fråga negligeras eller att något saknas där man bor, så kan man alltså starta ett nytt parti. Även riksdagen är större än någonsin; vi har aldrig haft så många som åtta partiet där förrän på senare tid. Finns det då inte några problem med alla dessa partier? Jo det gör det faktiskt och det är att det ofta blir svaga majoriteter i kommunerna. Där bidrar även SD eftersom få vill samarbeta med dem, vilket har gjort att en trejdedel av landets kommuner styrs i minoritet. I en demokrati så riskerar vi att få många partier, men det är ett lågt pris att betala. Motsatsen vore hemsk.

 

Kommer Miljöpartiet att återhämta sig innan nästa val?

Visst är det spännande att spekulera och det oavsett vad man har för åsikt om saker? Just nu funderar jag över Miljöpartiet och hur de ska klara nästa val. Det är bara lite drygt 1,5 år tills vi ska gå till valutnorna nästa gång, hur ska de kunna hämta sig efter allt och klara sig kvar med ett resultat som ger dem hedern i behåll? Jag tror inte att de fixar det. Att ett regeringsparti får kritik och hängs ut ingår mer eller mindre i rollen, men jag kan på rak arm inte minnas något parti som har varit så utsatt och som har ”lyckats” ställa till det så som de har gjort och det är både rent allmänt och bland enskilda medlemmar.

Kan det helt enkelt vara så att de har spelat ut sin roll inom politiken? Den tanken har jag många gånger haft och jag har en känsla av att jag inte är ensam. Sedan decennier så är alla partier numera miljöpartier, ingen kommer undan, tack och lov ska tilläggas. Men kan det vara så att väljarna anser att MP går för långt? De verkar ofta vara fartblinda och miljöfrågorna går först – alltid! Det är ett vanskligt spel när man undviker att se konsekvenser i beslut som man tar. Jag menar inte att de alltid gör så, men för ofta, både lokalt och på riks. Det kan ligga dem i fatet.

Sedan så kan jag tycka att drevet ibland har gått för hårt åt dem, men det drabbar dessvärre alla partier och dess medlemmar då och då, det är ett hårt klimat. Men att utan regeringserfarenhet till och med ta in en helt oerfaren och nybliven medlem som minister är inget bra drag. Kompetensen finns, det är jag övertygad om, men regeringsovanan plus en del mycket olyckliga uttalanden och ställningstaganden från vissa politiker inom partiet samt den uppenbara orutin som finns internt har visat sig bli ett hårt slag för dem. Jag tror inte att de åker ut ur riksdagen, men något värst vidare bra val kommer de definitivt inte att göra. Om man ska gissa så här långt innan så tror jag att det blir på håret att de kommer in, kanske kan de kamma ihop 5–6 procent av väljarstödet och i så fall har de efter omständigheterna gjort mycket bra ifrån sig. Men är det med hedern i behåll?

 

 

Håller alliansen ihop?

Det är spännande att spekulera och just nu är ju frågan om alliansens vara eller icke vara en het fråga. Kanske påverkas vissas spekulationer ibland till viss del av vad de hoppas ska ske. Men om man försöker vara så objektiv som möjligt, hur stor är risken – eller chansen om man vill se det så – att alliansen splittras? Jag tror att den är minimal. Inte för att allt kommer att gå smärtfritt mellan partierna, men för att alla kommer göra vad de kan för att de ska kunna gå fram tillsammans igen när det blir val nästa gång. Det har de mest att vinna på. De vet också att de fungerar tillsammans och har vanan inne att arbeta ihop.

De rödgröna kommer självklart att mer och mer tala om blockpolitikens död och vikten av att gemensamt ta ansvar. Det måste de göra, för det är enda chansen att behålla makten. Miljöpartiet kanske för all del börjar se sig om efter nya kompisar, det är ju i grunden inte ett vänsterparti och absolut inte ett kommunistiskt parti, men i vissa fall har man dragit väldigt långt åt det hållet. Sedan så finns det frågor där man är mer högerorienterad och jag gissar att man i nästa val kommer att vara mer öppen mot högerpartierna för att få stanna kvar vid makten.

För Socialdemokraterna så kommer det att bli väldigt tufft nästa år, både på riks och i de övriga valen; de har inte någon naturlig samarbetspartner och Vänsterpartiet undviker de att ge någon regeringsmakt och verkar mer eller mindre se som något nödvändigt ont. Sossarna vill bli kompisar med Liberalerna och Centerpartiet, men drar någon av dessa partier iväg åt vänster så kan de förlora röster från dem som vill se partierna i en högerregering. Det ska bli mer än spännande att se hur det går i nästa års val. Att gissa är roligt och min gissning är att de fyra allianspartierna bildar en minoritetsregering. Den som lever får se.