Etikettarkiv: Wallenborg

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

Annonser

Lokala partier i svensk politik

Hur länge har det funnits lokala partier i Sverige? När började vi röstdela? Hur många mandat måste man ha i ett kommunfullmäktige? Får vem som helst bilda ett lokalt parti? Hur finansieras de lokala och övriga partierna? Har alla kommuner lokalpartier? Hur många politiker har vi i Sverige? Vilken åldersgrupp har flest representanter i politiken? Får man vara medlem i flera partier om man vill? Vad är den jämkade uddatalsmetoden? Hur många kommuner finns det?

Dessa och många fler frågor får du svar på i min bok Lokala partier i svensk politik. Där kan du också läsa ett flertal intervjuer med representanter för lokala partier samt före detta partier. Boken tar upp de här partierna roll parallellt med riksdagspartierna och deras utveckling. Jag som har skrivit boken är före detta politisk sekreterare och kommunalråd, vilket jag ägnade mig åt under många år innan jag gick över till skrivandet. Politik är både spännande och roligt och jag tror att även du som inte är aktiv kommer att läsa den med intresse.

Ute på marknaden kostar boken runt 150 – 180 kronor. Beställer du den som läsare på min blogg så betalar du endast 130 kronor inklusive porto. Vill du ha den signerad så får du självklart det. Mejla mig på k.wallenborg@mail.com Trevlig läsning!

IMG_1274

 

Gott nytt 2019!

Nytt år och nya mål, förhoppningar och planer. Känslan den första dagen på det nya året är speciell. Som alltid hoppas jag att politiken ska bli bättre och fler saker ska hända så att samhället blir bättre och inte fortsätter att utvecklas åt fel håll. Däremot så är jag nog ganska pessimistisk då både regering och riksdag alltjämt visar flathet när det gäller människor som vänder samhället ryggen och medvetet förstör för andra. Dock ligger det inte för mig att ge upp hoppet och jag kommer fortsätta blogga och försöka påverka även på andra sätt. Det är ett måste och jag hoppas att fler gör samma sak.

Men man ska givetvis inte inleda ett nytt år med enbart en negativ syn på saker, speciellt inte i ett land som trots allt har så mycket positivt som Sverige har. Det är mycket som jag är tacksam för, till exempel den hjälp av vården som jag har fått under året, mina barns utbildning, yttrandefriheten, vårt jämlika samhälle med mera. Självklart finns det saker att önska även här, men vad är perfekt?

Fortsättningsvis så hoppas och tror att vi snart har en regering på plats och att den blir bra och handlingskraftig. Eller också så blir det nyval, vilket kan vara en lösning även det. Kanske skulle det leda till en större ödmjukhet från partiledarna och deras partier, då åtta partier på 349 mandat inte leder till att någon egentligen har råd att mopsa upp sig så mycket som de gör. Självkänsla ska man ha, men verklighetsförankring är också en tillgång. Den jag för tillfället är mest besviken på är Annie Lööf. Det finns andra partiledare som man i och för sig kan ha fler åsikter om, men hon har visat prov på mycket som jag inte hade trott om henne. Det känns väldigt tråkigt då jag gillade henne tidigare. Men, hon kan ju alltid bättra sig…

God fortsättning önskar jag er, mina läsare.

 

Tänkvärd läsning

Jag har läst några debattinlägg från de senaste dagarna som är värda att spridas extra mycket. Det första är från Liberalen Torkild Strandberg. Han säger bland annat så här: ”När vi känner oss hotade och övergivna brister tilliten och solidaritetens gränser blir allt snävare. När rädslan och uppgivenheten får styra hotas det liberala samhället.” Det är precis vad vi ser och rädslan driver människor till ytterkanterna. https://www.svd.se/l-profil-kristersson-ar-min-statsminister Strandberg är en Landskrona-politiker som visar att man kan göra skillnad om man bara kämpar på. I slutet av sin debattartikel säger han det som säkert många i hans parti tänker: ”När liberala framsteg hotas kan vi inte nöja oss med symboliska och högtidliga avståndstaganden från populism.”

Även Moderaternas Elisabeth Svantesson har skrivit en bra debattartikel: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/rL7WGA/titta–allt-det-har-har-vi-gemensamt-c-och-l På slutet skriver Svantesson så här: ”Den här veckan kan Sverige få en regering som driver Alliansens gemensamma politik, men där också enskilda allianspartier kan få genomslag för de frågor som är viktiga för just dem. Men det kräver att Ulf Kristersson blir statsminister.” Något för C och L att fundera över. Varje käpp i hjulen för oss närmare mot sämre alternativ eller extraval. Är inte det att ge SD lite väl mycket makt?

