Etikettarkiv: Vänsterpartiet

Bostadssegregation

En Vänsterpartist vid namn Per Sundgren skrev häromdagen en intressant artikel om bostadssegretation: https://www.svt.se/opinion/utsatta-omraden-har-inte-tillkommit-av-en-slump När det har blivit så tokigt som det har i vissa bostadsområden så är det naturligtvis bra att titta tillbaka i tiden och se om man kan lära något av den. Det kanske man kan i det här fallet och planering, god sådan alltså, är givetvis det bästa. Decennium efter decennium har det blivit fel och nu är det på många håll katastrof. Artikeln innehåller en del intressant, men när man läser har man ändå en känsla av att det blandas och dribblas lite som man vill för att enbart kunna skylla på bostadsmarknaden. Så enkelt är det givetvis inte.

Men om vi håller oss där så vill jag kommentera en sak, nämligen detta som Vänstern gärna kallar ”utförsäljning” av bostäder. Det är inte så att man har någon slags marknad eller auktion och lite hipp som happ säljer människors bostäder. Men begreppet ”utförsäljning” låter nästan så. Man ska givetvis använda ordet ombildning, vilket är mer korrekt att kalla det. När den väl sker, så ska majoriteten av de boende vilja köpa sina bostäder. Processen är dessutom omfattande och inte gjort över en natt. Bostadsbolag och banker samarbetar och är ofta väldigt generösa dessutom. För den enskilde boende är det här sannolikt den bästa affär som kommer att göras i livet. Och förutom att boendet på sikt blir mycket mer ekonomiskt förmånligt så är lägenheten ens egen på ett helt annat sätt. Risken för en kraftig hyreshöjning minskar. Vill man renovera eller måla om så gör man det utan att be om lov, för att ta ett par exempel. Boendet är oftast lugnare och tryggare i dessa fastigheter.

Om man då inte kan köpa? Ja det är inte så att erbjudandet försvinner utan möjligheten finns kvar längre fram. Kan man bo kvar om man inte vill köpa? Ja, ingen sätts på bar backe. Lagen ger dig den rättigheten. Jag tror att Sundgren, trots sin långa erfarenhet, missar något väldigt viktigt och det är att ett område med blandade upplåtelseformer är bättre än det med enbart hyreslägenheter. Omflyttningen blir heller inte lika hög och det är en faktor som brukar skapa oro då det blir sämre stabilitet och mindre grannsamverkan. Däremot så är det viktigt det han tar upp om problemen i skolan när bara ett fåtal har svenska som modersmål. Det är en svår nöt att knäcka och det gör vi inte här och nu, men där har politikerna något att verkligen ta tag i.

 

Otur när man tänker

För det första, för att ingen ska tro annat, det är givetvis uteslutande intelligenta människor i våra partier och deras styrelser och jag har stor respekt för det de gör, tro inget annat. Det är alltid lätt att ha åsikter om andra när man är upprörd, men ibland handlar det inte bara om att avreagera sig så där i största allmänhet, utan det ligger mer bakom, som nu till exempel. Centerpartiet och Liberalerna måste ha haft otur när de tänkt. (Ja än så länge är det i och för sig ”bara” L:s partistyrelse som vill släppa fram Löfven, men det väger tungt.) Eller vad är det annars som gör att man släpper fram samma regering en gång till, trots att de inte har klarat av sitt uppdrag tidigare, samt att de kommer bli beroende av andra partier, inte minst både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, för att få igenom sina beslut i riksdagen? Ju mer man grubblar över det sorgliga som händer, ju mer konfunderad och förbryllad blir man.

