Jag är förundrad över att det inte har blivit reaktioner på Rossana Dinamarcas uttalande om att det är mycket ”vitt” i partiet. Hon anser alltså att det är för många vita människor i Vänsterpartiet. Fast inte blir de fler om hon lämnar. Å andra sidan så ska hon tydligen vara kvar och jobba i valrörelsen, men inte som riksdagskandidat. Hur som helst så gillar jag inte formuleringen. Det finns något arrogant i den, men det är väl den stil hon har.
År det bara om man talar om vita människor som man kommer undan med sådana här plumpa sätt att formulera sig? Eller fungerar det att kritisera andra och klaga på att det är mycket svart eller gult? Jag har ytterst svårt att tro det. För egen del så skulle jag aldrig prata på det här sättet oavsett hur andra ser ut och vilken grupp jag hade åsikter om. En politiker bör definitivt inte göra det. Jag har ingen insyn i Vänsterpartiet så jag vet inte hur man talar om varandra och om sina partikamrater, men Dinamarca har uppenbarligen fått problem.
Kanske har hon själv satt sig på pottkanten genom att vara kantig och sedan så har hon hamnat i en ohållbar situation? Det här är mina högst egna funderingar, men om hon har en sådan attityd i det offentliga, hur låter hon då internt kan man undra? Kanske är det fler som har reagerat på hennes sätt att uttrycka sig. Men i rättvisans namn så ska det sägas att många nog kommer att sakna henne och att hon har lyft fram V i många sammanhang. Men hon är inte en politiker som jag har känt mig företrädd av. Inte som vare sig vit eller kvinna.
Wallenborgs politikblogg 