Sedan har vi en ledarkrönika från alltid så träffsäkra Alice Teodorescu. Läs hennes krönika och du förstår hur tokigt vissa politiker resonerar. http://www.gp.se/ledare/teodorescu-dags-f%C3%B6r-c-och-l-att-v%C3%A4lja-1.10557576 Jag tar med ett citat även från den här texten: ”Att lägga fram den politik som man de facto gått vill val på, och som man hade tagit strid för om SD inte funnits i riksdagen, men som SD (som nu finns i riksdagen) också ställer sig bakom, är inte att ge partiet inflytande. Inte heller innebär samtal eller förhandlingar med SD att man sympatiserar med partiet eller dess företrädare.” Precis! Och det förstår nog både Annie och Jan innerst inne. Kanske kan internt tryck få dem att åtminstone lägga ner sina röster tillsammans med partikamraterna i morgon. Vi kan bara hoppas.

 

Eftervalsfunderingar

Det har gått två dagar sedan vi hade val. Resultatet blev väl som väntat: osäkert. Det återstår att se vad som händer, men en sak är säker och det är att hur det resoneras kring de olika partierna och deras samarbete är högst märkligt. Både bland partierna själva och i media delas de upp i tre block: de rödgröna, alliansen och SD. Det kanske låter logiskt till att börja med, men det är missledande. Under valkvällen så kom siffrorna mellan blocken, men med en skillnad mellan vänstersidan och alliansen: hos vänstersidan räknades Vänsterpartiet in. De har aldrig suttit i en regering och jag hoppas verkligen att inte Socialdemokraternas desperation till makten blir så stor så att de tar mer partiet. Men det återstår att se. Hur som helst så är det inte det som är läget nu, så därför borde man endast tala om alternativa regeringar som de facto kan bildas och hur mandatfördelningen ser ut mellan just dem.

Funderingar i övrigt då? Ja först och främst så är ovanstående en stor fundering; varför räkna in ett parti i statistiken som inte kommer att få ministerposter? Vidare så förstår jag inte varför ett extremparti är rumsrent, men inte ett annat. Sjöstedt gläntade dessutom på dörren till sitt rätta jag i SVT:s partiledarutfrågning, där han vill flytta över privata företag till att bli statliga eller kooperativa. Att någon har byggt upp dem och ger andra jobb var inte det viktigaste, i Vänsterpartiets värld är det viktigaste att ingen tjänar för mycket pengar på det.

Andra funderingar är varför det är i sin ordning att låta S och MP regera med extremistpartiet V, dessutom med stöt av SD, men att ingen kan erkänna att det är så eller ifrågasätta det. Vi vet alla att regeringen inte hade kunnat få igenom många av sina frågor om inte SD röstat som den. Sedan så kan man undra vad problemet egentligen är om Sveriges tredje största parti stöttar en regering så att den får igenom sina frågor. Blir de sämre om ”fel” parti stöttar den? SD är vårt tredje största parti och representerar många väljare och det är uppenbart att det ofta är proteströster från medborgarna. Kanske man ska visa det de försöker förmedla lite större respekt. Dessutom så måste ju det bästa för vårt land vara att så många som möjligt är överens, SD och V inräknade. Men ministerposter, det ska de absolut inte ha, deras bakgrund och synen som finns hos dem rimmar inte med ett modernt och öppet samhälle, det är fakta och inget annat.

 

Bok om lokalpartier

IMG_1274

Är du intresserad av politik och framför allt kommunpolitik? I vintras gav jag ut en bok om lokala partier och deras utveckling i svensk politik. Kanske har du undrat hur länge de har funnits, hur många kommuner de finns i och varför de bildas.

Jag varvar fakta med ett flertal intervjuer och berättar även om hur mandaten i kommunfullmäktige räknas fram, vilka som får rösta, hur svensk politik i allmänhet har utvecklats och en hel del annat.

Vill du beställa boken signerad så kontakta mig. Den kostar 165 kronor inklusive porto, men den går självklart att köpa via webben eller beställas i bokhandel.

 

Äntligen tillbaka!

Jag kan inte förstå att jag inte har bloggat på ett par veckor drygt, jag som själv anser att ouppdaterade bloggar är så tråkigt. Semestern tog helt över och umgänge och annat gav tyvärr ingen tid till att skriva här. Men nu är jag tillbaka. Eftersom valet närmar sig så känner man givetvis hur entusiasmen stiger. Det ska bli spännande att följa valrörelsen och sedan se vad som händer och vilka som kommer att styra på olika nivåer.

Men för tillfället så vill jag tacka alla er som har varit in och läst inlägg trots min frånvaro. Även om jag skriver ”alla” så är det ju givetvis färre än annars, men att det trots allt har varit besökare varje dag är roligt. Ibland när jag ser vilka inlägg som har lästs så kan jag inte låta bli att fundera över om ni håller med mig eller inte. Vi har rätt till vår egen åsikt och demokratin låter oss alla komma till tals om vi vill. Det är precis som det ska vara.

De senaste veckornas händelser har så klart givit mig olika funderingar, och i morgon kommer jag tillbaka med ett vanligt blogginlägg där jag delar med mig av åsikter precis som jag brukar.