Så här ser fördelningen ut av de 349 mandaten i riksdagen: S 100, M 70, SD 62, C 31, V 28, KD 22, L 20 och MP 16. I någon bakvänd logik anser alltså Centerpartiet och Liberalerna att S och MP ska bilda en minoritetsregering med sammanlagt 116 mandat, eller 33 procent av väljarstödet. Låter det rimligt? Inte mycket. Det här är inget annat än en konstig DÖ II. Men låt oss fundera vidare. Låt säga att man släppt fram M och KD. De hade sammanlagt fått 92 mandat, och endast drygt 26 procent av väljarstödet. Med andra ord skulle det bli en ännu svagare regering. Det tredje och mest naturliga alternativet då? Ja det hade så klart varit en alliansregering, vilket ända från valdagen har varit möjligt. Tillsammans har man 143 mandat, eller i princip 41 procent av väljarstödet. Hade inte det varit det mest logiska? Jo givetvis. Det är egentligen det enda och det starkaste alternativet. Men så blev det inte och det på grund av att något eller några andra partier måste stötta en alliansregering och det skulle hemska tanke kunna bli på det viset att SD hjälper till att rösta igenom de borgerligas budget och förslag.

Så vad göra? Jo man (läs C och L) väljer att förhala processen i fyra månader och sedan släppa fram regeringen Löfven igen!!! Men de har ju bara 116 mandat och det räcker inte. Så vi lägger till C:s och L:s mandat och plötsligt får vi hela 167 röster. Men räcker det till att få igenom en S- och MP-budget samt övriga riksdagsförslag? Nej det gör ju inte det, och förresten ska man vara en stark opposition hur nu detta ska gå till. För att ha majoritet i riksdagen behövs nämligen 175 mandat. Att M och KD skulle stötta budgeten är uteslutet. Knappast SD heller och då återstår bara V. Med andra ord vill alltså två av allianspartierna att regeringen ska bli beroende av V igen för att kunna regera, trots att de tar lika stort avstånd från dem som från SD. Man kan naturligtvis få igenom sin budget om tillräckligt många avstår att rösta och trycker på gul knapp, men det innebär ändå ett indirekt stöd i det här fallet. Den nya regeringen kommer vidare, precis som både förra och förrförra (som även C och L ingick i) att bli SD-beroende. V kommer för övrigt inte att stötta något utan att själva dra nytta av det, precis som det var tidigare alltså. Men oavsett så behövs även SD:s röster och det vet alla. Och ingen är väl så naiv bland väljarna så att man inte förstår att förslag i riksdagen anpassas för att få de två extrempartierna att stötta dem.

Det var här som i alla fall jag tyckte att det blev lite otur i tankegången. Allt bara för att utesluta SD som är tredje största parti, utan att ändå fullt ut lyckas. Det blev inget annat än en långdragen sandlåda. Kanske man även kan fundera över om det är rimligt att ignorera 17, 8 procent av väljarna, för så många röstade på dem. Man behöver inte gilla det, men man bör förhålla sig till det.

 

Motion om surrogatmödraskap

I februari 2016 skrev jag ett blogginlägg om surrogatmödraskap. För bara några veckor sedan lämnade Vänsterpartiets representant Amineh Kakabaveh in en motion till riksdagen i frågan där hon förespråkar förbud mot den här vägen till föräldraskap. Jag delar henne synpunkter. https://data.riksdagen.se/fil/B9B74195-84FB-4F66-BA32-D7596AABCB6B Som förälder så förstår jag att längtan kan vara enormt stor, men riskerna och andra, inte minst känslomässiga, komplikationer när det gäller surrogatmödrar väger för tungt för att det här ska vara ett alternativ.

Jag är inte alls säker på att riksdagen kommer att bifalla hennes motion, men jag hoppas innerligt det. Varje graviditet är en risk i sig och många svenskar vänder sig till fattiga kvinnor i andra länder för att få hjälp. Även om allt går lagligt tillväga så blir det en slags utnyttjande hur gärna man vill att det inte ska vara så. Kakabaveh säger i sin motion att hon inte bara vill ha ett förbud här, utan att Sverige ska vara ett föregångsland och jobba för ett internationellt förbud. Det borde inte vara omöjligt, men jag tror att det kommer ta sin tid.

Jag är fullt medveten om att flera riksdagsledamöter är osäkra på hur de ska förhålla sig i frågan, och att till och med vissa är för surrogatmödraskap. Att man är för är givetvis inte samma sak som att man anser att kvinnor i fattiga länder ska utnyttjas, utan att vi ska ha en lag som reglerar detta på hemmaplan. Men även om vi hade det så finns det mycket som kan gå fel under graviditet och förlossning. I en modern stat som Sverige där vi har kommit så långt när det gäller mänskliga rättigheter i andra frågor så är det faktiskt märkligt att vi ens överväger en sådan lag. Varför tvekar vi här? Är det av egoistiska skäl eller är det för att vi anser oss ha rätt att ”låna” en annan människas kropp för våra egna behov? Det kanske är hårda ord, men vi måste fundera djupare kring vad det här innebär. Som sagt var, jag förringar inte längtan efter barn, men det finns andra humanare sätt att gå till väga.

 

Huge ”säljer inte ut” några bostäder

Där jag bor finns det ett kommunalt fastighetsbolag, Huge bostäder. De förvaltar ett stort antal bostäder i Huddinge kommun. Genom åren har flera av dessa bostäder sålts till de hyresgäster som bor i dem. Det kallar bostadsrättsmotståndarna för utförsäljning. I en av våra lokaltidningar får alla partier i kommunfullmäktige svara på vad de vill under nästa mandatperiod. Tre önskningar var är det och en av Vänsterpartiets är att stoppa Huges utförsäljning.

Okej, man behöver inte gilla bostadsrätter eller friköpta radhus, men att argumenten är så få så man måste ljuga, det är bara sorgligt. Saken är nämligen den att Huge inte säljer ut något alls. Huge vare sig försöker övertala några hyresgäster att köpa sin bostad eller har någon utförsäljning av dem. Däremot så händer det att man får erbjudandet. När en ombildning sker så är det alltid efter önskemål från majoriteten av de boende. Detta vet självklart även Vänsterpartiet eftersom de sitter i både kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och i Huges styrelse. För inte är det väl så illa så att man finns med i alla dessa organ och ändå har så lite insikt i hur det fungerar?

Låt oss anta att man alltså vet hur det fungerar, varför ljuger man i så fall? Räcker verkligen inte argumenten till för att driva det man vill? Och varför i hela friden skulle det vara ett problem för V om fler äger sin bostad? Det måste väl ändå vara upp till de boende själva att välja? Så är det nu, men V vill alltså bestämma åt hyresgästerna om de ska hyra eller äga, och det de vill bestämma är att de inte ska få köpa sin bostad ens om de vill. Det mina vänner är förmyndarsamhället som partiet vill ha. Politikerna ska göra valen åt sina invånare och medborgare och på kuppen så inskränks vår frihet. Rösta emot och inte för den typen av politik på söndag.

 

Det blev sjunde gången gillt

Det gick mycket snabbt att få svar den här gången, men det kunde ha varit lite mer uttömmande kan jag tycka, och helt nöjd är jag inte, men kommer inte att skriva igen.

Hej!

Som riksdagsledamot har jag inget inflytande på vilka som ska delta i vilka diskussioner som regeringen bjuder in till.

Däremot står det alltid alla regeringar fritt att bjuda in vilka man vill föra samtal med.

Så här sade Anders Ygeman:

Bakgrunden är att Vänsterpartiet för två år sedan, då en liknande diskussion hölls, valde att hoppa av uppgörelsen eftersom de ansåg att delar av den bröt mot den personliga integriteten.

– Det handlar i grunden om vad man har att tillföra i de här samtalen. Sverigedemokraterna har haft en sådan hållning att de i praktiken har mält sig ut från det seriösa politiska samtalet om terrorism och jag ser tyvärr ingen förändring av det, säger Anders Ygeman.

https://www.svd.se/ygeman-nobbar-vanstern-i-samtal-om-terrorism

Vänligen

Elin Lundgren
Socialdemokraterna

Som ni ser så är det en riksdagsledamot som svarat, ledamot i justitieutskottet. Det är den andra socialdemokratiska ledamoten från utskottet. Tidigare så har jag skrivit till flera ministrar, men ingen har velat svara. Hur som helst, läs gärna den korta artikeln som bifogas. Där motiveras varför SD och V inte får delta.

 

Vad säger de politiska partierna om dödshjälp?

Ja det ska väl vara enkelt att ta reda på tänkte jag. Det borde väl stå på deras sajter vad de anser om den saken, så jag gick in på var och en och sökte på ordet ”dödshjälp”. Hur många träffar blev det då? På Moderaternas, Socialdemokraternas och Miljöpartiets sajter, vilka var de första jag sökte på, så blev det inte en enda träff!!! Däremot så fick jag träff hos Vänsterpartiet, men bara en enda och det var ett debattinlägg från förra året från en enskild medlem. Fast det är i alla fall mer än ingenting. Här kan ni läsa det och Staffan Norberg som har skrivit om dödshjälp är positiv och vill att partiet ska jobba för ett införande. http://www.vansterpartiet.se/vansterpress/vansterpartiet-borde-ge-sitt-stod-till-aktiv-och-frivillig-dodshjalp-2

Hos Liberalerna blir det flera träffar och första träffen är partiets ståndpunk och de säger nej till dödshjälp: https://www.liberalerna.se/politik/dodshjalp/# Det är med viss förvåning som jag konstaterar detta eftersom det är ett parti som är väldigt inriktat på individen och dess rättigheter till åsikter och egna beslut. Nästa parti som det blir flera träffar hos är Centerpartiet, vilka tar tydligt avstånd från dödshjälp. https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/vard-och-omsorg/dodshjalp.html

Hos Kristdemokraterna får jag inte heller några träffar, vilket faktiskt förvånar mig. Så till sist, vad säger då Sverigedemokraterna, vårt åttonde riksdagsparti? Ingenting de heller. Det är intressant att så många inte ens berättar var de står i frågan, samt att flera tar avstånd och det enda positiva som jag får fram är ett enskilt debattinlägg. Hur kan en fråga som berör alla, alltså döden, vara en ickefråga hos så många riksdagspartier? Jag kommer absolut att ta reda på mer om det här.

 

Varför vill F! och V göra svenska män till män med dåliga värderingar?

För det går in att tolka på annat sätt när de gång efter annan säger att våld mot kvinnor, förtryck och unkna värderingar inte har med kultur att göra utan bara det faktum att män är män. Har dessa partier helt missat kvinnokampen i Sverige och hur långt vi har kommit i jämställdhetsarbetet och minskningen av kvinnovåld? Det finns riktiga skitstövlar födda och uppvuxna här, födda av föräldrar där släkten är svensk så långt tillbaka som man kan se. Men det är inte samma som att det främst är ett manligt problem det som händer i samhället.

Efter gruppvåldtäkten på Gotland så har man nu gjort uttalanden och demonstrerat mot våldet och den biten är bra så klart; våld hör ju inte hemma någonstans. Däremot så ser många fenomenet gruppvåldtäkter som något relativt nytt i det svenska samhället. Om det nu bara är en mansfråga så undrar jag hur alla män förr i tiden lyckades mörka detta och att inte en enda kvinna klev fram och berättade om det eller gjorde en polisanmälan. Det är så uppenbart att det finns en kulturell koppling. Kultur är nämligen värderingar, hur vi uppträder mot andra, vad som anses acceptabelt och vad vi anser rätt eller fel.

Är då detta detsamma som att alla män från vissa länder där kvinnovåld förekommer i stor utsträckning skulle kunna begå en sådan vedervärdig handling? Verkligen inte, och att försöka mörka vad det egentligen handlar om gör att de sjysta männen från de här grupperna av allmänheten ofta blir dömda eftersom man har sett ökningen av övergrepp och dessutom nya former av dem i och med att vissa kulturer har kommit hit. Det finns även en annan aspekt och det är att man dömer svenska män som i allmänhet har en annan kvinnosyn. Det man borde göra är att se vad kvinnokampen har lyckats åstadkomma och lyfta fram detta som något positivt. Det skulle gynna arbetet med dem som inte har kommit så långt som vi har, för så länge som vi inte vill se problemen så kan vi heller inte lösa dem. Det skulle alla tjäna på och det vore sannerligen mer respektfullt mot alla sjysta män.